På datorfronten intet nytt – eller?

Jag har en historielektion om första världskriget och har min helt nya bärbara dator med mig för att kunna visa en Powerpointpresentation om krigets fasor.

Det är snart hundra år sedan första världskriget bröt ut. Kriget som för första gången satte en hel värld i brand och som framförallt blivit ihågkommet för hur kriget gestaltade sig på västfronten. Tyskar och fransmän som lurade på varandra i skyttegravar, tålmodigt väntande på att motparten skulle anfalla, redo att på given signal låta kulsprutorna smattra iväg sitt dödande stål.

Mot kulsprutan var man chanslös. Man blev köttmos innan man nådde fram till fienden. Så det blev till att gräva ner sig. Skydda sig. Spaden blev ett mer effektivt vapen än den bajonett som satt främst på geväret avsedd att användas i närstrid. Det blev mycket sällan närstrid.

Plötsligt låser sig allt. Jag står inför trettio elever och kan inte dölja min frustration. Jag har blivit utkastad från det trådlösa nätverket. Det händer ganska ofta och beror enligt dem som förstår sig på sånt här på en bugg i Windows XP.

Ja, jag vet. Det är 2011 och XP känns inte helt förenligt med en sprillans ny dator. Det är som att stoppa en gräsklipparmotor i en ny bil. Men nu är det så. Och nej, det är inte möjligt för mig att ha min powerpointfil på datorns hårddisk för jag har bara tillgång till det lagringsutrymme man reserverat åt mig på servern, och som jag alltså inte kommer åt för tillfället. 400 MB för övrigt! Ja, jag vet, att prata om megabyte 2011 är som att tala om ören med en riskkapitalist. Datorns internminne är fem gånger större. Men så är det bestämt. Jag sväljer min frustration och startar om datorn.

Det var inte illvilja som låg bakom de beslut som tvingade soldaterna att rusa mot kulsprutorna och döden. Det var okunskap. På bara några årtionden hade tekniken utvecklats extremt snabbt. De militärer som gjort karriär, som lyckats nå höga officersposter och som nu styrde över krigsstrategier och militärutbildningar, hade liten eller ingen kunskap om den nya tekniken, eller rättare sagt konsekvenserna av den. De förväntade sig ett konventionellt krig. Så de beordrade anfallsvåg efter anfallsvåg. De räknade inte med kulsprutans effektivitet.

Det är egentligen samma sak nuförtiden, tänker jag där jag står och väntar på att min dator ska starta om. Teknikutvecklingen går snabbt. Det är inte lätt för dem som bestämmer att hänga med. Operativsystem som operativsystem liksom, bara det är billigt. Och 400 MB låter ju åtminstone rätt mycket. Men det är inte de utan jag som står längst fram i frontlinjen. Eleverna undrar varför tekniken alltid strular. Det är väl för att jag är lärare. Vi är ju teknikidioter. Det vet ju alla.

Jag är inte tillnärmelsevis utsatt för samma helvete som soldaterna under första världskriget. Men jag är utsatt för samma form av okunskap om den senaste teknikutvecklingen, utsatt för konsekvensen av att de som tar besluten inte är de som tar verkningarna av dem. Tack och lov är jag lärare i historia 2011 och inte soldat på västfronten 1914. Jag behöver bara boota om datorn några gånger varje dag och ha ett flashminne lättillgängligt. Och acceptera elevernas tysta hån. Det är trots allt lätt att bära. 1914 hade jag slutat i en anonym grav.

Daniel Sandin
gymnasielärare och frilansskribent
E-post: daniel.sandin@hotmail.se