Av:Gunilla Celén
E-Post:gunilla.celén@swipnet.se

Miljö för undersökande arbetssätt

Flexibelt lärande är en fråga som intresserar och engagerar många. Nu har Multimediabyrån kommit med en videofilm där två skolor presenterar hur de arbetar med flexibelt lärande och ett undersökande arbetssätt.

Att förändra ett arbetssätt, som ändå fungerar, måste ge synbara resultat om det ska vara värt mödan. Så kan man väl tänka ibland. Det gäller i ännu högre grad om det nya arbetssättet dessutom både innebär en organisationsförändring och inbegriper avancerad IT-användning, som att bygga upp en egen ”lärmiljö” där lärare och elever kan kommunicera och lägga in arbetsmaterial och rapporter. Det räcker knappast att en entusiast i arbetslaget lovar att ta på sig ansvaret för datorarbetet.

Det är lätt att tänka sig hur mödosamt det kommer att bli att sätta sig ner – alla kollegorna tillsammans – och diskutera fram en helt ny modell för organisationen på skolan. Det är något annat än att lägga upp ett temaområde tillsammans som löper några veckor. Det är enkelt att bara ha sig själv att komma överens med även om man blir en aning uttråkad ibland. Varför gör man det då i alla fall? När det nu är så jobbigt? Vad finns att vinna?

alla är olika
”Flexibelt lärande bygger på insikten att vi är olika och därför själva måste få bestämma när, var, hur och vad vi lär oss. Man behöver inte granska begreppet särskilt ingående för att konstatera att flexibelt lärande kräver nya former för kursplanering, organisation och medieutnyttjande – och därmed nya lärmiljöer.”

Det säger forskaren och utvecklingsledaren Lars-Erik Nilsson i en ny film från Skolverket, ”Flexibelt lärande – miljöer för undersökande arbetssätt”. Lärare och elever vid två gymnasieskolor, Lerums gymnasieskola och Söderportskolan i Kristianstad, visar hur de arbetar.

På gymnasiet i Lerum är hela organisationen anpassad för att klara ett mer flexibelt arbetssätt. Istället för en lärare per klass har man större klasser med fler lärare. Den lärartid som sparas in på innebär att mer resurser kan sättas in på de ställen där det bättre behövs.

En lärare kan ge information i storgrupp medan en annan lärare sitter med, lyssnar och iakttar. Alla som prövat att sitta med under en lektion för att iaktta vet hur mycket mer man ser i den situationen.

När eleverna sedan är igång och jobbar självständigt med sina projekt frigörs lärarna för att istället finnas till hands, bokade för handledning eller för att besvara mail med frågor från eleverna.

bra it-stöd
Båda skolorna har byggt upp en bra ITresurs på nätet där eleverna och lärarna möts virtuellt. De kan lägga upp färdiga rapporter och redovisningar på nätet som alla kan ta del av. Det finns forum där eleverna kan ställa frågor till lärarna eller föra loggbok, lärarna kan lägga ut arbetsmaterial och kommunicera med antingen hela elevgruppen eller med enskilda elever.

Det eleverna gör är sannerligen inte någon enkel process. När eleverna jobbar så självständigt med sitt lärande undrar man hur de ska klara det? Att läsa in en given mängd information som ska redovisas på ett prov är en ganska enkel idé, lätt att förstå. Att däremot ”söka, samla, sålla, sovra, sortera, strukturera, systematisera och sammanställa” informationen och därefter klara att se samband och dra slutsatser av det de förhoppningsvis ser är betydligt svårare. Om eleverna inte klarar att omsätta informationen till kunskap på egen hand, slås de ut då?

Bosse Andersson, gymnasiet i Lerum, ger det självklara svaret: Elevernas förmåga till det är inte färdig ännu. Det är läraren som med sin profession i dialog med eleverna ska hjälpa dem med det. Det är ju faktiskt det vi lärare gör även annars.

social kontakt
Flexibelt lärande innebär ju också att själva metoden måste vara flexibel. Det som inte fungerar ändrar man på. Dialogen med eleverna är ovärderlig och lärarna vid gymnasiet i Lerum samtalar regelbundet med sina elever om hur det fungerar.

