Ljust, tyst, snyggt och kalt. Det är första
intrycket av ’Framtidens klassrum?’
på Campus Konradsberg där lärarutbildningen
vid Stockholms universitet
huserar. Det finns intressanta grupperingar
med stolar, bord, skåp, interaktiv
tavla, projektor i taket och högtalare.
Men i övrigt ser det tomt ut. Var är
framtiden?
Det ska se neutralt ut när man kliver
in i rummet. Vi har gjort så med flit,
säger Eeva Koroma, IT-pedagog på
Lärum vid lärarutbildningen i Stockholm.
Hon fortsätter:
I vanliga fall när du kommer in
i ett pedagogiskt rum så vet du vad
som ska hända bara genom att se dig
omkring när du kliver in genom dörren.
Men rum visar också vilken kunskapssyn
som tillämpas. Vårt rum är
tänkt som en lärmiljö för många olika
former av lärande och målgrupper.
Själva rummet är ungefär som
ett lite större klassrum till ytan. Det
finns en ’scen’ med en lång svängd
soffa framför en projektorduk. I andra
änden av rummet finns en interaktiv
tavla, men här finns istället små
skrivbord och stolar.
Mellan dessa två poler finns en
gruppering med ståbord och barstolar
och en mer caféliknande del med
bord och stolar. Alla stolar har för
övrigt hjul vilket bidrar till att det att
det är relativt tyst i rummet även när
det är fullt av folk.
Hjulen gör en fantastisk skillnad
säger Eeva Koroma. Det skrapar och
låter inte när någon flyttar på sig. Det
är alltid en behaglig ljudnivå i det här
rummet och det är lätt att möblera
om utifrån olika gruppers behov.
När Eeva för en tid sedan genomförde
ett projekt med en högstadieklass kunde olika elevgrupper spela
in ljudberättelser och video i rummet
samtidigt utan att störa varandra.
Dolda resurser
Runt omkring i rummet finns skåp
och lådhurtsar. Eeva öppnar ett skåp
och avslöjar en av rummets hemligheter.
Dolt i skåp och lådor finns
datorer, kritor, mp3-spelare, lera,
webbkameror, fingerdockor, progammeringsbara
robotar, block, dansmatta,
digitala kameror för både stillbild
och video. Och självklart trådlöst
nätverk med ständig tillgång till Internet.
Det är bara fantasin som sätter
gränserna för vad som kan göras och
hur det ska organiseras.
Det är ett rum som stödjer ett
sociokulturellt lärande. Och det finns
möjlighet till ett flexibelt lärande där
det fysiska och det digitala möts. När
det kända möter det okända blir det
spännande, säger Eeva Koroma.
Rum för många
’Framtidens klassrum?’ är tänkt för
att kunna användas i många olika
sammanhang och av många olika
målgrupper. Det används redan flitigt
av många olika konstellationer på lärarutbildningen.
Det är fysiska träffar
för distansutbildningar, konferenser,
forskare, studenter, test och undervisningsmiljö,
uppdragsutbildningar.
Studenter på lärarutbildningen
kan också ta dit klasser de arbetar
med under sin VFU. Det finns också
ett uppdrag att nå utanför lärarutbildningen
och skolklasser i stockholmstrakten
kommer hit och arbetar
ibland.
Eeva har själv arbetat med skolklasser
i rummet och menar att det är
en oerhört lättarbetad miljö. Rummet
är planerat så att det ska vara enkelt
att arbeta med lärprocesser ungefär
enligt de punkter som Rigmor
Lindö och Anette Eliasson beskriver
i Skolverkets Det öppna lärorummet:
Planeringsfasen, inspirationsfasen,
problemformuleringsfasen, informationsinsamlingsfasen,
bearbetningsfasen
och presentationsfasen. Att alla
digitala möjligheter finns till hans
underlättar också.
Det är lätt att arbeta digitalt idag.
Vi brukar visa hur man kan arbeta
med digitalt stöd i redan kända metoder
som till exempel storyline eller
portfolio.
Men för att man i sin vardag ska
kunna jobba med digitala verktyg
krävs att de är lättillgängliga. Eeva
som själv tidigare jobbat på en grundskola
poängterar hur viktigt det är att
tekniken finns lätt tillgänglig.
Det måste finnas utrymme för
utbildning av lärarna i samband med
implementering av ny teknik, och så
måste det finnas teknisk support. Annars
så haltar det och jag förstår att
man ger upp om all teknik står stilla.
Sedan ska tekniken vara trådlös för att
det ska vara smidigt. En bärbar dator
är nästan nödvändigt.
Framtidens klassrum?
Hur kommer egentligen morgondagens
klassrum att se ut? Om det kommer
att finnas kvar? På lärarutbildningen
kallar man det rum man byggt
upp för ’Framtidens klassrum?’. Och
frågetecknet är viktigt.
Egentligen är ju det här dagens
klassrum, påpekar Eeva Koroma.
Klassrum behöver inte se ut som de
gjort i hundra år.
En annan fråga är hur man definierar
dagens, eller framtidens lärmiljöer.
Det digitala rummet är inte
begränsat av fysiska väggar.
På högskolenivå har studenterna
tillgång till ett otal kurser digitalt, det
är inte självklart att våra studenter väljer
att gå en kurs just hos oss. Och om
vi inte kan lära dem det de har behov
av så söker de sig till andra lärosäten
eller olika communitys på nätet.
Bakgrund: Lärum
Framtidens klassrum är en del av Lärum på lärarutbildningen vid Stockholms universitet, före detta Lärarhögskolan. Här arbetar personal från universitetsbiblioteket, it-avdelningen, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete och Universitetspedagogiskt centrum tillsammans.
Alla jobbar tillsammans med uppdraget att vara en del av och en aktör i
utvecklingen av framtidens lärande och inspirera både studenter och lärare inom området informationskompetens, mediekreativ kompetens och teknisk kompetens.
Kompetensutveckling av lärarutbildare i informations- och kommunikationsteknik
är en viktig del av verksamheten, både när det gäller användning av IKT
i den egna undervisningen och i samband med nät- och distanskurser.
Läs mer om verksamheten på: www.larum.su.se