Bloggar och sociala nätverk
som kompetensutveckling
Pedagogiska diskussioner är nödvändiga
för att utvecklas som lärare. Bloggar
och sociala nätverk ger numera oanade
möjligheter att få nya idéer och respons
på sina egna funderingar.
– I och med bloggen har jag ett lärarrum
där vi träffas i ett slags gränslöst
kollegium, säger Anne-Marie Körling,
en av många lärare som bloggar regelbundet.
Ungdomar umgås med varandra både
i verkliga livet och på Internet. Det
finns de som hävdar att ungdomar
kommer i kontakt med fler människor
i olika livssituationer när de
rör sig ute på Internet, än de skulle
ha gjort om de bara hade rört sig i
sin fysiska omgivning. Förståelsen
för hur andra tänker och gör ökar på
detta sätt. Kanske finns det alternativa
vägar att mötas på även för oss
pedagoger? Det finns bloggar och
sociala nätverk där många hittar in.
Dessa arenor kan vara ett bra sätt för
att utbyta idéer och för att skaffa sig
kompetensutveckling.
Tankar från andra sidan Atlanten
Mark Warschauer, professor vid Instutitionen
för Utbildning och Institutionen
för Informatik vid University
of California, har i sin forskning
koncentrerat sig på integrationen av
IKT i skolan och vilken betydelse
detta har för förändring inom skolan,
för demokrati och för social utveckling.
Han svarar gärna på mina frågor
om bloggens och de sociala nätverkens
betydelse för lärares pedagogiska
utveckling:
– Man kan inte säga att bloggläsande
och bloggskrivande automatiskt
ger läraren värdefull kompetens,
men att det finns många bloggar som
är viktiga och som kan vara mycket
givande att läsa.
Han berättar att han själv har hittat
mycket information bland bloggar
som han sedan har kunnat använda i
sin undervisning. Att delta i samtal i
bloggar och i sociala nätverk kan vara
värdefullt både för att ge och ta information
och för att förstå både andra
lärare och ungdomar bättre, menar
Mark Warschauer.
Bloggande pedagoger
I vårt avlånga land finns många
bloggläsande och bloggskrivande
lärare. I Lund i söder finns Jonas Hällebrand
som har bloggen En IKT-pedagogs
fundringar, där han främst tar
upp funderingar kring it och lärande.
Jonas Hällebrand tycker att bloggen
fungerar som reflektionsplats för
honom själv, men hoppas samtidigt
att den även kan göra det för andra.
Möjligheten att fästa sina tankar och
att få kommentarer om dem gör att
utveckling sker.
I Stockholm finns Anne-Marie
Körling. Hon bloggar om pedagogiska
tankar, om skrivande och uttrycksmöjligheter,
om stort och smått.
Ibland får läsaren följa med henne
in i klassrummet och ta del av hennes
undervisning. I sin blogg menar
hon att hon visionerar, funderar och
utvecklar sin profession. Det är de
pedagogiska diskussionerna som
lockar och som hon har längtat efter.
Den fysiska platsen på skolan ger inte
alltid utrymme för sådana diskussioner.
Anne-Marie Körling fick rådet att
starta en blogg utan att hon egentligen
visste vad en blogg var. Längs vägen
har hon tagit reda på det genom
att aktivt pröva sig fram och i dag
skriver hon så här om sitt bloggande
och om vad det har gett henne:
”Mitt nätverk bland lärare är
omfattande. Vi är ålderslösa, men
diskussionslystna. Vi är kommunikatörer
och strävar efter att
förändra, fördjupa och utveckla
det pedagogiska uppdraget. Jag har
läsare, jag är läsare av bloggar.
Jag har lärt känna människor,
träffat dem i verkligheten, och har
därmed utökat mina kontakter. Jag
blir duktigare på att fördjupa mina
tankar. Jag tänker för öppen ridå...
och får gensvar på det jag funderar
kring.
Bloggen är ett verktyg för min
profession. Bloggen är min plats
för det jag tänker. Bloggandet är en
mötesplats.”
