Av: Stig Roland Rask
E-Post: stigroland.rask@bredband.net

Krönika

I Finland heter Östersjön – Östersjön

I Finland heter Östersjön – Östersjön. På finska blir det Itämeri, där itä betyder öster och meri betyder hav eller sjö. Om man betraktar detta innanhavs geografiska relation till just Finland, så blir detta namn märkligt, men det förklarar varför finska barn har så svårt med väderstrecken. Tittar de åt ena hållet ser de det stora landet i öster och tittar de åt andra hållet hittar de Östersjön.

Förhållandet är framför allt historiskt intressant. Det säger en del om vilket språkområde som varit dominant och som därmed haft makten att väderstrecksbenämna omgivande hav. På samma sätt är till exempel Nordsjön ett knepigt begrepp för både svenskar och norrmän.

I skol- och utbildningssammanhang är det alltid intressant att jämföra Sverige och Finland. Så har också skett i stor omfattning de senaste åren. Hundratals delegationer av lärare, skolledare och skolpolitiker har besökt Finland i det ärendet. Skälet till detta är uppenbart och känt. Finlands goda resultat i PISAundersökningarna har skakat om den svenska skolan. Trots att skillnaderna är tämligen marginella – och kanske till och med har alldeles uppenbara förklaringar – har dessa studiebesök genererat en stor mängd iakttagelser som de utsända upphöjt till förklaringsmodeller som skulle vara värda att bli eftersträvansvärda förebilder.

Vart tog eleverna vägen?
Jag upphör aldrig att förvånas över hur man på detta sätt går över ån (läs: innanhavet) efter vatten. Varför frågar man inte de som berörs? Var har idén om ungas medverkan och inflytande tagit vägen? Varför frågar ingen eleverna? Jag undrar verkligen seriöst, eftersom detta tidigare varit en svensk paradgren. Ända sedan vi som första land i världen förbjöd barnagan, har vi gått i spetsen när det gäller att visa de unga respekt, att lyssna till deras röst, att tro på att de kan bidra och ta ansvar. Men det känns som att det är något vi tappat bort i den svenska skoldebatten. Istället förs den i stor utsträckning av debattörer med olika agendor, som i många fall har den enda meriten att de själva gått i svensk skola en gång i tiden.

Hade man någon gång kommit på idén att prata med elever – vilket DN som enda aktör gjorde för några år sedan – hade man i likhet med denna tidning upptäckt att PISA-resultaten inte i första hand är ett mått på svensk skolas kunskapsnivå, eftersom till exempel resultaten på de nationella proven ligger långt över, utan ett mått på vilken engagemang ett till synes meningslöst prov kan mobilisera hos våra medvetet sovrande och strategiskt agerande svenska elever. Även om denna iakttagelse bara skulle vara delvis sann, så skulle den ändå innebära att det senaste decenniets skolsamtal byggt på felaktiga premisser. Men beslutsfattarna har inte brytt sig, utan valt att utgå från sina egna agendor, vilket lett till att svensk skola har utsatts för ett stort antal förändringar de senaste åren, där många varit framstressade, ogenomtänkta, dyra och dessutom svagt förankrade hos både remissinstanser och i forskning och beprövad erfarenhet.

Vad fann man i Finland?
De tusentals upptäcktsresande som vi skickat till vårt östra grannland har återvänt med iakttagelser som oftast har passat väl in i deras egna agendor. Man har pekat på förekomsten av mer katederundervisning, striktare klädkoder hos lärarna, mer it, mindre självständigt arbete, tidigare stödinsatser, bättre samarbete mellan lärare, mindre it, mer självständigt arbete, högre lärarstatus, större språklig homogenitet, mer speciallärare, högre lärarlöner, bättre ordning i klassrummen och så vidare, för att nämna några få av alla förklaringar som hämtats hem. Bland alla dessa spridda skurar hittar man också den gemensamma iakttagelsen att det finska skolsamtalet förs av professionen och att politikerna håller sig på behörigt och respektfullt avstånd. Skulle någon från den politiska nivån ha synpunkter på hur undervisningen ska bedrivas, så skulle vederbörande vara utsparkad inom några timmar.

Men framför allt så fann de svenska spanarna ett skolsystem som är mycket likt det svenska, som inspirerats och influerats av det svenska, och som i många avseenden till och med är en kopia av den svenska skolan.

Man upptäckte helt enkelt att även i Finland heter Östersjön Östersjön.

STIG ROLAND RASK
E-Post: stigroland.rask@bredband.net