Av:Peter Becker
E-post: peter.becker@diu.se

Webbplatsen –
inte webbansvarigs ensak

På mindre än tio år har World Wide Web, det som vi i dagligt tal ofta benämner med det svengelska uttrycket webben, förändrat vårt sätt att sprida och skaffa information, att köpa och sälja varor och tjänster, att hitta vänner, spela och roa oss. I företag, organisationer och högskolor har enstaka entusiasters insatser ersatts av reglerade publiceringsprocesser. Gemensamt är att produktionsprocesserna definierats och börjat sätta sig. Kanske något fördröjt stabiliseras även användningen – fast det ofta berör vanor som det tar tid av förändra.

Hur ser den här utvecklingen ut i svensk skola? Vilka är de stora utmaningarna idag? Det är de övergripande frågorna när DIU i ett tema under året ska fånga frågorna kring webb och skola. Några perspektiv är speciellt viktiga. Till att börja med rör det behov och funktioner.

Webben uppstod ur ett behov. Forskarna hade behov av spridning av sina artiklar, liksom att hålla reda på andras resultat – vad, när, hur och av vem dessa åstadkommits. Den nya tekniken med e-post, över alla de sammankopplade universitetsnäten, exploderade på 80-talet som ett svar. Men om man inte hade adressen? Speciella vägvisardatorer, Gofers, blev ett nytt steg i utvecklingen. Men om ingen annan förutsett min fråga, så blev dessa vägvisare otillräckliga – och det snabbt. Styrkan med e-post var decentraliseringen. Forskarna vid det europeiska kärnforskningscentret CERN (främst Tim Berners-Lee) formulerade en livskraftig lösning byggd just på decentralisering. Den medgav att ”envar” kunde skapa adresserbara platser i en världsvid datarymd av hopkopplade nät med information och länkar till andra platser. Det var 1994 som lösningen fick snabb spridning genom tillgång till ett fritt program – Mosaic, senare Netscape i kommersiella versioner – för att läsa dessa länkade informationsplatser. Sökmotorer – egentligen vägvisarplatser baserade på sökord – kom snabbt som ett tillägg. Födslovåndorna att föra över det i grunden öppna och fria akademiska (och militära, ska tilläggas) systemet till ett kommersiellt baserat pågår fortfarande. Kommersiella Internettjänster och dagens bredbandsutbyggnad är viktiga etapper i utvecklingen.

Behov är grunden. Finns det inte behov, så överlever inte lösningar. Vems behov? Här krävs analys av målgrupper. I skolans fall har vi utgått från ett antal olikartade målgrupper: elever, lärare, skolledare, föräldrar och närsamhälle. Vi kommer framöver att belysa satsningar för alla dessa olika grupper – och deras behov. En grupp som ges en belysning i detta nummer är skolledarna. Två webbansvariga och redaktionens Bosse Andersson ger perspektiv på behoven och funktioner i några av numrets temaartiklar.

Inför fortsättningen noterar jag att webbansvariga inte ensamma skapar framgångsrika webbplatser. Centralt är perspektivet att webb kräver förankrade processer för att fungera långsiktigt. Det rör både produktionsprocesserna och konsumtionsprocesserna. I längden kan inte enskilda underhålla en webbplats som ska spegla en verksamhet, utan kollektivt förankrade produktionsprocesser måste definieras. Den som äger informationen, som vet när den gamla blivit inaktuell och känner den nya, den personen måste ta ansvar för att material förnyas. Resurser är ofta knappa, man orkar inte underhålla flera parallella informationsstrukturer. Var förvarar vi – och når vi – lättast informationen? Den frågan kommer vi tillbaka till.

Samma sak gäller för en tidning. Det är dina behov som är utgångspunkten. Skriv och tipsa oss om behoven, liksom om lösningar, så blir vår serie bättre!

Peter Becker,
Chefredaktör
E-Post: peter.becker@diu.se