"Spel, kodning och digital kreativitet" är ett tema på konferensen Framtidens lärande, 10-11 april
”Sakernas internet” och digital
kreativitet i skolan
Den revolution som inleddes med
att webben såg dagens ljus 1993 och
följdes av mobilrevolutionen med start
2008 har sedan ett par år exploderat
i en ny fas; vi kopplar upp våra saker.
Det säger Kristina Höök, professor i interaktionsdesign vid KTH i Stockholm.
Skolan borde anta utmaningen att alla
elever får vara kreativa med digitalt
material menar hon där viktiga inslag
är känslor, lust och lek.
– I Sverige har vi kommit att se datorerna
i skolan som pedagogiska
hjälpmedel. Jag skulle vilja att vi också
såg till att våra ungdomar fick vara
kreativa med själva materialet, bygga
grejer som styrs med mobilen, sätta
upp sina egna bloggar, göra sina egna
animationer, skapa mobila appar eller
konstruera datorspel, säger Kristina
Höök.
I länder som Norge, där man jämställt
digital kompetens med att kunna
läsa, räkna och skriva, England och
USA har man tagit steg och signalerat
från nationell nivå att programmering
är något alla elever ska lära sig grunderna
i. Sverige med sin höga datormognad
och tidigare goda satsningar,
på hem-pc och utbyggt bredband,
vilka bidragit till både en dataspelsbranch
och många IT-företag, borde
finnas med i framkant även här.
Demokratifråga
– För mig handlar det om att ta makt
över mediet vilket också är en demokratifråga,
säger Kristina Höök.
Genom att lära sig programmering
och skapa sina digitala appar och
interaktiva saker så ser hon också att
ungdomar lär sig mediakritik, något
man alltså får på köpet. Genom att
själva konstruera lär man sig också
att dekonstruera – förstå hur något är
uppbyggt.
Det är oerhört viktigt att ta ett
grepp om den här frågan – gärna en
nationell informationsstrategi.
– Digital kompetens bör alla ha
och den bör grundläggas i skolan,
för risken finns att detta annars blir
en klassfråga. De med rika föräldrar
får tillgång till de digitala materialen,
andra får inte tillgång,
Kreativa framtidsbranscher
Att våra saker nu i en rasande takt
kopplas upp handlar om att vi behöver
det, till exempel för att skapa ett
mer resurssnålt samhälle och tekniken
hjälper oss med det.
– Sverige med sin öppenhet och
erkända erfarenhet av att ta med
brukarna i processen, vilket leder till
användbara saker, kunde bli ledande
inom detta område, anser hon.
Men då behöver det göras en bred
satsning så att programmering, eller
”datorslöjd” som är ett begrepp Kristina
Höök myntat och hellre använder,
kan komma in i skolan och fostra
en hel generation of ”makers”.
– ”Datorslöjd” signalerar att det
inte är välordnat och strukturerat,
att det inte är matematik det handlar
om. Man kan ladda ner kod från nätet
som man sedan modifierar och steg
för steg gör om till det man vill skapa.
Det är ett kreativt arbete där man likt
slöjden håller på och karvar, fixar och
pysslar och så blir det något där man
uttryckt sig.
Utmaningar
Just nu drivs utvecklingen av eldsjälar
och det händer mycket spännande saker
i ”makerkulturen” som utvecklats.
Många samlas regelbundet och bygger
saker tillsammans, helt utanför sina
arbeten.
– Den största utmaningen för Sverige
och svensk skola är att få unga engagerade
människor som vill bli lärare
och att de från sin utbildning får med
sig den här kunskapen, betonar hon.
För det är om lust, känslor, lek och
social samvaro som även utvecklandet
av ”sakernas internet” handlar och var
passar det bättre än i skolans värld.
– Ungdomarna är vår framtid och
det vore högst önskvärt och väldigt
intressant om de också kan få vara
kreativa med själva materialet, koden
och de digitala materialen.