Av: EDWARD JENSINGER
E-Post: edward.jensinger@gmail.com

Jensinger har ordet ...

Digitalisering
är inte frivilligt!

För fem, sex år sedan när många skolor på allvar började digitaliseringen av det pedagogiska/didaktiska arbetet på skolorna var det inte ovanligt att möta argument som gick ut på att det var fel att satsa på IT i skolan av en uppsjö skäl. Det kunde handla om att datorer är dyra, att lärare har andra, enligt dem bättre fungerande, didaktiska metoder, att IT skapar distraktioner för eleverna, att lärarna inte har kompetensen och så vidare. Alla dessa argument, och fler ändå, hade, och har, fog för sig på många vis. Men trots det är de på ett sätt helt irrelevanta. Vi måste nämligen digitalisera skolan oavsett vad vi tycker eller tänker. Digitalisering är inte frivilligt!

Digitaliseringen av skolan är obligatorisk! Ett läge där det bara är att gapa och skölja, acceptera faktum och gå vidare. Läroplanen kräver att vi ger eleverna en tidsenlig utbildning. Och med all vilja i världen kan man inte påstå att en tidsenlig utbildning kan avstå IT och digitalisering.

I princip alla ämnesplaner lyfter på något sätt upp digitala kompetenser som del av ämnet. Läroplanerna gör det också. Det går inte att ducka från att vi ska, SKA, digitalisera våra skolor. Ett exempel från gymnasiets kurser är Kemi.

Du kan läsa följande i Skolverkets text om ämnets syfte för kemi:
”I undervisningen ska eleverna ges tillfällen att argumentera kring och presentera analyser och slutsatser. De ska även ges möjlighet att använda datorstödd utrustning för insamling, simulering, beräkning, bearbetning och presentation av data.”

I kunskapsskraven för svenska i år tre på grundskolan kan vi läsa följande:
”Eleven kan skriva enkla texter med läslig handstil och på dator.”

Så där fortsätter det i ämne för ämne, årskurs för årskurs. Lagtext efter lagtext. Ja, jag skriver lagtext då förordningar är en bestämmelse från regeringen med stöd av lag. Bara att gapa och skölja således. Och, förstås, bara att genomföra i praktiken ute i våra skolor.

Digitalisering obligatoriskt
I och med att digitaliseringen är obligatorisk måste vi förhålla oss till detta. Digital kompetens är en nyckelkompetens inte bara utifrån EU:s perspektiv (de åtta nyckelkompetenserna) utan definitivt gäller det för oss, elever och personal, i skolan också. Digital kompetens är i förlängningen en basal del för att kunna ta del av, eller att vara en del av, ett demokratiskt samhälle.

Skolverket har med en bra graf i sin bok som presenterar Gymnasieskola 2011. Där ser vi att man fört in Digital kompetens som en av alla viktiga delar av en god utbildning som ska leda mot högskola och universitet.

Hur ska vi då göra? De problem digitaliseringen för med sig är kända och går inte att bortse ifrån. Jag påtalar ofta de resultat UnosUno pekade på som vanliga när skolor digitaliserar utan en djupare tanke eller analys av hur, vad och varför. Ensamarbete! Lärare som inte riktigt förstår hur de ska göra, men känner ett krav på sig att göra, tenderar att lämna arbetet till eleverna. Resultatet blir att undervisningen i stor utsträckning blir utan läraren som ledare. Eleverna sitter själva och jobbar utan ledning. Detta ger lägre (betygs)resultat. Kort och gott: Problemen finns!

Men digitaliseringen är inte frivillig!

Aktivt utvecklingsarbete
Tur då att det finns stora vinster att ropa hem vid skolans digitalisering. Om vi gör rätt så kan vi se att eleverna (och personalen) känner en ökad motivation till arbetet. Vi kan se att de kommunikativa förmågorna förbättras. Vi kan se att interaktiviteten ökar. Vi ser att kommunikationen mellan elever och lärare ökar. Och vi ser stora vinster i vissa delar av elevernas arbete. Som att de skriver mer text (och oftast också bättre texter) och gör bättre presentationer.

Det som måste till vid arbetet med digitaliseringen av våra skolor är inte att ställa sig på en sida av ”för eller emot”, ”Svart eller Vitt”. Det handlar om att tillsammans i skolorna ta till sig fördelarna med digitala arbetssätt, att aktivt arbeta för att utveckla fler fördelar med de digitala arbetssätten och dessutom minimera de negativa effekterna. Det finns forskning på det förstås men det finns också mängder av beprövad erfarenhet. Detta bör vara en stående diskussion i skolorna. Genom den diskussionen nyanseras digitaliseringsknuttarna (de som digitaliserar allt utan eftertanke) och digitaliseringsmotståndarna (de som tycker att datorer per definition är negativt.

Rektorerna i täten
Och, som vanligt är det rektorerna som står där i främsta ledet. Genom rektors prioriteringar och ledarskap skapas kulturen på skolan. Det rektor driver får genomslag. Först ut i arbetet med klok digitalisering måste alltså rektor vara. Hen måste ej behärska alla appar, ej ha alla pedagogiska lösningar. Men hen måste se till att arbetet går framåt på ett klokt sätt.

Varför? Jo, för att digitaliseringen är inte frivillig! Det är bara att förhålla sig till detta faktum. Gapa och skölj!

EDWARD JENSINGER
Tidigare utvecklingschef för Skol- och Fritidsförvaltningen i Helsingborg, nu i Malmö
E-Post: edward.jensinger@gmail.com

Läs tidigare avsnitt i serien