Kollegialt lärande skapar förutsättningar för skolutveckling

Skolan har själv lösningen på skolans utmaningar och problem. Professionen sitter inne med svaren, men det behövs fungerande strukturer kring kollegialt lärande för att skapa förutsättningar för att kunskapen inom professionen utvecklas och delas. För det krävs långsiktiga lösningar. Det menar professor Sir George Berwick, som inledde temat kring likvärdighet på konferensen Framtidens lärande i maj i Stockholm.

– Tillsammans vet vi så mycket om hur en god undervisning som leder till lärande bör genomföras. Den kunskapen och insikten bör alla våra elever få tillgång till. Låt oss se till att varje elev får ta del av utbildningssamhällets sammanlagda visdom, säger professor Sir George Berwick. Med en bakgrund som framgångsrik skolledare, var han en av arkitekterna bakom London Challenge, ett program som bidragit till ökad likvärdighet och stadigt förbättrade resultat i Londons skolor.

Samverkan vände resultaten
I början av 2000-talet hade Londons skolor sämst resultat i England, och allra sämst gick det för skolor i utsatta områden. ”Jag skulle hellre tigga på gatorna än skicka barn till en Londonskola” sa en konservativ parlamentsledamot om skolan i området där han själv bodde. Regeringen Blair hade utbildning i fokus och satte som mål att minska skillnaderna mellan elever från olika social bakgrund, och att bryta sambandet mellan fattiga elever, låga förväntningar och dåliga skolresultat. Och London Challenge startade, ett projekt som fick Londons skolor att gå från sämst till bäst i landet på bara några år, samtidigt som klyftorna minskade.

En av de åtgärder man bestämde sig för var att förbättra ledarskapet och undervisningen i de skolor som låg sämst till. Och detta skulle bland annat åstadkommas via samarbete, de bästa skolorna, med de bästa rektorerna och de bästa lärarna, skulle hjälpa de sämsta skolorna. Idén var ingen omedelbar succé hos de skolor som hade goda resultat, varken hos rektorer, lärare eller föräldrar. Sir George berättar om samtalet med en upprörd förälder som lyckats få in sitt barn på en skola med goda resultat. ”Mitt barn har fantastiska lärare och nu vill ni att de lärarna ska vara borta en dag i veckan på en annan skola, vad händer då med mitt barns utbildning?”. Svaret att det var ett sätt för att utveckla kompetensen så att alla lärare i London skulle bli fantastiska lärare, lugnade knappast.

Men man kom igång med några skolor. Och resultaten lät inte vänta på sig. Alla blev vinnare. Både skolorna med bra resultat och de med dåliga resultat förbättrade sig. Snöbollen var i rullning, allt fler skolor ville vara med.

– Överallt finns skolor och lärare som hittat lösningar på de mest intrikata och svårlösta problem. Men dessa skolor och lärare uppmärksammas sällan, i stället läggs allt fokus på dem som misslyckas. Det är något vi måste ändra på och försöka bygga upp ett samarbete som vilar på förtroende och tillit mellan dem som lyckats och dem som ännu inte kommit så långt, säger Sir George.

Från sämst till bäst
En av framgångsfaktorerna för de bästa skolorna var att de nu var tvungna att reflektera och formulera sin kunskap på ett nytt sätt. Det visade sig att när skolorna började formulera sina kunskaper, insikter och erfarenheter för att kunna beskriva sitt förhållningssätt och sitt sätt att arbeta fick de en djupare kunskap om framgångsfaktorer och snubbeltrådar och kunde fortsätta utvecklas och bli ännu bättre. Via det strukturerade kollegiala lärandet, med ömsesidigt förtroende och stor tillit till varandra, på alla nivåer lyckades samtliga skolor uppnå bättre resultat. Samarbetet och det kollegiala utbytet har i olika former fortsatt även efter avslutningen av London Challenge, vilket är en garant för fortsatt utveckling.

Grafen visar utvecklingen i Londons skolor från starten av London Challenge 2002. Då klassades 15 procent av Londonskolorna som ”Outstanding” av engelska skolinspektiionen Ofsted och 21 procent som undermåliga. År 2015 får 37 procent av Londonskolorna omdömet ”Outstanding” och bara 2 procent undermåliga.

När London Challenge startade klassade den engelska skolinspektionen Ofsted 15 procent av Londonskolorna som ”Outstanding”, det högsta betyget på en fyrgradig skala, hela 21 procent fick det lägsta betyget och klassades som underpresterande. Drygt ett decennium senare år 2015, när programmet avslutats, fick hela 37 procent av Londonskolorna omdömet ”Outstanding” av Ofsted och bara två procent underpresterar. Det här är resultat som gör att Londons skolor nu tillhör de bästa i England. Och de skolor som har höjt sig mest är de som i början av resan hade de sämsta resultaten.

Fokus på eleverna
London Challenge hade som mål att få ett fokus på eleverna, och inte bara de egna eleverna. Målet var att varje lärare i London skulle se sitt uppdrag i ett vidare perspektiv. Och där lyckades man. Ofsted skriver i en rapport från 2010: ”Ledarna för London Challenge har motiverat Londons lärare att tänka utöver sin inneboende uppgift att vara till nytta eleverna på sin egen skola och att utöka det åtagandet att vara till nytta för alla Londons elever. Detta har uppmuntrat till ett framgångsrikt samarbete mellan skolledare och lärare i London över skolgränserna. Detta är en viktig drivkraft för förbättring.”

I elevfokuset ingick också att varje elev sattes i centrum. Varje elev följdes upp, dels i sitt lärande, dels tittade man också på vilka andra faktorer som påverkade skolprestationerna.

– Vi måste se till att elevens sociala och kulturella kapital stärks samtidigt som de höjer sin akademiska kompetens, säger Sir George.

Sir George Berwick är i dag verksam i Challenge Partner ett nätverk med drygt 400 skolor som bygger kollegialt lärande mellan skolorna, med fokus på ledarskap för bättre lärande och resultat.

LENA NYDAHL OCH CARINA NÄSLUNDH

Mer om professionsutveckling
Becker: Kraften hos skolans personal i skolutveckling
Kornhall: Ett paradigmskifte behövs i skolutveckling
Kornhall: Återerövring av professionskunskapen och renässans för ämnesdidaktiken