Av:Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se

Forskning om lärande med datorstöd:
Frisk fläkt med lärkraft

”Läraren behövs mer än någonsin”, säger Peter Gärdenfors i förordet till Lärkraft, skriven av Maria Larsson, kognitionsforskare i Lund på uppdrag av KK-stiftelsen.

Maria Larsson har gjort en lättläst forskningsöversikt med fokus på ”hur informationstekniken påverkar lärprocesserna och elevers lärande”.

Ett antal forskningsområden och forskare kommer till tals i skriften. Ett centralt och genomgående tema är behovet av reflektion, för att elever ska nå en förståelse.

Donald Norman, Stanford University, delar upp kognition eller förståelse i två huvudformer, ”experiental” och ”reflecting” eller upplevelsebaserade och reflekterande.

”Det upplevelsebaserade sättet att ta till sig något är att direkt och utan ansträngning reagera på något som händer… Det reflekterande sättet att närma sig ett ämne kräver hårt arbete och tar tid. Det innebär att jämföra, väga för och emot, att tänka efter och fatta ett beslut. Det är ofta på det sättet nya idéer uppstår.

Reflektiv kognition kräver ofta externa hjälpmedel som papper och penna, räknemaskin, datorprogram eller hjälp av andra människor. Datorn kan stödja oss i både observerande och reflekterande kognition, menar Donald Norman.”

stöd för reflektion
Maria Larsson ger tre exempel på en typ av frågor handledare kan ställa för att hjälpa elever att fördjupa tanker kring det de lärt sig:

1. Låta eleven gå igenom ett fall och sedan presentera ett nytt liknande fall. Målet är att hjälpa henne att abstrahera och ta fram generella principer.
2. Generalisera fallet så att lösningen kan fungera för liknande fall.
3. Först låta elever arbeta med ett fall och sedan ge ”vad-händer-om-frågor”: Om denna del i fallet hade ändrats, hur hade du löst det då?

experiment och reflektion
Skriften har ett intressant avsnitt kring naturvetenskaplig undervisning knutet till användning av datorbaserade simuleringar. Larsson tar utgångspunkt i den engelske pedagogen John Deweys begrepp ”Learning by doing” som rymmer både experimenterande och reflektion. Diskussionen knyts bland annat till modellbyggen och simuleringar.

Flera forskare diskuterar att datorspel leder till att elever strävar efter att ”lyckas” med spelet, i en annan mening än läraren och konstruktören tänkt sig. Det betyder att de söker avläsa spelets lösningskoder snarare än att försöka förstå dess egentliga innehåll. För att pedagogiska spel ska fungera lärande, menar kritikerna, måste syfte, resultat och sammanhang diskuteras i klassen eller gruppen. Den här kritiken avser dataspel, men min reflektion är att samma risk bör finnas vid användning av simuleringar. Även här blir diskussionen och lärarens/handledarens roll avgörande.

Det konstruktivistiska synsättet betonar elevens egen aktivitet i lärandet. Skriften pekar genomgående på att det behöver kompletteras med reflektion med stöd av läraren eller andra vuxna. En av de forskare som intervjuas, och vars resultat återges i skriften, är Martin Stigmar, Växjö universitet. Han visar att många elever inte själva analyserar utan bara reproducerar information . Stigmar, bygger i sin avhandling på ett aktionsforskningsprojekt, där han själv medverkat i ett skolprojekt. Den erfarenheten visar att det går att stödja elevers reflekterande – här har läraren en avgörande roll.

olika lärstilar
Frågan om elevers lärstilar ges stort utrymme i skriften. Flera forskare pekar på att vi har många olika sätt att lära oss. De strävar efter att skolan och undervisningen anpassas bättre till elevernas varierande lärstilar.

Gordon Pask delar således in eleverna i holister och serialister. Holisterna söker helhetsintryck och vill hitta samband innan de skaffar sig detaljkunskaper. Serialisterna börjar med detaljerna och bygger sedan strukturerna.

Pask menar att det här är olika sätt att nå förståelse. Han menar att båda vägarna är lika värdefulla och rekommenderar som bästa metod att växla mellan de båda stilarna. Denna tanke, att man kanske kan och ska träna elever i att växla mellan lärstilar, inte enbart att anpassa undervisningen till flera lärstilar, är intressant.

