Lars-Erik Nilsson
lars-erik.nilsson@fortb.hkr.se
Skydda barnen mot Internet?
Behöver vi skydd mot obscent, rasistiskt eller annat olämpligt material i skolan?
I USA tar sig föräldrars och lärares oro för Internet oanade proportioner. Man oroar sig för de egna barnens säkerhet om personlig information läggs ut, för kriminalitet via nätet, men mest av allt tycks man oroa sig för att barn skall utsättas för vuxenmaterial eller ovårdat språk. Oron har gått så långt att en särskild lag, U.S. Communications Decency Act drevs igenom 1995. Lagen upphävdes 1997 men under tiden hade W3 konsortiet - informell styrgrupp för Internets utveckling - och andra börjat samarbeta för frivillig sanering av Internet. Ett resultat av denna verksamhet är PICS, Platform for Internet Content Selection, en standard för att innehållsdeklarera web-sajter genom att infoga information i html-koden.
Att Internets ibland stötande material kan locka fram en reaktion i USA, med sina starka påtryckningsgrupper, är kanske inte så förvånande. Men är det här en svensk fråga? Finns det skäl för svensk skola att ta ställning till hur våra elever använder nätet och överväga att installera filterprogram?
En fråga för oss?
Mitt svar på den första frågan är obetingat ja. 1995 gick Björn Eriksson, dåvarande rikspolischefen, ut och varnade allmänheten i ett debattinlägg i DN. Internet beskrevs som ett forum för våldspornografi, politisk våldsextremism, satanism och därmed som särskilt korrumperande för intelligenta ungdomar. Telia beslutade nervöst att rensa ut bland sina nyhetsgrupper, något som även drabbade seriösa diskussioner om kontroversiella ämnen.
Reaktioner som Erikssons är inte så vanliga i vårt land, men mediet har fått en särställning i nyhetsbevakningen. "Barnpornografi spreds på Internet" ger feta rubriker medan "Barnpornografi skickades med posten" saknas som rubrik. Brott på Internet tycks ha ett nyhetsvärde i sig. Enligt Sifo vill 70% av svenskarna ha censur av näteinformation. Ett tydligt tecken på opinionsbildningens effekter. Endast en tredjedel av de insatta som använder Internet är för censur.
Frihet är ofta ett bekymmer för makthavare. Massmediaintresset satte en enorm press på de som arbetar i skolor i USA. Jag har mött amerikanska lärare som på allvar uttryckt oro för att av misstag hamna på sidor med pornografiskt material under en lektion, bli stämda av någon förälder och förlora jobb, tillhörigheter och hem. Om hotet är reellt vet jag inte men det är åtminstone upplevt. Detta är en situation som ännu inte uppkommit i Sverige men man kan lätt förstå att inför ett sådant hot väger eventuella pedagogiska fördelar inte särskilt tungt.
Pornografi...
Naturligtvis skapar ett fritt informationsflöde problem. Två situationer är relativt vanliga. Den studerande hittar "olämplig information" som ett passivt resultat av sin sökning eller söker aktivt efter "olämplig information".
I en kurs om PBL och informationsteknik sökte en lärare på kombinationen "photography", "art" och "exhibition". Han kom mycket förtörnad bort till mig och visade att en länk gick till de danska pedofilernas webserver.
Olämpliga sökresultat drabbar olika. En äldre studerande kan engageras i en viktig diskussion. Studerande i känsliga utvecklingsfaser kan ta illa vid sig. Yngre barn kanske inte ens fattar innebörden.
... eller filter?
Det finns inga starka påtryckningsgrupper som gör Internetinformation till ett allvarligt problem för svenska lärare. Ändå skickar många frågor till mig av typen:
- Skall elever ha fri tillgång till nätet?
- Känner du till några bra "filterprogram" och hur skall man se på sådana ur en pedagogisk synvinkel?
Verkligt lärande kan inte ske om informationen begränsas i skolan. Det finns starka skäl för oss att göra våra undomar digitalt litterata genom att hjälpa till att skärpa deras förmåga att söka och kritiskt värdera information. Detta kräver ett fritt informationsflöde. Därmed vill jag svara nej på frågan om censur eller filter är ett alternativ för svensk skola. Men jag vill inte göra det utan att diskutera hur filter fungerar och vilka för eller nackdelar de kan ha.
Så fungerar filter för Internet
Vill man skydda de som kan drabbas kan filterprogram verka som ett svar. Två frågor verkar naturliga att ställa.
1/ Kan filter förhindra olämplig information?
2/ Vilka effekter kan filter få på lärandet?
