Frågan som skolledare måste börja ställa sig är:
Vad behöver våra elever?
Jag är ledsen om ni förväntar er att få
läsa om en elev som hyllar den riktning
skolvärlden är på väg åt. Jag är ledsen
om ni ville läsa hur imponerad jag blev
av alla smartboards som visades upp.
Jag är ledsen om ni trodde att ni gjorde
rätt.
För ni – lärare, rektorer, utvecklingschefer,
företagskreatörer, forskare,
professorer, trendspanare och utbildningskonsulter
– gör helt fel.
Någonstans trodde jag att resan till
BETT skulle överraska mig. Ge nya
intryck, idéer och uppslag att ta med
mig till skolans ledning för att föreslå.
Det handlar om den största mässan i
världen med fokus på utbildning och
teknik. Jag väntade mig pålästa lärare
och engagerade kommunarbetare
som slogs på samma yta som innovatörer
och framtidsinriktade forskare.
Så fel jag hade. Mässan och seminarierna
runtomkring var snarare ett
slagfält om vem som kunde visa upp
den snyggaste datorn, den coolaste
appen och de mest påkostade plattformarna.
Frågan som skolledare måste
börja ställa sig är: ”Vad behöver våra
elever?”. Någonting annat vore oacceptabelt
och rentav yrkesfel.
Det vi behöver är inte specifikt
datorer eller surfplattor. Det vi behöver
är en skola som rustar oss för
framtiden. Om det görs med hjälp
av Macbooks, Dell-datorer, Ipads,
Samsung-plattor eller papper och
penna struntar jag fullständigt i. Bara
vi är förberedda för framtiden.
Med det i bakhuvudet blir det
skrattretande när en kommun som
hyllats för sitt 1-till-1-projekt förklarar
för mig att barn i lågstadiet ”inte
är mogna att använda sociala medier”.
När jag fick höra det här rynkade
jag i pannan. Senare fick jag också
förklarat att de givetvis på sina elevers
datorer installerat programvara som
gör att skolan centralt kan bestämma
vilka hemsidor som går att besöka
under vilka tidpunkter på dagen.
Då berättade jag om när jag var
engagerad i ett politiskt ungdomsförbund.
På morgonen fick jag ett
meddelande från en 10-årig amerikansk
flicka på Twitter. Hon ville veta
mer om den politik som mitt parti
förde på riksnivå i Sverige. ”Det är för
ett skolarbete”, fick jag förklarat för
mig. En dag senare fick jag tillbaka
en Powerpoint om mitt parti. Källan?
”Elias Giertz, politician”.
Tystnad spred sig i lokalen. Någon
hostade och sedan fortsatte läraren
att berätta om hur hon kunde övervaka
elevernas skärmar.
På väg ut från seminariet hör jag
två kvinnliga besökare prata med
chefen i kommunen. ”Det här måste
vi också skaffa”, hörde jag den ena
kvinnan förtjust säga.
Ja, men gör det då. Ta in ytterligare
en aspekt i skolan som eleverna
aldrig någonsin kommer uppleva i
arbetslivet. Lägg svindyra pengar på
hård- och mjukvara som eleverna
mest kommer se som ett störmoment
i vardagen. Försätt framtidens
företagsledare, sjuksköterskor, lärare,
byggarbetare, reklamarbetare, teveproducenter,
forskare och högskolestudenter
i en situation där de saknar
kompetens att nätverka digitalt.
Studio Ung Agenda – en ny
spännande del av Framtidens
Lärande 2012, 14-16
maj
Framtidens lärande handlar om ungdomarna. Nu
kommer de till tals och är delaktiga på ett konkret och
synbart sätt i workshopen Studio Ung Agenda som
äger rum måndagen den 14 maj.
Här samlas ungdomar
från olika delar av landet
ger sin syn på framtidens
lärande, på vilka framtidskompetenser
de anser är
nödvändiga, på organisationoch
styrning av skolan –
eller vad de väljer att ta upp.
Ung Agenda följs sedan upp
under de två konferensdagarna
15-16 maj.
Eleverna Elias, Amanda, Anna och Joar på gymnasieskolan
YBC i Nacka var med på DIUs resa till
BETT och London januari i år.
De ger i DIU de sina reflektioner
från resan till London, vilka
mynnar ut i frågeställningar
som kommer att vara
en del av Studio Ung Agenda på Framtidens lärande - här och nu, 14-16 maj 2012, i Nacka strand.
