Av: Steffan Henningson
E-post: staffan.henningson@orebro.se

NÄR SKOLAN MÖTER HOMO ZAPPIENS:
Från ”noll koll” till dialog och respekt

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska ta sin utgångspunkt i elevens bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.

Vi känner igen läroplanstexterna men hur kan skolan göra det när den i många fall har ”noll koll” på ungdomars värld.

Staffan Henningsson, nätverkssamordnare i Örebro län delar med sig av erfarenheter och slutsatser från en dag i Homo Zappienland.

ITiS i Örebro län och Pedagogiska institutionen vid Örebro Universitet ville råda bot på ”noll koll”-tillståndet och bjöd in skolledare, lärarutbildare, skolpolitiker och lärare till dagen ”Skolan möter Homo Zappiens”. Homo Zappiens är begreppet som bland andra den holländske professorn Vim Ween använder för att beskriva skapelsen som anpassat sig, och har förutsättningarna, att överleva i informationssamhället. Eftersom dagen skedde inom ramen för ITiS var det naturligt att fokusera på ungdomars ITanvändande som är ofattbart stort. Hela 87 procent av alla ungdomar mellan 15 och 20 år har ett krypin på Lunarstorm, 350 000 personer loggar in varje dag. Och datorspelsvärlden omsätter mer pengar än filmindustrin.

Trots detta lever många vuxna sida vid sida med Homo Zappiens utan att ha en susning om deras värld eller vad de värderar i den. Vid ”kollisioner” kommer ofta ett primitivt maktspråk upp till ytan som inte grundar sig på kunskap, insikt eller övervägda beslut utan en reptilhjärna som säger ett odiskutabelt nej.

Veckorna innan dagen, som ägde rum i slutet av förra året, fick vi mycket gratisreklam när media fylldes av beskrivningar om Lunarstorm och chattsidor där pedofiler och mobbare härjade fritt. Ungefär samtidigt spred löpsedlarna nyheten att Washingtonkrypskytten spelade Counter Strike och det förstärkte vår bild av att våldsamma spel och filmer med automatik skapar våldsmakare.

inblick och erfarenhet
Många ITiS-lag beskriver i sina rapporter att de vill att datorerna ska bli ett naturligt verktyg i skolan. Har man den ambitionen står inte åtgärder som att stänga datorsalar i proportion till ”brotten” när ungdomar missbrukar möjligheterna IT ger.

Jag har aldrig hört att någon skola stängt alla toaletter eller förbjudit alla att använda pennor när någon skrivit något kränkande på en toalett. Datorn ses i så fall inte som ett naturligt verktyg utan en leksak som egentligen inte hör hemma i skolan.

Varför är det så lätt att säga stopp och förbjuda? Borde vi inte i stället fråga oss – och eleverna – varför det blir så här. Trots att vi är överens om att dialog, inte förbud, är verktyget i en demokratifrämjande skola är det inte ovanligt att det blir så fel. Syftet med dagen var först och främst inte att få svar på frågorna om vad som händer med dem som spelar datorspel eller möter andra över nätet, utan att skolledare, lärare och lärarutbildare med mycket vaga föreställningar om communities och datorspel skulle få chansen att själva prova på och få inblick och egen erfarenhet för att själv kunna förhålla sig till fenomenet.

Vi ville få till stånd ett verkligt möte i stället för ännu en konferens där man talar om barn/ungdomar, därför skulle ungdomarna vara huvudpersoner. För att få en viss förförståelse inför ”prova på passet” visade och berättade tre ungdomar om vad de gör och vad som fängslar dem i spelen The Sims (Sveriges mest sålda spel) och Counter Strike samt på communities som Lunarstorm och det lokala Tumult.

Inbjudna forskare och sakkunniga kommenterade det vi sett och hört utifrån sina perspektiv. Mellan fika och lunch besökte vi sedan ”Homo Zappienland” tillsammans med 40 unga guider. Vi fi ck bland annat prova på Counter Strike, Doom, The Sims, Lunarstorm, Tumult, rallyspel, se bild- och ljudbehandling, webbdesign och gå på SMSskola. Aktiviteten, upptäckarlusten och lekfullheten var stor hos de 390 deltagarna.

fem minuter lunar
Ovana och okunskap hade gjort att många kom med en kritisk och ifrågasättande attityd, men när de själva fått prova på, och samtidigt haft många ungdomar att fråga och be om hjälp, reviderades mångas hållning. Det är svårt att sitta själv med ett obegripligt spel eller en konstig community, därför fanns det många ungdomar att be om hjälp eller fråga, både om hur man gör men även om deras tankar om IT-användande.

