Bollen i rullning

Det hade börjat röra på sig här hemma. Nya rön om skriv- och läsintroduktionen i skolan inspirerade av norrmannen Arne Trageton fick en spridning som en mindre gräsbrand, efter en serie artiklar i DIU och Arnes turnér landet runt. På andra håll öppnades klassrummen mot internet, mot omvärlden med bredband-dator-projektor och duk/interaktiv tavla. Vi talade om ”framtidens klassrum”, där IT inte bara stödde det individuella projektet utan även dialogen i klassrummet – och med världen. Kinnarpsskolan i Falköping gick i bräschen och DIU skrev flitigt. IT blev billigt, bärbart, trådlöst, tillgängligt. Resurser som Wikipedia och LunarStorm blev kända. Skolmyndighetens PIM-satsning blev en framgång. Lärargemenskaper som Lektion.se växte. EU-parlamentet pekade ut digital kompetens som en av nyckelkompetenserna för framtiden. Djärva Falkenberg visade att man kunde förse hela årskullar av elever med egna bärbara datorer. De illustrerade hur initiativet var på väg från enstaka skolor och eldsjälar till kommunal nivå.

Bollen var nu i rullning, långsamt. Med Framtidens lärande i maj 2009 fick rörelsen en scen och en synbarhet. Det bidrog till en viss politisk uppmärksamhet. Ännu har vi inte fått till en nationell it-politik för skola, men rörelsen växer. Allt fler kommunala bildningsnämnder och förvaltningar tar nu egna initiativ. Styrkan i den svenska utvecklingen är just denna rörelse underifrån, som dock fördröjs av bristen på nationella initiativ för att utveckla skolan med modern verktyg och arbetsformer. Både signalerna från näringsliv, från ungdomarnas nätkulturer och nu OECDs forskare pekar på att nya kompetenser som samarbete, initiativ och entreprenörskap är det som skapar jobb, utveckling och förnyelse. Svenska skolan har en läroplan som stöder detta, och har gång på gång visat sig ha goda resultat just i dessa sammanhang.

Här är några av mina intryck av pågående trender.

Ett ganska radikalt skifte pågår på många håll från en central IT-avdelning till en anpassning till skolans specifika behov. Här ingår också ett annat sätt att hantera ansvar och säkerhet liksom att kalkylera kostnader.

Det diskuteras nu att inte ta försiktiga steg, med datorer en årskurs i taget, med ängsligt upprätthållande av gamla pappersbaserade system parallellt med det nya, ofta med dubbelt arbete som följd – utan att i stället att raskt göra ett skifte till digitala arbetssätt.

Att ta steget till ”många” är ett av de stora skiftena idag. Då ställs vi inför att det som tidigare varit en möjlighet för ett fåtal, blir ett krav på alla. Där skolans behov styr. Ett obligatorium för skolledare, lärare, elever. Stockhoms stads omdebatterade GS IT-lösning kan bland annat ses i detta perspektiv, när första skevheter rättats till.

Några kommuner pekar på att denna omvandling måste göras utan att allt är känt i förväg, att man tänker under väg, att allt inte kan vara planerat. Det ställer krav på ledarskap och det betyder att vi inte talar om IT-strategi utan om skolutveckling, målet är elevers lärande och måluppfyllelsen. På flera håll ser vi att infrastruktur och kompetens kommer först och pedagogisk utveckling senare, när ett kollektivt lärande tillåts ske för att integrera det nya. Det pedagogiska ledarskapet måste finnas i denna process om den ska bli fruktbar. På flera håll ser man hur konkurrerande skolor ökar samarbetet kring pedagogisk it-användning och resurser, snarare än att profilera sig själva.

Digitalt innehåll är i sin linda. Kraven på flexibel användning av läromedel och behovet av digitala lärresurser kommer att öka, egen produktion likväl som professionell och blandformer.

Vi bevittnar det begynnande fulla genomslaget av den digitala vändningen även i skola.

Peter Becker
E-Post: peter.becker@diu.se