REPORTAGE LÄRMILJÖ
Lärmiljö är ett tema på Framtidens lärande 15+16-17 maj. Toltorpsskolans projekt presenteras i ett seminarium av Titti Ljungdah, Johanna Cayton, Anna Sundqvist, Sofia Kälebo och Gunilla Almgren-Bäck.

Lärmiljön förändrar pedagogiken – om rum i rummet

I ett helt vanligt klassrum i den gamla delen av Toltorpsskolan, från 1930-talet, har man med enkla medel skapat något nytt och där huvudsyftet handlar om att inkludera, att skapa en skola för alla.

– Barnen tycker att det blivit så luftigt och fint och de visar gärna andra hur deras klassrum ser ut, berättar Sofia Kälebo, klassföreståndare för 1A och Anna Sundqvist som också arbetar i klassen.

Det började dock med erfarenheter om lärmiljöns betydelse insamlade i ett annat sammanhang när Titti Ljungdahl, då rektor på Almåsskolan i samma kommun, aktivt började arbeta med elever som haft långvarig skolfrånvaro. Genom mobiltelefoner och ständig och snabb kontakt med eleverna och genom att lyssna till deras önskemål om lärmiljön skedde stora förändringar. En lärdom från det sammanhanget var hur viktig den enskilda arbetsplatsen var. Eleverna la mycket kraft på att få den personlig och först när den vrån kändes trygg och bra vågade de sig ut till gemensamma ytor, det stora bordet i mitten av rummet.

– En annan viktig lärdom var att vi såg hur det förändrade klassrummet, den förändrade lärmiljön också förändrade pedagogiken, framhåller Titti Ljungdahl, numera rektor och skolutvecklare inom Utvecklingsenheten i Mölndal och projektledare för förändringsarbetet i ettornas klassrum. Hur tänkte man då?

När hon blev rektor på Toltorpsskolan ville hon fortsätta att prova vad som går att göra i ett väldigt gammaldags klassrum, ett sådant som inbjuder till katederundervisning. Man sökte och fick pengar från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Arbetet har pågått ett drygt år och huvudsyftet är att öka variationen så att det erbjuds en lärmiljö som passar alla. Det digitala inslaget är en del av denna variation och självklar bland annat i form av att varje elev har en lärplatta.

Digital förändring – en del av variationen
– Idag är det så, att pedagogiken har gått om den teknik vi har tillgång till just här, menar rektor på Toltorpsskolan Martin Dalenius. I det här klassrummet skulle vi behöva möjligheten – att utan sladdar – koppla upp varje lärplatta till skärmen när någon ska visa något, ett behov han ser behöver lösas framöver.

Med lärplattan har eleverna blivit mer självgående, den är snabb att komma igång med och den stödjer den språkliga utvecklingen hos barnen. Lärarna har uppmärksammat att de både skriver längre texter och att den är en hjälp när barnen ska berätta inför de andra. Nu finns tankar på att flippa klassrummet för att ytterligare förstärka samarbetet när man väl möts i klassrummet.

– Jag tänker att eleverna framöver själva gör egna filmer, berättar Stig Jansson som är IKT-pedagog på skolan och som finns i klassen med jämna mellanrum. Det frigör förhoppningsvis ännu mer tid för läraren. När eleverna väl vet hur man går från filmen till att göra det den beskriver, så kan lärarna hinna sitta ner med den som behöver det.

En digital portfolio där eleverna kan följa sin utveckling och där man enkelt lägger in film, ljud och bild är en annan bit man utvecklar. Hur började man då processen på Toltorpsskolan?

Börja med att rensa bort
Arkitektstuderande från Chalmers var några inspiratörer. De skissade på hur man kunde förändra alla skolans klassrum och kom med idéer. Några grundläggande tankar kring rum tog man också till sig in i projektgruppen.

– Vi tittade på den visuella miljön och vi rensade bort mycket, säger Sofia Kälebo. Vi upptäckte till exempel att vi hade sex alfabet uppsatta och kom på att det kanske räcker med ett.

Det här med en enhetlig färgsättning var en annan förändring som gjordes inledningsvis.

De tog också till sig det här med att förvaring ska vara dold. När elevernas bänkar togs bort, där de kunnat lägga sina saker, så blev det nödvändigt att hitta alternativ till det.

De lyssnade också till ljuden i klassrummet, vilka bakgrundsljud fanns där? Plötsligt hörde de skrapljuden från bänkarna, dunsen som blev när locket stängdes, ljud utifrån, ljuden från människorna som vistades i rummet.