Rensa bort ord
De första filterprogrammen arbetade på nyckelordsnivå. De rensade texten från ord i en inbyggd ordlista eller blockerade att sidor som innehöll sådana ord visades. Denna typ av grova filter gav naturligtvis oacceptabla resultat. När en kollega till mig hälsade en japansk vän sa han:
- Hajimemashite.
På skärmen syntes emellertid:
- Hajimema*a.
Ett ur engelsk synpunkt olämpligt ord hade strukits.
Idag kombinerar filter ofta många olika tekniker.
Det är fortfarande möjligt för en skola att tala om vilka ord man inte vill skall förekomma. Dagens program tillämpar dessutom denna filtrering på ett intelligent sätt och rensar inte ut en fras av typen "beroende på vilket kön de tillhör".
Innehållsmärkning, PICS
Standarden PICS arbetar med innehållsmärkning. I de program som utnyttjar PICS kan man vanligtvis blockera kategorier som till exempel sex och våld i olika grader. Detta sköts genom självsanering när ägaren inkluderar märkningen i HTML-koden till sin sida.
Slutligen arbetar filterprogrammen ofta med kvalitetsmärkning. Användaren eller programtillverkaren lägger in information om vilka sajter som är lämpliga eller olämpliga. De flesta existerande filter verkar såväl på web-information som nyhetsgrupper och chat-grupper.
Det finns ett antal skäl till att filterprogram inte lämnar garantier mot att elever får fram olämplig information på skärmen. Det mest uppenbara skälet illustreras av tabeller. Filterprogram täcker bara en bråkdel av de sidor som ligger på nätet. Om den enskilda skolan väljer att själv bestämma vad de studerande skall få tillgång till blir filtret antingen ett mycket trubbigt verktyg eller skolan får ett gigantiskt arbete.
Klassade webbplatser
En troligare lösning är att skolan väljer att använda programmets filter. Klassificering i sig är ett problem. Det finns en hel del organisationer som arbetar med att klassificera innehåll på internet. Antalet klassificerade sidor ökar hela tiden men kommer nödvändigtvis aldrig kunna täcka allt material. I skrivande stund ser läget ut så här för några filterprogram:
Engelskspråkiga
Filterprogram är dessutom designade och stöttade av en engelskspråkig kultur. Man kan inte räkna med att svenska sidor inkluderats i någon större omfattning i databaserna och eller att nyckelordsfilter skall arbeta med samma precision. Till detta kommer att många elever säkerligen klarar av att forcera de spärrar skolan lägger in.
Det kan naturligtvis vara frestande för en skola att använda ett filter av praktiska skäl. I teorin skulle det minska det problem många skolor har med porrsurfande pojkar och chattande flickor. Men med tanke på att problemet med fotbollsintresserade eller popintresserade flickor kan vara minst lika stort är det nog rimligare att försöka inskärpa vilka regler som gäller för internetanvändning på skolan.
Lämpligt i skolan?
Ett problem mer direkt relaterat till lärande är hur vi ser på vad som är lämpligt att diskutera i skolan. I USA där den mesta granskningen sker är man ytterst restriktiva med vad som är lämpligt för skolungdom.
"Informations-utbudet på Internet är inte ett problem som löses genom censur eller automatiska filter utan genom ett aktivt handledarskap från de vuxna."
I Sverige är vi mer benägna att se de pedagogiska möjligheterna i att diskutera olika frågor med våra studerande. Intentionerna i våra läroplaner är att underlätta en fri kunskapsbildning genom fri informationssökning. Genom att använda existerande filter skulle vi inte bara begränsa denna sökning utan i praktiken acceptera en amerikansk syn på vad som är lämpligt respektive olämpligt att diskutera.
Därmed vill jag ge uttryck för uppfattningen att informationsutbudet på Internet definitivt är ett problem för svensk skola. Det är emellertid inte ett problem som löses genom censur eller automatiska filter utan genom ett aktivt handledarskap från de vuxna.
Lars-Erik Nilsson
I tryckta upplagan finner du mycket mer material: Hans Almgrens demonstrationslektion kring källkritik vid arbete med material från Internet. Mats Rosenkvist ger "hintar", nytt pedagogisk grepp för användning av Internet i skolan. Hur man spårar källan visas av Stefan Pålsson.
Högskolan i Kristianstad
Box 59
291 21 Kristianstad
E-post: lars-erik.nilsson@fortb.hkr.se
Datorn i Utbildningen nr 2 1998. Artiklar ur Datorn i Utbidlningen är copyrightskyddade ©. De får
användas för enskilt bruk. I övrigt får de
enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill
du ha hela numret på papper, sänd en
beställning via detta system!
|
