Frälsegårdsskolan i
Trollhättan har lång
erfarenhet av att arbeta
med att barnen skriver
sig till läsning på datorn.
Och samtidigt diskuterar
de kring språk
och ord på svenska,
arabiska, somaliska och
många andra språk. På
en skola med närmare
100 procent elever med
utländsk bakgrund bidrar
det till barnens
självförtroende och
språkutveckling att
diskutera kring ordens
betydelse och mening.
– Vi har alltid jobbat mycket systematiskt med elevernas skrivprocess,
men när barnen skulle ändra och skriva om sina texter blev
det så mycket suddande. Allt suddandet suddade också bort lusten
och barnen skrev korta texter för att slippa sudda så mycket. Nu
när våra elever skriver sig till läsning på datorn, från årskurs 1 till
årskurs 5, är det enkelt att ändra i sina texter. De skriver längre och
bättre texter.
Det är drygt sex år sedan som Carina
Karlström, Pirkko Koskela och Susanne
Örtlund kom i kontakt med Arne
Trageton och metoden att skriva sig
till läsning på datorn. Innan dess hade
de mest använt datorerna i sina klassrum
på Frälsegårdens skola i Trollhättan
till renskrivning. Efter många,
långa pedagogiska diskussioner beslutade
de tre pedagogerna sig för att
pröva nytt, att ta in datorn i skrivprocessen
från början och att pröva att
låta barnen skriva sig till läsning.
Frälsegårdsskolan är en skola där
så gott som samtliga barn har helt eller
delvis icke-svensk härkomst och
det är en extra utmaning för pedagogerna
i skriv- och läsprocessen.
Arabiska och svenska på en gång
Då för sex år sedan, när alltsammans
startade hade Carina Karlström en
nybörjarklass med många arabisktalande
barn. Då fanns det en arabisktalande
lärare på skolan och barnen
skrev sig till läsning på datorn på
båda språken samtidigt och språkdiskussionerna
i klassrummet blev
många och långa.
– Vi hittade sagor som fanns på
båda språken. Vi bakade sockerkaka,
jag vispade på svenska och Faida på
arabiska. Vi pratade mycket om ord i
klassen och upptäckte likheter mellan
ord på olika språk. Ordförrådet hos
barnen växte och statusen på det egna
modersmålet stärktes, berättar Carina
Karlström.
– Vi såg att barnen lärde sig snabbare
och att de skrev bättre och längre
texter.
Samarbetet kring språk, ord, texter,
högläsning av de egna texterna för
varandra och samspelet vid datorn
gjorde också att barnen i klassen blev
trygga med varandra.
Samma sak gällde bland de äldre
barnen.
– Konkurrensen försvann. Istället
blev det en inställning att det jag inte
kan, kan du och tvärt om. De jobbade
ihop, säger Pirkko Koskela.
Varje klass och pedagog är unik
I dag har det kommit många barn
till somaliska flyktingar till skolan.
Många gånger saknar både barn och
föräldrar skolbakgrund, och det ställer
andra och nya krav på pedagogerna
och anpassning av arbetssättet.
Att aktivt arbeta med att låta barnen
skriva sig till läsning på datorn
innebär inte att ständigt göra samma
sak eller att följa exakt samma arbetsmönster
varje gång. Dels måste varje
enskild pedagog och varje arbetslag
göra det till sin egen metod, dels måste
man anpassa sig efter den elevgrupp
man har påpekar Carina Karlström,
Pirkko Koskela och Susanne Örtlund.
– Det gäller nog att vara trygg i
sin egen lärarroll, och känna att något
saknas i det arbetssätt man använder
sig av, säger Susanne Örtlund.
Fina böcker viktigt
Förr – innan arbetet med att skriva sig
till läsning på datorn tog sin början
var det påtagligt hur ointresserade
barnen var av sina egna teckningar,
berättar Pirkko Koskela.
– De var ofta helt ointresserade av
att ta med sig sina teckningar hem.
Nu är det annorlunda. De arbeten
som barnen skriver och tecknar till
binds samman i fina böcker, och originalen
får alltid barnen med sig. Kopiorna
sparas i skolan. Elevernas bilder
har fått en större betydelse. Dels får
eleverna en viktig finmotorisk träning
samtidigt som bilderna också förstärker
innehållet i elevernas texter.
Och när eleverna jobbar med olika
skrivprojekt och producerar texter
och bilder är problemet inte längre att
hålla kvar dem i skolan utan istället
handlar det om att få dem att gå hem.
Utgå från eleven
– Det som är bra med det här arbetssättet
är att oavsett elevernas språkkunskaper
så kan de arbeta utifrån
sina egna förutsättningar. Som pedagog
kan jag utgå från varje enskild
elevs behov, säger Pirkko Koskela.
Om en elev till exempel har skrivit en
text helt utan adjektiv, när texten finns
i datorn är det enkelt att ge eleven i
uppdrag att hitta adjektiv som kan förstärka
och förändra texten. På suddgummits
tid hade inte varit möjligt.
Susanne Örtlund som har en klass
5-6 håller med. Hennes klass har inte
jobbat med att skriva sig till läsning tidigare,
men undan för undan tar de till
sig arbetssättet och hon ser hur deras
texter i olika genrer blir allt bättre och
längre. Att vänja barnen att läsa högt
för varandra har varit svårare, men
om de sitter i små grupper om två-tre
elever går det lättare och det ger stora
vinster för de talspråkiga färdigheterna.
Fakta och förståelse
Nu när datorn blivit ett naturligt verktyg
i skrivproduktionen blir också
varje projekt och uppgift helt naturligt
också en uppgift i läsförståelse.
– Vi pedagoger ser på böcker och
material på ett nytt sätt. När vi gick
igenom texten i ett material vi köpt
in tillsammans med barnen insåg vi
att de använder orden, men de förstår
dem inte. Det blev en aha-upplevelse,
säger Pirkko Koskela.
Den upplevelsen har påverkat sättet
att arbeta med fakta förståelse.
– Det hjälper ju inte om de kan
svara på faktafrågor om de inte
förstår. Nu berättar och förklarar vi
väldigt mycket och de äldre barnen
får alltid skriva en text och eventuellt
göra en bok där de får berätta om det
ämne vi arbetat med och visa att de
förstått på det viset.
Kollegorna spelar roll
Att vara tre stycken kollegor som tillsammans
arbetar med och utvecklar
ett nytt arbetssätt har varit en styrka
för Carina, Pirkko och Susanne. Ensam
är det ingen av dem som vet om
de riktigt skulle vågat.
Och tillsammans diskuterar de pedagogiska
frågor, projekt och idéer om
nya vägar att gå, elevernas arbeten
och utveckling. Ofta fortsätter diskussionerna
efter arbetsdagens slut. Det
finns ständigt nya problem och möjligheter
som de tre vrider och vänder
på i ett ständigt pågående samtal för
att förbättra elevernas möjligheter att
lyckas nå målen.