Av:Bosse Andersson
E-Post:bosse.andersson@utbildning.lerum.se

IT i skolan på nedre Manhattan

Skyskraporna på nedre Manhattan känns bekanta, polisbilarna låter som i fi lmerna. Och interiören på Murry Bergtraums High School känns igen från amerikanska filmer och tv-serier.

Där finns en reception, identitetskoll och en uniformerad vakt som släpper in sent ankomna elever.

Det är lugnt och disciplinerat i korridorerna för att vara en skola med 2800 elever och inte som i mina bilder från media. Den mångkulturella blandningen är påtaglig. Av skolans elever är endast sex procent vita och den största etniska gruppen är latinamerikaner följt av asiater.

professionella lärare
Samma lugn råder i det klassrum som vi besöker. Bo Wu engelsklärare har startat sin lektion där eleverna arbetar med ”creative writing”. Klassrummet är ett av skolans 16 datorlaboratorier och eleverna sitter i rader vid varsin dator. Bo utstrålar professionalism och skulle ha fått högsta betyg av mina gamla metodiklektorer från lärarhögskolan.

Det råder inga tveksamheter vad dagens uppgift består av. ”Ni går in på kurshemsidan, väljer några länkar om fördomar i världen, läs en av artiklarna, skriv ner en egen berättelse om ämnet, publicera den på webbplatsen i en portfolio, läs gärna de andras arbeten och kommentera dem i forumet.”

Den första tiden inne i klassrummet var jag imponerad. Inte har jag en sådan auktoritet framför mina elever och strukturen över vad som förväntas från eleverna är klar och tydlig. Vilket tempo och vilket imponerande material de ska ta sig igenom under engelskkursen. De måste lära sig mycket inom allt från fritt skrivande till poesi och litteraturkunskap.

Taylor och Skinner i väggarna
Men efter en stund med lite reflektion och samtal med andra i vår besöksgrupp byttes fascinationen mot förundran och den kritiska ådran tog överhand. Var fanns elevkontakten, kommunikationen och reflektionen?

All kommunikation var enkelriktad från läraren till eleverna i form av order och instruktioner både i det fysiska och det virtuella rummet. Det var inte meningen att eleverna skulle samarbeta och möbleringen omöjliggjorde också kontakt dem emellan.

På webbplatsen där eleverna publicerade sina arbeten kunde också föräldrarna logga in och se sina barns resultat och närvaro. Det främsta syftet med detta är inte att föräldrarna ska bli mer delaktiga i skolan utan att det handlar om kontroll. Vid samtal med elever i båda de klasser som vi besökte frågade jag om elevinfl ytande och om åsikter om att föräldrarna på detta sätt kunde ta del av resultaten.

Elevinflytande är helt främmande och existerar inte enligt eleverna och att föräldrarna kan ha koll på dem via hemsidan är kanske inte så konstigt att de var kritiska till.

Men flera elever poängterade att de tycker att det är bra att använda datorn och Internet i undervisningen, bland annat därför att de upplever att det ger dem mer frihet.

Känslan av att vistas i en fabrik byggd på tayloristisk sönderstyckad arbetsdelning förstärktes när lektionen plötsligt var slut och vi på schemat såg att alla lektioner var indelade i 40-50 minuters pass. Nästa besök var hos John Elfrank där eleverna arbetade med industriella revolutionen.

Liksom Bo visade sig John vara en mycket sympatisk och engagerad person och lärare. I ett relativt luftigt klassrum hade han placerat datorerna och eleverna i rader längs väggarna med katedern bakom dem med syftet att han som lärare kan se vad som försiggår på alla datorskärmar.

För mig kändes det lite olustigt och sände ”storebror ser dig”-signaler. Dessutom onödigt med tanke på att många webbplatser inte är tillgängliga för eleverna eftersom de filtreras bort. I övrigt var stämningen avspänd och eleverna arbetade självständigt utan drill vid datorerna.

goda idéer på webben
John har liksom Bo själv byggt upp en ambitiös webbplats som stöd för sina klasser. Där finns veckoplaneringar, sidhänvisningar för läxläsning, vilka frågor som ska besvaras, flervalsfrågor att besvara efter läxläsning, arkiv för elevpublicering, länktips, artiklar med mera. Man arbetar också med ett slags ”peer review” där eleverna kommentarer varandras arbeten via webben. Varje vecka ska eleverna fylla i sin ”online weekly journal” där de skriver ner hur de tycker att de uppnått sina mål och ger synpunkter till John på vad de anser fungerat bra respektive mindre bra i undervisningen under veckan.

