Skapa tidning i skolan



År 1989 jobbade jag på en mindre byskola där tidningen till en början bestod av handskrivet material och ritade bilder. Vi använde också kopierings- maskinen för att kopiera vissa bilder. Det blev mycket klippa och klistra. En del maskinskriven text klipptes också in men det mesta gjordes för hand.

1991 fick vi vår första dator. Det var en utveckling av skrivmaskinen eftersom det gick att sudda och flytta text. När vi också upptäckte att det gick att göra spalter tyckte vi att vi kommit riktigt långt. Min första kontakt med datorn var ordbehandlingsprogrammet Cicero. I början hände det ofta att jag och min lärarkollega Steve stängde av datorn med hjälp av strömbrytaren när vi varken kom bakåt eller framåt.

Med hjälp av vetgiriga elever började vi så småningom få bättre koll på läget. Mitt intresse växte och kunskapen med den när jag skaffade egen dator året efter. Samma år fick vi en ny dator som kunde hantera Windows. Därigenom fick vi också stifta bekantskap med layoutprogrammet PageMaker. Vi lärde oss också konvertera och flytta texter från den gamla datorn till den nya. Det var då vi bestämde oss för att all text i tidningen framgent skulle vara skriven på dator. Vi köpte också in en kamera till skolan. Vi tyckte det var ett riktigt lyft även om framkallningstiden var lång. Till en början klistrade vi in foton direkt på tidningsoriginalet. Efter hand kom vi dock i kontakt med en scanner som fanns i kommunhuset. Där lärde jag mig hur man scannar bilder för att senare lägga in dem i layoutprogrammet. Vilket lyft!

1994 blev vår byskola sambo med tre andra byskolor i kommunen då den nybyggda Tolita Skola stod klar. I och med flytten fick vi tillgång till fler datorer. Eftersom vi också blev fler elever och personal ökade trycket på datoranvändandet. Efter en termin insåg vi att vi behövde köpa en till. Vi köpte dessutom en egen svartvit scanner. Denna scanner sparade många bensinmil och tid för mig och skapade ett stort intresse bland eleverna. Kvalitén på tidningen ökade och vi fick fler idéer då fler blev inblandade. Tidningen innehöll nu också reportage från lågstadiet som skrevs rent och lades in i tidningen.

Höstterminen 1995 fick vi reda på att Kils Kommun sökt pengar från KK-stiftelsen. Jag fick en förfrågan om jag vill vara med i ett tidningsprojekt. Svar JA! Ht-1996 drog projektet igång och vi träffades för första gången i tidningsgruppen. Planeringsarbete, målbeskrivningar, önskemål om utrustning gjordes i vår tidningsgrupp bestående av mig och fyra kolleger från andra skolor i Kil. Tolita Skvaller som vår tidning döptes till efter elevomröstning fortsatte att ges ut.

Kontakt med kollegor
I och med att projektet dras igång får jag chansen att lära känna och utbyta erfarenheter med kollegor från andra skolor inom Kil. Projektet ger också pengar till bättre utrustning och fortbildning. Vi börjar nosa på digital kamera och beslutar att köpa in en till skolan.

Det är nu tidningsutgivandet får riktig fart. Intresset bland eleverna blir större och de som förut haft lite problem att veta vad de ska skriva får en helt annan möjlighet tack vare digitala kameran. Vilken skillnad att kunna ta bilder gå in direkt till datorn, se bilderna och dessutom ha allt färskt i minnet jämfört med förut då framkallningstiden varierade mellan en och två veckor. Vi bildar en tidningsredaktion på Tolita bestående av åk-6 elever. Dessa har nu ansvar för insamling och redigering av det som skall bli tidning.

Nätverk underlättar
1997 får vi tillgång till nätverk på skolan vilket underlättar redigeringsarbetet betydligt då vi slipper springa med disketter mellan datorerna. 1998 får jag upp intresset för hemsidetillverkning och gör en sida för Tolita Skola
(http://www.xpress.se/~tosk1012).

På nätet?
Nästa steg blir att göra skoltidningen digital och lägga ut på internet. Det lyckas efter mycket jobb. Vi träffas fortlöpande i projektgruppen och lär oss bl.a. att göra en gemensam digital tidning för kommunen. Vi började med projektskolorna och nu vill fler skolor hänga på. Vi hoppas så småningom få med resten av Kils skolor.

Tanken är att den gemensamma digitala tidningen ”Digitala Kilen” skall uppdateras av respektive skola. En person administrerar förstasidan. Vi har lagt ut första numret under adressen http://www.xpress.se/~www80601 Gå gärna in och titta!

Med på Föreningen DiUs konferens i Karlstad
Vi i tidningsgruppen kommer att delta på FDiU i Karlstad 10-11 juni i år. Då kommer vi att redovisa hur utvecklingen varit på de olika skolorna och berätta mer om vårt projekt. Här är vi idag och vi vet inte vad framtiden har i sitt sköte, men spännande är det.

Verktyg och lärdomar av arbetet med skoltidning

Till en början använde vi Page- Maker för att göra tidningen. Mycket bra för tidningsarbete, men ganska avancerat. Nu har vi gått över till MS Publisher. Den viktigaste fördelen med detta program är att det är enklare för eleverna att ta till sig. Dessutom kan vi nu också göra hemsidan i samma program vilket underlättar betydligt. Den digitala kameran skulle vi inte klara oss utan i dag. Den används till allt möjligt inom skolan. Vi har funderingar på att köpa ytterligare en digitalkamera.

Lärdomar
Under resans gång har jag och eleverna lärt jättemycket om tidningsskapande, intervjuteknik, Internet, planering teknik och praktik. En viktig pedagogisk lärdom är att ju mer eleverna får göra reportage ur sin livsvärld desto bättre blir tidningen.

Skoltidningen fungerar också som en brygga mellan klasser. Samhörigheten ökar och reportage görs ihop med kamrater från andra grupperingar än ordinarie klass.

Problem
Eftersom vi är 75 elever på Barrskogen (åk 4-6 i åldersblandade grupper) är administrationen och kontrollen av att allt kommer med i tidningen svår.

Vi har prövat olika typer av organisation allt från en tidningsredaktion som planerar och tar hand om reportage som andra elever gjort till att varje elev enskilt valt och redigerat sitt arbete. Just nu har några elever större redigeringsansvar och kan vid behov hjälpa de som behöver hjälp med att redigera sitt arbete. Vi använder en redigeringstavla för att få kontroll över vilka reportage som planerats och redigerats klart.

Tanken har väckts att varje elev som gjort sitt reportage klart också ska vara med i redigeringen. På så vis ska fler få tillgång till programmet Publisher. Spridningseffekten och användandet av programmet blir bättre. Dessutom tror jag att glädjen över att skapa sin egen sida gör att trycket på tidningsskrivandet blir ännu större.

Det största problemet är att hinna redigera alla reportage och få ut tidningen i tid. Ett stort PUST!, ligger alltid nära till hands när vi äntligen fått in originalet till Kommunens tryckeri.