Med stigande ålder blir man alltmer
intresserad av tillbakablickar. Det ser
jag hos andra och andra ser det hos
mig. Men det behöver inte nödvändigtvis
handla om nostalgi, utan kan helt
enkelt vara fascination över samhällets
förändring och teknikens språng.
Vår generation – oavsett hur gamla
vi är – har varit med om en teknikutveckling
som saknar motstycke i människans
historia. Visserligen hävdade
våra föräldrar samma sak – och så
även våra mor- och farföräldrar – och
de hade också rätt. Då, men inte nu
längre!
När årets studenter föddes – i de
flesta fall 1995 – var internet en tämligen
okänd företeelse för de flesta
av oss. Först i december året därpå
var ”Internetpaketet” årets julklapp
och etablerade sig så småningom
som allas egendom. Vi kan också
förundras över att våra mellanstadieelever
är äldre än både Facebook och
Youtube - och att sexåringarna i våra
förskoleklasser är betydligt äldre än
Instagram.
Det är spännande att minnas
när nätet kom till skolan. Inte
minst är det intressant att notera hur
anspråkslöst allting började. En morgon
när man öppnade institutionens
dator fanns det en ny ikon på skrivbordet.
Man uppfattade den som ett
nytt program som skolans tekniker
hade installerat. Sakta förstod man
att det var någonting annat. När man
klickade på den öppnade sig inte ett
datorprogram, utan hela världen.
Taket på skolan lyftes av och väggarna
raserades. Hela världen låg öppen och
tillgänglig. En växande mängd information
sökte sig in i skolans miljöer.
Internet hade gjort sin entré.
Det är också värt att begrunda
att denna stora förändring av
skolans möjligheter och arbetssätt,
kom helt utan politiska beslut, utredningar
eller nyformulerade läroplaner.
Inte heller var det pedagogiska
tester eller forskningsresultat som låg
bakom. Det var helt enkelt en ny tid
som knackade på. En ny teknik som
gjorde anspråk på att bli tillvaratagen.
Samhällsutvecklingen gjorde inte halt
vid skolans port, utan anhöll om att få
komma in. Och skolan öppnade sina
dörrar, åtminstone på glänt, reserverad
och förundrad.
För skolan var detta en omskakande
tid. Dess monopol på att tillhandahålla
studiematerial var brutet.
Lärarens kontroll över vilka källor
som fanns att tillgå var förlorad.
Skolan var också helt oförberedd på
detta nya. Den nya teknikens inträde
hade inte föregåtts av några förberedande
utbildningsinsatser. I många
fall handlade det om ett initiativ från
en engagerad lärare eller möjligen
av en tekniker. Datorerna hade ju
funnits ett tag, men hittills hade de
kallats för ”burkar”, det vill säga låsta
system som erbjöd det man hade installerat.
Med nätet bytte de ansikte.
Skolans slutna system bröts ner och
man öppnade upp för något nytt.
Från denna dag har tekniken
fortsatt att förändra våra livsvillkor
på många och omtumlande sätt.
Ofta har dessa förändringar varit
större och mer genomgripande än vad
politiska reformer lyckats åstadkomma.
Inte alltid så roligt för politikerna
att erkänna, men inte desto mindre
sant.
Vill man se detta påstående
bekräftas kan man besöka i stort
sett vilken arbetsplats som helst.
Som till exempel en modernt
arbetande svensk skola!