Större delen av materialet ligger öppet på webben, förutom elevernas frånvaro, prov och testresultat som kräver en inloggning från elever och föräldrar. John och hans elever har också ett samarbete med Fredrika Bremer Gymnasiet i Haninge via webben inom projektet Learning Bridge. Just nu diskuterar elever från de båda skolorna i ett forum om det är rätt av USA att starta krig mot Irak.

Några av målen med Learning Bridge är att öka förståelsen mellan olika grupper i världen och att elever och lärare ska finna nya arbetssätt med stöd av ny teknik.

John beklagade sig liksom flera andra lärare vi mötte över att han är allt för styrd av kursplanerna och alla tester som eleverna ska göra. Det ger lite utrymme för egna initiativ, nya metoder och val av innehåll i de olika kurserna för den enskilde läraren. Traditionen av läraren som förmedlare av kunskap anses vara än starkare i USA än i Sverige och gör tillsammans med en mer auktoritär kultur att de behavioristiska idéerna har svårare att försvinna ur skolväggarna.

skapande är centralt på skola 234
Från tonåringar i en stor skola vandrar vi svenska besökare till att möta mindre barn i Primary School 234 ett stenkast från Ground Zero. Anna Switzer skolans dynamiske rektor berättar att detta är en unik skola i ett unikt distrikt. Föräldrarna är i stort välsituerade och mycket engagerade i föräldraföreningen vilket innebär att de samlar in pengar till skolan, deltar som extra stöd i klassrummet och det är också en förälder som är webmaster för skolans webbplats.

Skola 234 har en profil med SO, NO, musik och konst. Lärarna arbetar tematiskt med undersökande arbetssätt. Samarbete och relationer är centralt. Varje årskurs jobbar med ett speciellt tema som sniglar, New York Zoo och förhållanden för inuiter.

Vid rundvandringen i de ljusa och smakfullt inredda klassrummen – där det också finns burfåglar, fiskar och grodor i akvarier – möts vi av en positiv attityd från pedagoger och elever som är vana vid besökare. Lärarna är proffsiga och gör roliga saker med barnen som är disciplinerade och lugna. Strukturen är klar och tydlig och i de flesta klassrum gör alla barn samma sak efter lärarnas instruktioner.

I varje klassrum, utom i första klass, står det en till två datorer. Rektorn anser att det är ett misstag att placera ut dem i hemklassrummen eftersom de sällan används. Anledningen är just att undervisningen bygger på att lärarna jobbar med en idé som omfattar alla.

I datasalen berättar datoransvarige Francine Cornelius att alla från årskurs två lär sig att använda IT-utrustningen. Men att hennes primära uppgift är att stödja lärarna i deras arbete. Här kan olika programvaror och Internet användas av barnen i deras undersökningar, skrivande och skapande i de olika projekten.

bärbart och trådlöst
Skolan har dessutom tillgång till 20 bärbara datorer som Apple skänkte när skolan efter den 11:e september tillfälligt fick flytta till andra lokaler. Datorerna kan trådlöst kopplas upp mot Internet och skrivarna vilket gör att barnen kan låna med sig en bärbar maskin till klassrummet vid behov. Som komplement till att räkna med papper och penna kan de till exempel få använda programmet Math the Real World som är populärt bland barnen.

Skola 234 är en framgångsrik, progressiv skola, med en rektor som verkar tydliggöra de mål som skolan strävar mot. Anna Switzer har en genomtänkt pedagogisk idé, hon drivs av ett starkt engagemang och ställer hårda krav på sig själv, medarbetarna och eleverna.

Som avslutning på vårt besök påpekar Anna Switzer att det finns en fara med att barnen i och med Internet blir mer konsumenter än producenter och att det gäller att motverka den tendensen.

Bosse Andersson,
Lerums Gymnasieskola
E-Post:bosse.andersson@utbildning.lerum.se