Av: Stig Roland Rask
E-Post: stigroland.rask@bredband.net

Framtiden börjar i klassrummet

Med jämna mellanrum återkommer nyhetsinslagen om vår stora ungdomsarbetslöshet. Inte sällan nämns siffror upp mot 25 % vilket är en mycket sorglig nivå. De politiska partierna träter sedan om hur man med olika stimulanser och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska kunna minska detta tal.

I en annan nyhetssändning pratar man om avhoppen från gymnasieskolan. Det är en helt annan nyhet. Också här nämns siffror som säger att 25- 30% av alla som börjar gymnasiet inte fullföljer sina studier. Det är också skrämmande siffror.

Märkligt nog gör man alltid två nyheter av dessa statistiska fakta. Trots att de siffermässigt stämmer väl överens. Den ena handlar om arbetslöshet och den andra om skolan.

I Norge har man gjort undersökningar som på individnivå jämför avhopparna och de arbetslösa. Då finner man att överensstämmelsen är mycket stor, dvs det är i stor utsträckning de som hoppar av sina gymnasiestudier som något år senare återfinns i ungdomsarbetslöshetsstatistiken. Det lär väl knappast förvåna någon, utom möjligen den som minns 1960- och 1970-talen då man kunde överge skolan till förmån för något jobb som stod och väntade.

Om man inser att dessa två nyheter berör varandra mycket intensivt och i praktiken handlar om samma ungdomar så väcks det många intressanta frågor. Till exempel indikerar de att om du fullföljer dina gymnasiestudier har du mycket goda chanser att få jobb.

Det är uppenbarligen inte så att vår omdiskuterade skola inte förmår att utbilda till arbetsmarknaden. Tvärtom klarar skolan det ganska bra. Men då måste man klara av den.

Den allvarligaste tanken som dyker upp tycker jag handlar om ansvarsfrågan. Märkligt nog lägger vuxenvärlden över ansvaret på barn och unga för hur deras relationer till utbildningsväsendet utvecklas. Tio procent klarar inte målen i grundskolan, konstaterar vi bekymrat. Aldrig är slutsatsen att skolan inte klarar att utbilda tio procent av eleverna. Trettio procent av gymnasisterna hoppar av, noterar vi lika bekymrat. Aldrig påstår vi att gymnasieskolan misslyckas med att engagera och därmed behålla en tredjedel av sina elever. Om man gör den tankevändan – vilken jag tycker är tämligen självklar – kommer allting i en annan dager. Och relaterat till kopplingarna till arbetslösheten så bränner frågan till och blir mycket allvarlig.

Framtiden börjar i klassrummet, lyder en slogan på en av årets valaffischer. Ack så sant, men då kommer automatiskt följdfrågan om hur det klassrum ska se ut som ska kunna möta denna framtid. Och där har vi embryot till ett samtal om skolan som kan läggas på mycket högre och intressantare nivåer än den gjort i det senaste decenniet flumdebatt.

Skolans problem är sällan att den är för flummig.

Dess stora problem är att den är sig lik.

Stig Roland Rask
E-Post: stigroland.rask@bredband.net