Ett antal andra definitioner och synsätt på lärstilar diskuteras i skriften. Några forskare pekar vidare på att elever med den holistiska stilen föredrog arbetsformer med samverkan, i högre grad än eleverna med analytisk stil. Samma elever uppskattade också bildmaterial i högre grad, medan analytiker föredrog tryckt material.

Hela diskussionen om lärstilar är ganska ny för skolan – och för läromedlen. Man kan med Maria Larsson konstatera att läromedlen än så länge inte i någon större utsträckning tar hänsyn till elevers olika lärstilar.

Några resultat kring gruppsamarbete pekar på att elever både är bättre problemlösare i grupp än enskilt, och känner sig mer kompetenta och vågar ta större risker i gruppsituationen. Tillsammans har gruppen större förmåga än summan av varje enskild individ. Det förefaller också som om datorn, som tredje part i ett gruppsamtal, har en viktig och bestående funktion.

elevernas egna erfarenheter
En intressant diskussion med referens till Peter Gärdenfors rör skillnaden mellan forna tiders mästar-lärlingsskap och dagens undervisningsformer. Den tidens kunskap var en erfarenhetskunskap till skillnad från den mer verbaliserade kunskapen i dagens skola. Mycket av kunskapen är idag inte kopplad till handling. Gärdenfors efterlyser förankring i elevernas egen erfarenhet. Här hoppas han också på simuleringar, som en möjlighet.

En fråga är i vilken mån dessa simuleringar med sina abstrakta bild- och ljudrepresentation på en skärm, verkligen ger en erfarenhet jämförbar med den direkta fysiska erfarenheten. Var finns den fysiska erfarenheten av tyngden hos en kropp, musklernas minnen av rörelsen och den förståelse som kommer ur det fysiska hanterandet av föremål?

Ett intressant exempel i detta sammanhang, vilket refereras i skriften, är projektet Kreate-IT där man studerat elevers lärande med materialet Lego- Dacta. Frågan om just den fysiska och kroppsliga erfarenhetens betydelse i lärandet diskuteras vidare i krönikan på sidan 6 som bland annat berör hur datorutvecklingen nu för in datormiljöer som är mycket mer fysiskt handgripliga än de bildskärmsterminaler vi varit vana vid.

Elevers egen erfarenhet är en fråga som skulle behöva utvecklas vidare. Jag tänker då också på möjligheterna till och betydelsen av egen praktik och eget skapande knutet till lärprocesserna. Vilken betydelse har eget skapande och egna uttryck som en del i lärandet. Hit hör också betydelsen av att beskriva, skildra och förmedla. En konkret belysning av frågan ges i Gunilla Celens artikel på sid 27.

Jag är övertygad om att båda de här aspekterna framöver behöver belysas mycket mer djupgående i forskningen kring lärprocesserna.

frisk fläkt
Som Peter Gärdenfors påpekar är det symptomatiskt att vi fortfarande vet så pass lite om lärandets mekanismer. Det är dessutom så att vi skulle behöva många fler studier knutna till den konkreta skolverksamheten. Ett litet exempel: när man skriver om det amerikanska matematikprojektet ”Jasper” så refereras resultat efter att elever använt materialet en månad. Helt säkert behöver vi mångåriga undersökningar, där vi långvarigt arbetar efter andra upplägg än de traditionella, och lika långvarigt följer elevernas lärande för att få hållbara underlag för den fortsatta utvecklingen.

Lärkraft är en frisk fläkt från forskarvärlden och populärt skriven. Den kommer lägligt. Dels finns ett starkt behov av analys av de gångna årens IT-erfarenheter, dels har ett samtal mellan lärare och forskare börjat komma igång. I skriften möter vi en krets av forskare som fört en nära dialog med praktisk skolverksamhet Många har därtill en egen lärarbakgrund. Med det har skriften goda förutsättningar att inte bara belysa frågorna, utan även att stimulera lärare till att ge sig in i en egen forskningsverksamhet. Läs den.

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se