Av: Gunila Celén
lärare och utvecklingsledare, Sävsjö
E-Post: gunilla.celén@savsjo.se

Möte mellan forskning och praktik

Det finns undersökningar, både från Sverige och grannlandet Norge som visar att ganska många lärare inte tycker att det är nödvändigt att hålla sig uppdaterad när det gäller forskning inom sitt område. Lärare tycker att de kan sitt yrke efter några år, de vet hur man lägger upp undervisning och känner stor yrkesstolthet, sägs det. Man vet vad som är beprövat och fungerar. Betyder det att lärare är ointresserade av forskning? I vårt personalrum pågår ofta diskussioner om varför en del elever inte får till det i skolan och var problemet ligger.

Hur lärande går till och hur man bäst ska tillgodose alla olika lärstilar i klassrummet är en ständig fråga. Eleverna lär på så olika vis. Hur ska jag planera så att jag har en grund att stå på som sedan går att förändra så att det passar mina mycket olika elever? Några elever fastnar på detaljkunskaper och älskar att ta reda på sifferuppgifter om högsta berget, största sjön eller folkmängden. Andra tänder inte till på uppgiften förrän vi pratar om människorna och deras vardag. Hur är det att leva på en plats där genomsnittstemperaturen ligger på -45 grader i januari?

Det är en stor utmaning att planera arbetet med ett kunskapsområde så att utfallet ska bli så bra som möjligt. Ibland råkar man ut för att det som kostat stora insatser för förkovran, planering och materialtillverkning faller platt till marken. Något som förefaller vara en solklar uppgift hemma vid köksbordet blir i klassrumsverkligheten rörigt och svårt, och som lärare får man alltid vara beredd på att backa och tänka om.

Återanvändning av gamla koncept
En del pedagoger kanske blir frestade att återanvända vinnande koncept, det är naturligt och kanske bra. I ärlighetens namn blir jag själv lätt uttråkad och vill helst göra något nytt, trots att det kostar på.

I min klass ska vi läsa Europas geografi i höst och jag vill inte helst inte höra ordet reseberättelse. Det är ett roligt upplägg, men jag har gjort det några gånger och orkar inte höra mig själv stå och prata om hur eleverna på ’ett naturligt sätt’ ska få in ett besök hos en bofast som kan servera nationalrätten.

Kanske låtsas jag vara uttråkad trots att det egentliga skälet är att jag känt på mig att jag inte nått alla? Kanske tror jag att jag någon gång ska hitta det ultimata arbetssättet – lektionsplaneringen som når alla? Kanske är det ett bra tecken att ständigt söka förbättring, utveckling, bättre vetenskaplig anknytning?

Har vi pedagoger så mycket prestige att vi hellre testar och prövar själva istället för att lyssna och ta till oss vad forskningen visar? Är det där problemet ligger? Kanske borde forskarna bjuda in mer? Synas mer i debatten, inte bara i facktidningarna.

Gemensam vetenskaplig kunskapsgrund
Veckan innan skolstart genomförde HLK, Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping, en satsning som de kallade ’Kunskapsepidemidagar’. Det var högskolans Akademi för skolnära forskning som låg bakom arrangemanget och man bjöd in till 60 seminarier med ett femtiotal forskare som presenterade de senaste rönen inom skolnära forskning. Temat var Den forskande skolan – den forskande läraren och varje dag inleddes med ett föredrag av professor Tomas Kroksmark. Kroksmark menar bland annat att skolan måste stärka sin egen kunskapsgrund genom att lärarna ges möjlighet att forska på de områden den egna skolan behöver förstå och förbättra.

Kroksmark menar att det är helt nödvändigt att lärare börjar intressera sig mer för forskning för att vetenskapligt grundlägga skolan. Han påpekar det paradoxala i att vi på skolorna diskuterar hur vi ska nå måluppfyllelsen men ändå inte riktigt intresserar oss för vad forskarna har att säga om var problemen ligger.

SALSA-statistiken visar att flickorna för närvarande lyckas bättre i skolan än vad pojkarna gör. Flickorna får betydligt bättre betyg i princip i samtliga ämnen utom möjligen idrott.

Vad är det vi gör som gynnar flickor respektive missgynnar pojkar? Är det något som vi gör förresten? Eller är det ett samhällsfenomen? Varför diskuterar media helt andra saker än vad vi verksamma gör? De riktar in sig på kepsar och mobiltelefoner medan vi som arbetar i skolan ser helt andra problem som är betydligt mer svårlösta.

Kroksmark påpekar att vi saknar ett gemensamt fundament att stå på, en gemensam vetenskaplig kunskapsgrund och att vi varken hörs eller syns i debatten. Fler lärare borde enligt Kroksmark förkovra sig för att bli säkrare och våga höras i debatten.

Aha-upplevelser och irritation
Under kunskapsepidemidagarna hade varje dag sitt eget tema och mitt val föll på det digitala lärandet.

