Av: Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se

Tid för samtal tid för utveckling

– Det gemensamma målet är att utveckla elevernas lärande. Och i mötet kring eleven kan olika yrkesgrupper inom skolan samlas. Det menar Lena Folkesson, pedagogiska institutionen på Göteborgs universitet.

Lena Folkesson är en av projektledarna för skolbiblioteks- och skolutvecklingsprojektet Helvetesgapet, och forskar också tillsammans med Louise Limberg på Bibliotekshögskolan i Borås kring informationssökning, didaktik och lärande.

Lena har intresserat sig för kompetensutveckling och i det här sammanhanget lärares och bibliotekariers samspel och syn på varandra. För som så ofta när olika yrkesgrupper ska samarbeta så gnisslar maskineriet och det är lätt att tänka, om bara de andra blir som vi. Samtidigt som det kan finnas en osäkerhet kring hur mycket man kan ”klampa in” på varandras område.

Skolbiblioteken fick en ny roll i och med datorernas och Internets intåg, samtidigt som läroplanen betonade ett undersökande arbetssätt.

– Lärarna är ofta helt omedvetna om bibliotekariernas kompetens och ser inte hur de kan bidra till elevernas lärande och bibliotekarierna har sin bild av lärarna. Ett första steg är att göra klart för varandra vad vi kan.

Störst möjlighet för ett bra samarbete finns det om bibliotekarien ingår i arbetslaget, menar Lena Folkesson. Da blir bibliotekarien en del av det pedagogiska samtalet, planering av teman, innehåll och så vidare.

tid för pedagogiska samtal
I projekt Helvetesgapet har möjligheten att lära känna varandras kompetenser varit goda. På de åtta skolor som deltagit har ett arbetslag på varje skola genomgått en fortbildning som inneburit att de avsatt en dag i månaden under två års tid för att utveckla skolbiblioteket som läromiljö.

Arbetslagen har bestått av lärare och bibliotekarier, även om förutsättningarna när det gäller utbildade bibliotekarier på de olika skolorna har varierat. Deltagarna har arbetat i tre steg där det första steget var att göra en nulägesbeskrivning av skolbiblioteket. I steg två skulle de beskriva sin vision av framtiden för att slutligen göra en utvecklingsplan för sin skolas bibliotek.

– Det alla har pratat om är tiden. Det har funnits tid, säger Lena Folkesson.

Tiden har mer eller mindre varit som ett mantra för deltagarna. Det har funnits tid för gemensamma pedagogiska samtal. Tid att diskutera bland annat informationssökning, vad eleverna ska lära sig, vilka problem som finns. Tid att upptäcka gemensamma problem och varandras kompetens. Tid att koncentrera sig på skolutveckling.

Vuxnas samarbete i skolan blir allt viktigare och då kommer också de vuxnas gemensamma och kollektiva lärande i fokus, påpekar Lena Folkesson. Skolutveckling, det vill säga utveckling av den pedagogiska verksamheten går hand i hand med de vuxnas gemensamma lärande och kompetensutveckling, I Helvetesgapet har det varit rektors ansvar att se till att tiden funnits, och att projektet har setts som en del av hela skolans utveckling.

egna lärandet
– Skolan praktiska verklighet handlar mycket om ”att-göra”. Nu har deltagarna haft en chans att stanna upp och fördjupa sig kring kunskap och lärande. Och många tycker att de aldrig haft utrymme för så djupa pedagogiska resonemang tidigare.

– Lärarna som yrkesgrupp är medvetna om att det egna lärandet är viktigt. Samtidigt som de hela tiden är fokuserade på elevernas lärande. Det är viktigt att ha en medvetenhet om det dilemmat, menar Lena Folkesson.

– Synen på vad biblioteket är och kan vara har utvecklats hos de deltagande skolorna och många gör nu konkreta förändringar. Och de gör förändringar utifrån medvetna ställningstaganden om elevernas lärande.

ser samma saker
En sak som blivit tydlig är att lärare och bibliotekarier har gemensamma problem. Det är samma frågor som de är bekymrade över när det gäller elevernas lärande. De upplever att eleverna har svårt att hitta, sovra och värdera informationen och att lässvårigheter ofta skapar problem i informationssökandet.

Här har dock lärarna och bibliotekariens olika sätt att förklara det hela.

– Lärarna ser oftast att lässvårigheter är ett problem som är knutet till eleven, eleven har av olika skäl inte lärt sig att läsa tillräckligt bra under sin skolgång. Bibliotekarierna kan däremot se det som ett problem hos texten, texten är inte anpassad för elever i den åldern, med de språkliga förutsättningarna och så vidare.

lämnas ensamma
Projekt Helvetesgapet har haft tre huvudspår, där det ena är ett forskningsarbete kring de deltagande skolorna. De preliminära resultaten pekar åt samma håll som flera andra undersökningar.

– Eleverna blir lämnade ensamma i sitt kunskapsskapande. De söker information och får hjälp i sökprocessen men sedan blir de ofta lämnade ensamma och får inte stöd i att sortera, sovra och analysera.

Det är inte ett medvetet ställningstagande från lärare och bibliotekarier, men det blir så. Eleverna ber inte om hjälp och då lämnas de i fred.

– Vi behöver resonera mer om processen. Och man kan ifrågasätta elevernas fria forskande om de blir så ensamma i själv kunskapsprocessen. Detta är en verklig utmaning för skolan.

Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se