Medieproduktion i lärandet på Tunaskolan i Botkyrka

Sagans magiska värld utvecklar vardagen i skolan

På Tunaskolan i Botkyrka får alla elever i årskurs 3 dramatisera, skriva böcker och göra film utifrån egna sagor. Det är ett språkutvecklingsprojekt där sagans magiska värld kommit att bidra till att utveckla vardagen i skolan.

Det är magiskt att fantisera, skapa och berätta. Sedan 2011 arbetar alla elever i årskurs 3 på Tunaskolan i Botkyrka under ett par månader på höstterminen med att skriva egna sagor som de presenterar med olika medieuttryck. Arbetet inleddes då Jessica Staaf började som biträdande rektor på Tunaskolan och tog med sig sina erfarenheter från en läskampanj hon bedrivit i kommunen.

– Språket är det viktigaste vi sysslar med i skolan, säger Jessica Staaf. Har du inte språket faller du igenom i alla ämnen. Bristande språkkunskaper begränsar oss. Eleverna får aldrig vara hänvisade till att enbart uttrycka det de kan. Målet är att de ska kunna uttrycka det de vill. Idag klarar inte eleverna ett ämne som slöjd om de inte förmår att skriftligt och muntligt redogöra för arbetet och metoderna.

Jessica Staaf tog kontakt med några frilansande kulturpedagoger som arbetar med kreativt skrivande samt kommunens mediepedagoger. Tillsammans utvecklades projektet Berättarmagi för att stimulera skrivande och berättande med olika medier i årskurs 3. Det var viktigt att projektet var avgränsat, men samtidigt så omfattande att alla skolans elever i en årskurs involverades. Och årskurs 3 är en viktig årskurs:

– Ingen får lämna lågstadiet utan att kunna läsa och skriva, säger Jessica Staaf. När eleverna går i årskurs 2 gör vi uppföljningar och sätter eventuellt in extra stödinsatser. Hösten när eleverna börjar årskurs 3 är de mogna att debutera som författare och filmare. Vi tog fasta på att barnen har en känsla för lek och fantasi och gjorde sagor till vårt tema.

En kedja av aktiviteter
Kulturpedagogerna Eva Dahlberg och Gunilla Cullemark driver tillsammans den lokalt förankrade organisationen Skrivsprånget som arrangerar workshops och kurser kring skrivande och drama. Deras uppdrag är att hålla ihop projektets olika delar – och bidra med att väcka ”magin” kring sagorna och berättandet.

– När vi möter eleverna har vi möblerat om i klassrummet, berättar Eva Dahlberg. Vi har flyttat bänkarna, släckt ljuset, dekorerat med tyger och skapat en slags sagoskog med en magisk glänta. Vi spelar suggestiv musik och ber barnen lyssna till ljuden och prata om de inre bilder som ljuden ger upphov till. Vi vill visa att det inte är en vanlig skoldag och vi vill uppmuntra eleverna att säga ja till sina egna idéer. Vi gör ramsor, dramalekar och improvisationer.

Eleverna möts i gläntan fyra gånger. Varje klass delas in i fyra grup- per som tillsammans skapar var sin saga. Varje elev får ansvar för en egen karaktär i sagan, en hjälte, en hjälpare, en fiende och så vidare. Varje elev skapar sin egen unika karaktär och de tilldelar den ofta magiska egenskaper.

– Sedan får eleverna veta vad hjälten har för problem och utifrån sina karaktärer utveckla handlingen, berättar Eva Dahlberg. Typ: ”Hjälten är olycklig, vad har hänt?” Det blir vilda sagor med flygande köttbullar, älvor som kan dela ut tre önskningar och livsfarliga zoombies. Eleverna får gestalta sina berättelser i drama och de fortsätter ofta att leka sina karaktärer ute på rasterna.

Träffarna i den magiska gläntan är första länken i en kedja av aktiviteter. Arbetet med att skriva berättelserna överlåts åt klassläraren som arbetar tillsammans med personal från fritids. Det är ett arbete som kan ta två, tre veckor. Eftersom eleverna skriver i grupp underlättar det att mötas kring sagans form och konventioner. Men att berätta och leka sagan är enkelt, att skriva ned den är svårare.

– Eleverna kan skriva för hand, men många väljer att skriva på dator eller padda, säger Jessica Staaf. Har eleverna en skrivproblematik är de hjälpta av en dator, de ska inte hindras av sin handstil. Eleverna måste förhandla med varandra om innehållet. Och texterna måste skrivas rent på dator för att kunna mailas till kulturpedagogerna på Skrivsprånget som ger feedback och uppmuntrande tillrop.

Också filmen är ett språk
Nästa steg är att eleverna funderar över hur sagan kan göras som en animerad film. De får hjälp att utveckla bildmanus. Sen ger sig klassen iväg till bildverkstaden i anslutning till konsthallen för att skapa sina karaktärer och göra bakgrunder till filmerna.

De tar med sig sitt material till nästa anhalt, som är den kommunala medieverkstaden Xenter. Där finns förberedda animationsbord med kameror och datorer där eleverna kan göra sina filmer enligt stop-motion metoden. Det tar en dag för fyra grupper i en klass att tillsammans spela in var sin film.