Fönster in i verksamheten
Erica Lövgren är en annan bloggande
lärare som har bloggen Klurigt, lurigt
och roligt i skolan. I en kommande
bok, Värdefulla berättelser, skriven
av pedagoger från Hortlaxområdet i
Piteå, berättar hon om vad hon får ut
av att blogga. Erica Lövgren menar att
bloggen är ett fönster in i verksamheten
och att föräldrar, lärare, elever,
elevernas släktingar och andra är
välkomna att kika in. Klassrummets
vardagsaktiviteter åskådliggörs och
bidrar till insyn och samtal.
– Att bloggen skulle vara av intresse
för föräldrarna kunde jag väl
gissa, men vad jag inte förutsåg var
att den som har störst behållning av
bloggen är jag själv. Det som i första
hand skulle vara ett fönster för andra
in i min verksamhet blev också ett
sätt för mig att titta på mig själv, säger Erika Lövgren.
– Jag har med bloggen funnit ett
sätt att reflektera över min yrkesroll
och få förståelse för min egen förståelse.”
Ovanstående bloggare från Lund
i söder till Piteå i norr träffade jag vid
Skolforum i Stockholm förra året. De
pedagogiska diskussionerna fortsatte
då öga mot öga. Hade det varit möjligt
utan att vi först hade fått kontakt
via nätet? Hade vi hittat varandra? Jag
tror inte det.
Sociala nätverk
Facebook har visat sig vara ett socialt
nätverk där många pedagoger har hittat
in. En person som man bara har
träffat flyktigt, kan man enkelt lägga
till i sin vänlista på Facebook. Det blir
okomplicerat att snabbt skicka iväg
en fråga via Facebook till någon som
man annars inte hade tagit sig tid att
leta upp e-postadressen till. Snabbmeddelanden
och chatt kräver inga
långa svar, men kontakt skapas och
möjliggörs på ett annat sätt än som
tidigare var fallet.
Det finns flera olika intressegrupper
på Facebook som vänder sig till
pedagoger och där vi kan få tips och
idéer av varandra. Frågor som inte
kan besvaras av kollegorna på skolan,
kan med säkerhet besvaras av någon
pedagog ute i landet. Det finns alltid
någon, någonstans, som sitter inne
med kunskapen och är villig att dela
med sig.
På mikrobloggar som till exempel
Bloggy, Twitter och Jaiku skickar man
ut korta meddelanden i ett socialt
nätverk. Där ser man hur människor
från främst IT-branschen och journalistyrken
slänger ur sig en fråga och
snabbt får svar från människor i hela
landet.
Vill man hålla koll på vad någon
speciell person skriver, klickar man
bara på följ och får löpande reda på
vad denne skriver. En del pedagoger
har hittat in i dessa sammanhang,
men ännu inte särskilt många. Kanske
kan det bli vanligare inom en snar
framtid.
Det livslånga lärandet
Naturligtvis ska man inte lämna ut
allt på nätet. Tystnadsplikt och vanligt
sunt förnuft gäller. Har man bara
det i bakhuvudet, kan bloggar och
sociala nätverk vara mycket givande
och stimulerande som kompetensutveckling.
Det livslånga lärandet pågår ständigt
och med dagens teknik skapas nya möjligheter till detta. Kompetensutvecklingen
blir ett givande och ett tagande som sker tillsammans med andra.
Liza Greczanik, svensklärare som började blogga när hon gick på lärarutbildningen om sitt stora intresse för språk, och också skrivit ett antal artiklar i DIU om bloggande. Har bloggen
Språkmakargatan: www.sprakmakargatan.se
Åsa Kronkvist, KT-pedagog på högskolan i Kristianstad och flitig medarbetare på Multimediabyrån, ger i sin blogg Ugglemamman många tips kring smarta verktyg, webbtjänster och program att använda i undervisningen: www.uggleblogg.pedagogbloggar.se
Ulf R Tornberg, rektor på Gunnesboskolan i Lund, reflekterar kring sitt och skolans uppdrag i Ledarbloggen: http://ulftornberg.blogg.se
En bloggtjänst speciellt för pedagoger är http://www.pedagogbloggar.se. Bakom
Pedagogbloggar står Richard Westerberg, med en bakgrund som lärare
och it-pedagog.