Så startas debatt från frukostbordet – om Twitter, Jan
Björklund och lärare med starka åsikter.
Strax efter klockan sju på morgonen
den 13 mars 2011 satt Emma Rosén vid
köksbordet och drack kaffe. Den var
söndag och hon var ledig från jobbet
som teamledare och lärare på YBC i
Nacka.
Hennes femåriga son satt framför
tv:n och åt frukost medan Emma Rosén
bläddrade i morgontidningen. Hon
läste ett debattinlägg av skolminister
Jan Björklund, där han bland annat
förespråkar mer katederundervisning.
– Min första reaktion var dels att
karln inte är klok, dels att han säkert
kommer att gå hem i stugorna, berättar
Emma Rosén.
En stund senare loggade Emma Rosén
in på sitt Twitterkonto. I Sigtuna
gjorde Anna Kaya samma sak. Hon
arbetar som lärare i svenska som
andraspråk för en grupp nyanlända
elever på en F-6-skola och var hemma
i vardagsrummet denna söndagsmorgon.
Anna Kaya hade inte läst debattartikeln
i tidningen, men hittade den
snabbt via länkar på Twitter. Hennes
första tanke:
– Nu vill skolministern provocera
igen. Vad har han nu i bakhuvudet?
De båda lärarna började på var
sitt håll formulera sina tankar i form
av tweets, de 140 tecken långa inlägg
som görs på Twitter. De var inte ensamma.
I ett styrelserum i Malmö satt
Johan Groth, civilingenjör och konsult
med stor erfarenhet av skolfrågor.
Som vanligt hade han Twitter igång.
– Jag såg en tweet som handlade
om Björklunds artikel och blev nyfiken.
När jag läst artikeln blev jag arg
och irriterad, säger Johan Groth. En
stund senare lanserade han samlingsnamnet
merkateder för inlägg
som handlade om Björklunds artikel,
vilket på Twitter markeras med #merkateder.
Under följande timmar skrev
hundratals inlägg av lärare och andra
med intresse av att diskutera skolfrågor.
Johan Groth blev en smula förvånad
över hur många som vill diskutera
skolfrågor en söndag.
– Jag blev samtidigt glad över allt
engagemang och imponerad av hur
olika personer ville bidra. Jag tycker
att många bra synpunkter kom fram
och att många människor kom i
kontakt med varandra. Jag blev också
imponerad av hur många som gick
vidare och skrev bloggposter.
En av dem som tog debatten vidare
till sin blogg var Anna Kaya, som
driver bloggen Ny i svenska skolan.
Hon inledde sin text med en ironisk
uppmaning:
Lärare! Se till att ni ställer klockan
riktigt tidigt imorgon så ni hinner ner
i källaren och leta upp någon gammal
kateder. Enligt Björklund är det
nämligen katederundervisningen som
är framgångsfaktorn vi behöver för
att vända svenska skolans sjunkande
resultat.
Hon kritiserar därefter begreppet
katederundervisning och föreslår
att man istället pratar om ”lärarledd
undervisning som motiverar, förklarar
och exemplifierar”. Hon argumenterar
för att interaktion ger det bästa
lärandet, vilket katederundervisning
inte ger utrymme för. Flera personer
kommenterade Anna Kayas blogginlägg,
samtidigt som debatten fortsatte
på Twitter och andra bloggar.
Anna Kaya har bloggat sedan hösten
2008. Twitterkontot har hon också
haft länge, men det var först hösten
2010 som hon började förstå nyttan.
I december följde hon debatten #skoldiskurs,
på samma sätt som hon under
söndagen följer #merkateder.
– Det är spännande att få ta del av
vad andra lärare och skolintresserade
tycker och tänker.
Hon får medhåll av Emma Rosén.
– Debatten på Twitter var oerhört
intressant. Den visade att det finns
många vältaliga personer som inte
håller med Björklund och att det finns
hopp för svensk skola. Dock var det
tydligt att de allra flesta som skrev där
är väldigt överens. Risken är att det
blir lite ”klubben för inbördes beundran”.
Fast det behövs ju som motpol
till Björklunds utspel.
Emma Rosén har twittrat i två år
och använder det bland annat för att
diskutera skolan.
– När man försöker göra förändringar
behöver man hitta sådana som
tycker likadant och som står inför
samma utmaningar som jag gör.
Många hittar jag via Twitter. Jag hittar
också personer som inte alls har med
skola att göra, men som kommer med
intressanta tankar i ämnet.
Debatten om #merkateder bidrog
inte bara till debatten om katederundervisningens
vara eller icke vara,
utan skapade också nya kontaktytor
mellan lärare. Anna Kaya kände visserligen
många skoltwittrare sedan
tidigare, men knöt en handfull nya
kontakter under söndagen. Johan
Groth skaffade sig ett femtiotal nya
kontakter på Twitter.
Både Anna Kaya och Emma Rosén
ser Twitter som en möjlighet till professionell
utveckling. Emma jämför
Twitter med ett mingelparty med
många spännande personer, som erbjuder
fördjupningar inom områden
som fångar hennes intresse.
– För mig är det omvärldsspaning.
Att vara en del av det samhälle vi lever
i en viktigt del av en lärares vardag.
Eller borde åtminstone vara. Därför är
Twitter viktigt. Om något känns viktigt
så kan jag sätta mig där en stund
och fördjupa mig i det, till exempel
genom att läsa forskningsrapporter,
bloggar, hemsidor eller se filmklipp.
Anna Kaya ser Twitter som en
kunskapskälla och en möjlighet att
knyta nya kontakter.
– Har man en fråga får man snabbt
ett svar. Eller flera. Det är också bra
med tips, idéer och länktips till intressanta
blogginlägg och artiklar. Man
håller sig lätt à jour med vad som
händer.
För Emma Rosén är Twitter och
andra sociala medier en viktig del av
lärarjobbet.
– Många ser nog sociala medier
som något som de ska göra utöver sitt
vanliga uppdrag. För mig är det här
det börjar och som jag sedan adderar
andra saker till.
Genom interaktion via sociala medier
som Facebook, Twitter och bloggar
kan hon ge sina elever feedback på
vad de gör, vilket hon hoppas leder till
att deras lärande fördjupas.
– Jag hoppas att det också gör
mig till en bättre lärare och ledare av
processer. Jag tänker också att det ger
mina elever ytterligare en chans att få
visa vad de gör då jag kan sprida det
de gör via mina kanaler.
Emma Rosén förklarar att hon ibland
länkar från Facebook eller Twitter
till elevarbeten som hon tycker är
intressanta.
– De kan då få feedback från
de personerna i mitt nätverk, säger
Emma Rosén och visar ett exempel på
en elevtext som har gillats av hennes
kontakter på Facebook.