– Vi ger eleverna en dramaturgikurs i miniatyr och hjälper eleverna att utforska filmens berättargrepp, säger Ann Fagerell som är mediepedagog och projektledare på Xenter. Vi levererar inte bara teknik. Det handlar också om det kreativa arbetet med bildberättande, musikval, ljud och dialog.

Arbetet med att redigera filmerna och lägga ljud kräver ett särskilt besök på Xenter. Eleverna får här en insikt om att också filmen är ett språk. När filmerna är klara ordnas en premiär på en lokal biograf där eleverna också visar en utställning kring hur filmerna blivit till. Filmerna görs också tillgängliga på webben.

Avslutningsvis publiceras elevernas sagor med bilder ur filmerna i tryckta böcker. Produktionen av böckerna sköttes tidigare av gym- nasieelever vid medieprogrammet på Tumba gymnasium, men efter att medieprogrammet avvecklades ansvarar mediepedagogerna på Xenter för framtagningen av böckerna.

Alla fortbildar varandra
Sagoskrivandet är idag inte längre ett projekt, utan en återkommande verksamhet och en del av Tunaskolans identitet. Sagorna har låtit tala om sig och det finns en förväntan hos de yngre eleverna inför att börja trean och skriva en bok och göra en film.

– Kultur i skolan är inget tillfälligt avbrott från vardagen i skolan, det estetiska arbetet är en del av skolan, säger Jessica Staaf. Genom att arbeta tillsammans med kulturpedagoger har lärarna blivit allt mer trygga att utveckla spännande metoder kring skrivande, skapande, drama och film, medan kulturarbetarna lärt sig förstå skolans uppdrag att arbeta utifrån läroplan och kursplanernas mål. Alla inblandade har fortbildat varandra under arbetets gång.

Att göra ett berättarprojekt som omfattar alla elever och lärare i en hel årskurs med tre parallella klasser skapar rättvisa och likvärdighet. Det är inte bara de elever som har en kulturintresserad eller datorvan lärare som får vara med. De resurspersoner som kommer utifrån blir en garanti för att alla grupper går i land med sina berättelser och filmer. En ensam lärare kan inte på begränsad tid handleda alla grupper.

– Personalen på fritids utgör en viktig resurs då de deltar i skolans arbete på sin samverkanstid, säger Jessica Staaf. De kan fånga upp det här med att göra film i paddor och utveckla det med eleverna också efter skoltid.

Samarbetet med konsthall, medieverkstad och biograf blir ett sätt för skolan att öppna dörren mot lokalsamhället – och även ett sätt att utåt redovisa det som sker i skolan.

– Trots att eleverna bor här känner deras familjer inte alltid till att vi har konsthall, biograf och medieverkstad. Att eleverna skapar filmer och böcker som når ut till en publik långt utanför skolan är särskilt storslaget när man går i årskurs 3, säger Jessica Staaf.

De utvärderingar som gjorts visar att sagoprojektet lämnar avtryck i vardagen långt efter att projektet avslutats. Lärarna anger att projektet utvecklar elevernas enskilda skrivande, men även samarbetet och gemenskapen mellan eleverna. Projektets olika moment gör det möjligt för olika elever, med olika talang och förmågor, att vid olika tillfällen inta en framträdande position i de olika grupperna. Arbetet är lustfyllt samtidigt som eleverna upplever att skolarbetet är viktigt och på riktigt – och att de själva har berättelser att bidra med i det offentliga samtalet. Föräldrarna berättar att de gläds över vad deras barn varit med om och att de känner stolthet när de bjuds in att ta del av de filmer och böcker som barnen gjort.

Skapande skola
Även om projektet idag är vardag har Tunaskolan hittills kunnat finansiera samarbetet genom anslag från Skapande skola. Regeringens förordning betonar att stödet ska främja ”långsiktig samverkan” mellan skolan och kulturlivets parter. Kulturrådet har dock i sina riktlinjer formulerat en treårsregel, vilket kan kännas snävt för ett avancerat projekt där många aktörer ska lära sig samverka med varandra.

– Tanken är att skolan under tre år ska få prova ett arbetssätt och efter detta, om man tycker man vill fortsätta med samma aktör, använda egna pengar för att arbeta på samma spår. Skapande skola-pengarna kan då i stället gå till att utveckla skolans kontakter inom nya konstområden, förklarar Tua Stenström, handläggare för Skapande skola på Kulturrådet.

Men det är ett stort arbete att etablera samverkan, styra upp administration och ekonomi och skapa forum för uppföljning. Också Tunaskolans samarbete med den kommunala medieverkstaden Xenter måste förhandlas och betalas eftersom den drivs av Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen som fakturerar alla skolor som utnyttjar deras tjänster.

– Satsningen på Berättarmagi dockar väl in i skolans språkutvecklingsarbete, säger Jessica Staaf. Det är inget nytt för eleverna, eftersom alla årskurser arbetar med skrivande, berättande och läsning i olika former. Det nya som projektet bär med sig är att eleverna under en intensiv period kliver i och ur sina texter och utforskar berättelsen med hjälp av drama och film, vilket inspirerar till att ytterligare utvidga de estetiska inslagen i skolan.

KLAS VIKLUND
E-post: klas.viklund@comhem.se