Efter lunch fick de inbjudna forskarna och sakkunniga ge en mer fördjupad bild av deras respektive område för att ge oss lite mer kött på benen. Filip Struwe, från SVTs Sajber, ledde en avslutade paneldebatt med en stor del av de medverkande ungdomarna, lärarutbildare, ITiS-handledare, forskare och sakkunniga.

Ungdomarna berättade om att många lärare lärt sig ”alt-tab-greppet” vilket innebär att ”dubbelarbetande” ungdomarna numera snabbt måste koppla ner, i stället för att enkelt byta program när ”Caligula” kommer smygande i datorsalen. Det betyder att det nu tar ännu mer lektionstid när de sedan kopplar upp och loggar in igen. Deras råd var enkelt ”Låt oss kolla Lunar i fem minuter först, så jobbar vi mer effektivt sedan”. Descartes sa ”Jag tänker, alltså finns jag” medan Homo Zappiens säger ”já bá typ 12 GB, alltså finns jag”.

träna fotboll eller dataspel
Ungdomar vill samtala men varför väljer de Lunarstorm som arena framför klassrummet? Vilka kvaliteter är det skolan inte lever upp till?

Per, som spelar Counter Strike, berättade att hans kompisar bildat en klan som tränar minst två gånger i veckan. De tränar banorna och lägger upp strategier inför sina matcher mot andra lag, på samma sätt som fotbollslaget tränar uppspel och hörnor.

Klanen ser lika seriöst på sin hobby och upplever en liknade sammanhållning i sin klan som killarna i fotbollslaget gör. Fascinationen ligger inte i att döda sina motståndare utan i viljan att vinna matchen i en ”hjärnornas kamp” och han var inte orolig för sin förmåga att skilja på spel och verklighet.

god bok ifrågasätts inte
Louise berättade om The Sims där hon skapar familjer med de sämsta tänkbara förutsättning och sedan gör allt för att rädda dem, eller tvärt om, och gjorde livet surt för en familj med allt. Ibland går hon upp mitt in natten för att få tid att spela, eftersom hennes bröder annars ockuperar datorn. En lärare var orolig över hur Louise orkade med skolan med så sena vanor. Mellan raderna läste jag in, ”hur kan du sitta uppe på natten för att spela spel”. Hade Louise berättat att hon i stället slukats av en god bok hade ingen ifrågasatt hennes vanor.

Under videovåldsdebatten i början på 1980-talet minns jag hur lärare satte en ära i att berätta att de inte hade video hemma. Video tillhörde långt ifrån den finkultur lärare förväntades ägna sig åt. Det fanns en ogrundad tro att alla videoägare dagligen såg Motorsågsmassakern.

Inte ser vi väl på Lunarstorm, datorspel eller andra av ungdomars kulturyttringar på samma sätt idag? Nej, vi fäller inte kommentarer eller skapar förbud utan att först satt oss in i frågan och samtalat med våra ungdomar och fått deras bild av fenomenet, eller…? dialog och respekt Det finns många frågor att ställa sig:

• Hur blir ungdomars IT-kunskaper en resurs i skolan?
• Hur tas deras användande och kunskaper tillvara?
• Hur kan skolan använda ungdomars spel och kommunikation som stöd för deras lärande?
• Hur utmanar skolan deras användande?

Trampar skolan in i ungdomars communities med sina former och språk finns det en risk att de institutionaliseras och förlorar sin fräschör. Sker det på fel sätt kan exklusiviteten gå förlorad, men möts man i dialog och respekt kan skolan få tillträde till en arena där det fi nns en kommunikation som kan komplettera samtalet i klassrummet.

Jag har fått många bevis på att dagen när skolan mötte Homo Zappiens skapat tankar och lett till ett större intresse och en vilja att veta mer. Föräldragrupper ber om att få ta upp ämnet på föräldramöten, det har blivit betydligt fler vuxna på Lunarstorm, lärarutbildningen visar ett större intresse för IT i skolan och skolor diskuterar om andra väger än förbud. Ska skolan kunna utmana ungdomarna i deras föreställningar måste den ha inblick i ungdomars bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Saknar lärare och skolledare kunskapen om ungdomars värld är det inte svårt att ordna en liknade dag på den egna skolan. Huvudpersonerna finns där varje dag.

Steffan Henningson
Nätverkssamordnare, örebro län
E-post: staffan.henningson@orebro.se