Håkan Fleischer, doktorand i lärande och med en bakgrund som filosofie magister i medie- och kom- munikationsvetenskap, var mitt första val. Inget dåligt val, visade det sig. Föreläsningen bjöd nyfikenhet, ahaupplevelser, skåpmat och även någon irritation. Där avslöjades eventuellt min lärstil. Fleischer gav ett historiskt perspektiv på det postmoderna lärandet eller det digitaliserade lärandet. Vi måste förstå den postmoderna/digitaliserade världen för att förstå våra elever. Förstår vi inte hur annorlunda de fungerar i sitt lärande blir det svårt för oss att anpassa undervisningen.

Den digitala eleven är van vid många snabba källor. Multitasking är naturligt. Eleven vill arbeta multimedialt – text är tråkigt. Hon eller han vill lära sig ’just in time’ eller till och med ’just in case’, det vill säga när behovet uppstår. Varför måste jag veta vad ett verb är, undrar den digitale.

Fleischer irriterar mig genom att fråga om detta innebär skolans död, nu när varenda unge kan ta reda på det den behöver med ett par snabba klick via webben. Hm, tänker jag, har han månne besökt en skola nyligen och sett vilka vetgiriga elever som flockas framför datorerna sökandes nyttig kunskap när inte någon lärare ställt något särskilt krav?

På min skola är det huvudsakligen Youtube som gäller just nu när eleverna har fri tillgång till datorerna. Nu är detta inte ett angrepp på Youtube som jag gärna besöker själv. Jag vill bara påpeka att elever, precis som vilka andra människor som helst, av naturen kan vara lättjefulla eller procrastinerare, det vill säga vana att gärna skjuta upp saker till morgondagen. Den här texten är exempelvis skriven fem dagar efter deadline. Det är mänskligt.

Vilken kunskap skulle eleverna söka om skolan stängde? Varje samhälle har historiskt sett haft den skola som behövts för fortlevnad. Finns det ingen affär att handla i måste man lära sina barn att själva odla och så vidare.

Skolans stängning skulle kanske leda till ’survival of the fittest’, de som självmant skulle ta tag i saker och ting klarar sig som vanligt och de andra slås ut? Vilken typ av kunskap skulle dagens ungdomar anse sig behöva?

Läraren behövs mer än någonsin
Ulli Samuelsson, doktorand på HLK, berättar om sin forskning kring ’digitala elever’ och hur de upplever skolan som lärandemiljö.

Hon säger att vi i skolan tappar pojkarna som av tradition är extremanvändare av den digitala tekniken. Flickorna kommer starkt på den fronten och vi kan bara sia om ifall de också kommer att tappa intresset för skolan. Lärare är fortfarande fascinerade av tekniken, eleverna av vad de kan göra med tekniken. Vi har digitala elever men analoga världar och framförallt en analog skolpolitik.

Vad kan de digitala eleverna då? Inte allt som de själva vill tro och det uppstår lätt en maktkonflikt när eleverna tycker att de kan det mesta som har med IT att göra. De kan mer än sin lärare, anser de. Visst, de kan söka information, men hur?

Eleverna uppger själva i Ulli Samuelssons undersökning att de vill bli bättre på systematisk sökning och på att värdera information. De vill kunna presentera informationen och kunna motivera och argumentera.

I det digitala samhället behövs läraren mer än någonsin, påpekar Ulli Samuelsson. Vi har tekniken, men saknar pedagogiken!

Inte skåpmat för alla
Den som intresserat sig för IT och pedagogik ett tag tycker nog att detta har vi hört förut. Men plötsligt säger en av deltagarna ’men, hur ska man veta om en webbsida är tillförlitlig?’. Fleischer och Samuelsson förklarar hur man kan backa i adressen och ger lite andra tips och jag tänker för mig själv att det är väldigt lätt att rusa iväg och tro att alla lärare – nu efter ITiS och PIM – ska vara med i matchen.

En annan deltagare säger att det ju inte är så lätt att ta till sig det här med IT eftersom det mest är en fritidssyssla. ’Det finns ju i Datakunskapen, men inte så värst mycket i övrigt.’ Det är synd att många tolkar läroplaner och kursplaner så. Man får snarare vara imponerad att det står så pass mycket som det gör i styrdokumenten om it, med tanke på hur länge sedan det var de skrevs.

HLK kommer att fortsätta genomföra sina ’kunskapsepidemidagar’ även nästa år. Jag rekommenderar intresserade att söka sig dit. Det är uppfriskande att bli lite irriterad och omskakad redan innan skolan börjat.

Gunila Celén
lärare och utvecklingsledare, Sävsjö
E-Post: gunilla.celén@savsjo.se

Thomas Kroksmarks inledningsanföranden kan ses på: www.hlk.hj.se/videos/doplay/epidemidagarnapk