I Kristianstad säger man samma sak – från början blev datorns roll överfokuserad. Men i takt med att man jobbat ihop sig har man insett att eleverna vill ha den sociala kontakten rent fysiskt med lärarna och fokus är åter på pedagogiken. Datorn är bara verktyget även om den är ett bra sådant.

Arbetssättet kräver tydliga mål för temat och för betygssättningen. Eftersom arbetssättet är nytt och just nu i fokus blir förstås eleverna oroliga ”Vad är det som betygssätts, det vi har gjort eller det vi kan i slutet?”. Vad är viktigast, vägen till kunskapen eller målet? Det är lätt att känna sympati för den kommentaren. Det är trots allt betygen som avgör om man kommer in på en attraktiv utbildning efter gymnasiet.

Finns det utrymme för att vara omogen, olyckligt kär eller orolig för den egna fysikens svek mot rådande kroppsideal? Eller utrymme för att helt enkelt bara vara trött? Allt det som man förknippar med sin egen tonårstid. Det fanns perioder när större delen av hjärnan användes för att bekymra sig och endast reptilhjärnan fanns att tillgå när det var dags för fysikprov. Klarar man att ta eget ansvar då?

eleverna blir synliga
Åter till filmen. Den serverar inte bara vackra ord och teorier – även eleverna är klart synliga i sitt arbete. Arbetssättet är i allra högsta grad utformat efter dem och deras olika inlärningsstilar. Istället för ”flum” får man en känsla av att lärarna faktiskt får bättre överblick av vad eleverna inhämtar och deras lärprocesser än de fick tidigare. Man kanske rentav närmar sig läroplanens krav på att möta eleven där den står på ett bättre sätt än tidigare.

Allt det gamla behöver inte åka ut med sopkvasten. Det som fungerar bra är bra. Båda skolorna har kvar både prov, där det passar, och vanliga lektioner när det behövs.

En av lärarna i filmen säger att flexibelt lärande till exempel innebär att tiden och platsen för arbetet och lärandet kan variera. Många ungdomar, liksom en hel del av oss vuxna, är mest kreativa och alerta under kvällstid. Genom det här arbetssättet har de möjlighet att använda sig av det. Enda nackdelen kan vara att eleverna inte har tillgång till lärare när de kör fast, lärarna kan inte vara on-line dygnet runt. Men, eleverna mailar helt enkelt in sina frågor och problem och får istället personlig hjälp så fort läraren hinner.

Med flexibelt lärande möter skolan också eleverna när det gäller redovisningsformen. En del elever är bäst på att skriva, en del är duktiga på IT och andra är bäst på att redovisa med hjälp av sitt bildspråk och får självklart möjlighet till det.

ämnet engagerar
Det som jag fortfarande undrar över när filmen är slut är hur de båda skolorna gjort om organisationen rent praktiskt. Är alla lärare med? Det finns en del ämnen där det är svårt att jobba så pass självständigt. Språken med all sin grammatik är ett exempel. Jobbar man på detta sätt hela tiden eller bara i ett par projekt per termin?

Alla som prövat att ha dialog via e-post med sina elever vet hur tidsödande det är. Man vill skriva personligt till varje elev och får ofta betalt i långa brev tillbaka. I det läget kan man inte tröttna eller ha för ont om tid för att svara. Hur ser tidsplaneringen ut? Blir det väldigt oregelbundna arbetstider med massor av övertid i perioder eller blir det som man faktiskt hoppas, flexibelt även för läraren?

Mitt uppdrag var egentligen att recensera filmen, men jag inser att jag egentligen sitter och recenserar själva arbetsmetoden. Förlåt mig, jag blev så engagerad. Det är kanske det som gör flexibelt lärande så bra? Det engagerar.

Funderar du och ditt arbetslag på att försöka hitta ett nytt sätt att samarbeta på – börja med att se filmen! Den väcker tankar och diskussioner.

Gunilla Celén,
Ljungaskolan,Sävsjö
E-Post:gunilla.celén@swipnet.se