Åtskilliga
bilder av skolan har presenterats - inte minst i valrörelsen. Bortom slagorden
kan vi ofta sakna den sakliga analysen. Sådana analyser finns och vi presenterar
några i detta nummer av Datorn i utbildningen. En bild målas upp
av organisationsforskaren Östen Ohlsson och kollegor. De har studerat vad
som hände i några kommuner, efter avslutade IT-satsningar från
Itis och KK-stiftelsen. I våras rapporterade de sina bilder och tolkningar
(se sid 14). Gruppen finner att IT-frågorna, och då speciellt de
pedagogiska IT-frågorna har dåligt fäste i organisation och
rutiner i de granskade kommunerna och skolorna. Ett exempel man kunde lägga
till är den personella infrastruktur som Itis byggde upp regionalt, vilken
på många håll fått förfalla därefter. Det
här är ett viktigt konstaterande, och jag för nedan diskussionen
vidare därifrån.
KK-stiftelsens fyrtornssatsningar spelade en mycket stor
roll och positivt roll i svensk skola under andra halvan av 90-talet. Något
dock som bidragit till bristen på fäste i dagens skolorganisation
för IT-frågorna är troligen konstruktionen av stödet i
samband med dessa satsningar. Kravet att kommunerna själva skulle stå
för teknik, medan KKS stödde pedagogik, har bidragit till att kommuner
och skolor byggde upp organisation och budget för tekniken.
Därmed stimulerades permanenta strukturer för teknik,
numera ofta centraliserade till kommunala IT-avdelningar. De externfinansierade
IT-pedagogerna däremot tenderade att försvinna när satsningen
var över. Permanenta strukturer, organisation, tjänster och budget
krävs för det långsiktiga förändringsarbete IT innebär
för skola, liksom för samhället i övrigt.
Permanenta strukturer innebär bland annat att skolans
interna information baseras på (intra)nätet, såsom närvaro
och resultatrapportering, resursbokning, portfolios och IUP – naturligtvis
med lämpligt begränsad åtkomst. Föräldrainformation
kan vinna oerhört mycket på webbsidor och sms-meddelanden, men här
som komplement. Detta ställer förstås krav på skolans
IT-resurser – men innebär samtidigt stora möjligheter till förbättringar
av verksamheten och till effektivisering. En annan typ av strukturer är
befattningar. Vi behöver diskutera en ny typ av ITdidaktiker, med ansvar
både för pedagogik och för teknik. En befattning med egen undervisning,
men med utvecklingsansvar och förankring i skolledningen. Jag efterlyser
här kommunala befattningar, liksom en utbildningssgång och en karriärgång.
Jag talar om en IT-didaktiker, inte som en IT-ämnesspecialist, utan som
en person med valfri ämnesdidaktiskt utbildning kombinerad med en specialisering
och fördjupning i IT-didaktik.
Det här bör vara en vidareutbildning med forskningsanknytning
för att fortlöpande kunna följa – och aktivt delta i –
den praktikanknutna forskning kring IT och skola som nu börjat bedrivas
vid universitet och högskolor. Denna skulle med fördel anknyta till
de försök med praktikanknuten forskning som inletts, exempelvis i
Göteborg. På så vis skulle IT få en permanent förankring
i skolans organisation. Därtill skulle skolans personal få en ny
karriärväg inom ett yrke som har alltför få sådana.
Inte minst skulle forskningen få en direkt anknytning till ett av skolans
mest aktiva utvecklingsområden.
Många skolor och kommuner har behov av att diskutera
hur IT ska förankras i rutiner, tjänster och organisation framöver.
