Johan Groth skriver om den digitala vardagens verktyg, del 1:
Mina tweets och jag: tweet #1
IT-chefen och jag hade avsatt förmiddagen
för att slutföra arbetet med företagets
nya informationssäkerhetspolicy.
Själva innehållet i policyn var inte den
stora utmaningen. Jag hade nyligen
tagit fram en liknande policy för en
annan organisation vars styrdokument
var offentlig handling. ”Nykopierat är
bäst” som Kollegan brukar uttrycka
saken.
Utmaningen var att policyn denna
gång skulle vara på engelska. Även för
den som känner sig tämligen säker i
sin engelska är det en utmaning att
översätta ord och fraser som ”kontrollringa”,
”utlämnande av handling”
och ”gallring”. Särskilt ordet ”gallring”
gäckade IT-chefen och mig.
Google Translate föreslog ”thinning”.
Kunde det vara rätt? ”Thinning”
lät mer som ”späda ut”. Kanske
man kan tänka sig att ordet kan
användas i betydelsen gallra morotsplantor
men knappast i betydelsen
gallra handlingar. Här behövdes
bättre råd!
”Vad ska du nu twittra om?” frågade
IT-chefen. Och samtidigt som
han sa det började svaren trilla in.
Vad hände? Jag tweetade ”Någon
som vet vad ’gallring (av dokument)’
heter på engelska?” Inom fem minuter
hade jag fått ett halvt dussin svar.
Ordet ”culling” var det som flest förespråkade
och det var det ord vi valde
att använda i policyn.
Poängen med att twittra var att
jag kunde beskriva ett sammanhang,
en kontext, kring ordet ”gallring”. Det
hade inte varit lika lätt att göra i en
webbaserade ordbok. Dessutom vet
jag att det i mitt flöde finns många
som arbetar inom samma områden
som jag. Det skulle borga för ännu
mer specifika svar.
Tack vare Twitter kunde jag få ett
snabbt och exakt svar på en rak fråga.
Det är bra men Twitter kan även vara
ett verktyg för att lösa mer komplicerade
problem. Mer om detta nästa
gång.