– Alla barn är mycket mer delaktiga nu, menar Johanna Cayton som finns i det specialpedagogiska arbetslaget. Med de vanliga bänkraderna var det så tydligt att de som satt lite längre bak i rummet förlorade kontakten när man skulle göra något gemensamt. Det har också blivit tystare, framhåller hon. Hur blev då möbleringen för klass 1A?

Tre rum i rummet
Projektgruppen inspirerades av psykologen Leif Strandbergs bok ”Rum- met, den tredje pedagogen”. Han visar där att genom att dela in rummet efter tre grundfunktioner, det finns andra tankar som talar om sju rum i rummet men på Toltorpsskolan startade man med dessa tre: 1) Det berättande rummet, 2) rummet för relation och samarbete och 3) rum för elevens inre dialog.

Katedern sköts åt sidan och närmast projektorn och tavlan placerades två rundade soffor mitt emot varandra med en rund mjuk matta emellan. Där finns också sedan en tid två saccosäckar vilka blivit omåttligt populära bland eleverna. Så populära att de nu fått sätta upp sig på en kölista när de önskar sitta där.

– När jag besökte klassen vid ett tillfälle satt ett barn i saccosäcken och jag såg hur han riktigt sträckte ut sig. Det såg så härligt ut, beskriver Titti Ljungdahl och fortsätter. Vi vet hur viktig den där lilla rörelsen är för att inte stelna till och de möjligheterna finns nu när barnen kan välja olika miljöer när de arbetar.

Man har även noterat att saccosäckarna ger en bättre sittställning, där inte huvudet hänger över, när barnen använder lärplattan. Populariteten och ergonomiska vinster gör att man nu funderar på att skaffa fler säckar.

Vid sofforna samlas man för genomgångar och presentationer. När man gör något där alla ska vara med. På mattan lägger sig några gärna och sofforna fungerar också som en sorts läktare. Några sitter på ryggstöden, några i soffan och några på golvet med ryggarna lutade mot soffan. Det kan bli en riktig lägereldskänsla i berättarrummet. I mitten av klassrummen står bord och stolar och där har varje elev sin arbetsplats och där sitter de när de behöver samarbeta med någon.

Längst bak i klassrummet har man fått användning för några av de gamla skolbänkarna och skärmat av dessa. Där kan man dra sig undan när man vill arbeta mer ostört och det finns några sådana platser. Runt väggarna finns den dolda förvaringen. På vilket sätt har den förändrade möbleringen förändrat elevernas och lärarnas vardag?

Förändrad pedagogik
– Vi har märkt att våra föreställningar om vad man kan göra förändras när miljön än annorlunda, säger Sofia Kälebo. Vi har lagt upp det på ett helt annat sätt nu. Rummet uppmuntrar märker vi till exempel bättre till spontana kontakter.

De har uppmärksammat att det nu är lättare för elever att röra sig i rummet än tidigare då man satt i sin bänk och det inte fanns någonstans att ta vägen om man till exempel behövde hjälpa varandra.

– Det är mycket lättare att hitta andra platser att sitta på och även om vi tänkt att sofforna tillhör det gemensamma så ser vi att den ibland används som en enskild plats, men då kryper eleven mer upp i ett hörn, berättar Anna Sundqvist.

Med lärplattan har de också sett att eleverna själva gärna gör sådant de förut gjorde tillsammans, till exempel skriva sagor.

– Lärplattorna suddar ut gränserna mellan skola och hem, den tar vara på det informella lärandet, att lärande sker hela tiden. Vi lyfter in världen i klassrummet. Rummet hjälper också till med detta, lärandet sker i varje hörn, menar Martin Dalenius.

Process
Arbetet med att förändra lärmiljön på Toltorpsskolan är en process och det är inte säkert, understryker de alla i projektgruppen, att slutresultatet kommer att landa i just det här klassrummet. Men hur börjar man då?

– Det viktiga är att börja med tankearbetet, så kommer det andra sedan, menar Martin Dalenius och Titti Ljungdahl fyller på:

– Detta är ett realistiskt projekt som inte kostat mycket pengar. Vi har letat i källarförråd och samtidigt varit väldigt noggranna med vilka material det kan handla om när man tar in något i ett klassrum. Det handlar om brandsäkerhet, allergier och så vidare, framhåller Titti Ljungdahl.

Och det är ingen tvekan om saken när de tre eleverna, Elias Johannesson, Olivia Ryde och Viggo Eriksson, som slutat för dagen men som hämtas för att visa sitt klassrum anländer. Lärplattorna i högsta hugg. Var de sätter sig när de visar sin favoritplats? I saccosäckarna. Som bara var två. Så en fick sätta sig på läktarn då.

Monica Esborn

Egen blogg
Projektet har en egen blogg.