BETT 2010:
Tekniken effektivt hjälpmedel
- pedagogiken gör skillnaden
”The world’s largest educational technology
event.” En kort men bra mening
som förklarar BETT på bästa sätt. En
mässa där du kan finna allt från interaktiva
tavlor och bord till nya skolportaler
och filminspelningar av lektioner. BETT
är helt enkelt något utöver det normala,
det är mässan för framtidens skolor.
Innan jag kom till världens största
mässa kring IT och lärande hade
jag inte några större förväntningar.
Vilken är den senaste datorn som
rekommenderas till skolor och elever?
Hur kommer datorn att användas
inom framtidens lärande? Och vad
anses som det bästa sättet att kommunicera
mellan lärare och elever i
dagens samhälle? Men denna mässa
var så mycket mer än vad jag någonsin
hade anat. Mycket hoppade upp i
mitt huvud och tankarna började fara
runt i en mycket hög fart.
Catja Färdig, Daniel Tano och Lovisa Feist, från
gymnasieskolan YBC i Nacka, bevakade BETT
för DIUs räkning. Foto: Johanna Gagner.
Dagens klassrum i en ”normalskola”
ser ut som den gjorde för 50 år sedan,
med bok, papper och penna samt
en lärare som har alla svar på elevernas
frågor och funderingar. Det enda
som har bytts ut är svarta tavlan mot
whiteboard. Om dagens klassrum ser
exakt likadant ut som det gjorde för
50 år sedan, kommer de att fortsätta
göra det i 50 år till? Nej, jag tror
faktiskt inte det. I alla fall inte helt,
vilket jag hoppas. Tekniken utvecklas
dagligen och BETT visade mig att
framtidens klassrum snart kommer
att kanske vara dagens klassrum.
Touch – det nya måstet
Många utställare visade möjligheterna
med touchscreen, både på tavlor och
bord. Utbudet av leverantörer och
användningsområden av touchscreen
har växt starkt på en relativt kort tid.
Jag tror att vi inom en snar framtid
kommer att få se touchscreen i framtidens
klassrum. Skrivbord kommer
nog att bli utbytta till interaktiva bord
och våra ordinarie whiteboards har
redan nu, sakta men säkert, utvecklats
till interaktiva tavlor. Många av
dagens datorer har både tangentbord
och touchscreen.
Jag kan förstå att många är intresserade
men frågan är: Om vi glömmer
bort för en stund att det handlar
om att peka på en skärm, vad är det
mer som gör touchscreen så speciellt?
Inget egentligen, enligt mig. Datorerna
ser exakt likadana ut, med tangentbord
och en normalstor skärm men
dock utan en mus. Interaktiva tavlor
fungerar exakt som en dator inkopplad
till en projektor, dock utan en mus.
Allt handlar bara om att vara kreativ
och använda sig av sina fingrar.
Hur vill ungdomar lära?
Något annat som jag blev nyfiken på
under BETT var professor Stephen
Heppells undersökning om på vilket
sätt barn och ungdomar egentligen
vill lära sig och utvecklas. I dag arbetar
man som elev mycket med att
skriva av det läraren säger eller har
skrivit upp på tavlan. När Heppell i
sin undersökning frågade barn och
ungdomar hur de egentligen vill lära
sig svarade de: Arbeta tillsammans
i grupp, jobba med datorer samt få
komma ut och möta världen.
Egentligen är jag inte förvånad
över hur vår generation vill lära sig
saker, jag har själv känt och känner
fortfarande exakt likadant. Jag minns
hur det var under grundskoletiden,
att kämpa sig igenom en lektion med
skrivkramp i handen när läraren står
framme vid tavlan och skriver, eller
sitta med 20 olika papper om Antikens
Grekland som man ska läsa på.
Jag kan förstå barn och ungdomar
som blir skoltrötta efter att i dagar,
veckor och år göra ungefär samma sak
i skolan. Jag tror att genom att växla
lite och ändra på dagens inlärningssystem
kan det både bli lättare och effektivare
att faktiskt lära sig nya saker.
Yngre barn i fokus
Mycket på BETT kretsade runt yngre
barn, ny lekfull inlärning, dansmattor
som kan träna upp matematikförmågan,
färgglada klassrum, plattformar
designade för barn… listan kan bli
lång. Vad händer med oss ungdomar
som har nått högstadiet och gymnasiet?
Ska vi fortsätta arbeta på samma
sätt som vi har gjort i flera decennier?
Alla skolor på olika nivåer bör
använda ny och modern teknik för inlärandet.
Det kommer på sikt att öka
motivation och dialog mellan lärare,
elever och föräldrar. Vi får en effektivare
skola som möter morgondagens
krav på kunskap på arbetsmarknaden.
Men, jag tror egentligen inte att
tekniken är den stora lösningen på
framtidens lärande och klassrum,
utan jag ser det mer som ett effektivt
hjälpmedel. Att börja jobba på ett
annat pedagogiskt sätt och försöka
att utveckla själva lärandet till en ny
nivå, är något vi borde se mer efter än
själva tekniken.
Seminariepedagogik
Jag själv går på en gymnasieskola,
YBC i Nacka kommun, som tänker
lite annorlunda. Vi jobbar med det
så kallade 1-1, vilket är en dator per
elev. Tekniken finns med oss dagligen,
men är som ett sorts hjälpmedel
för både oss elever och lärare istället
för en lösning för hur vi ska arbeta.
Dock tror jag att det största skälet till
att min skola har blivit morgondagens
skola, är det som vi kallar för seminariepedagogik.
För mig har denna
arbetsform, som varierar mellan allt
från seminarier i mindre grupper,
projektarbeten, föreläsningar samt
klassundervisning, fått mig att växa
som person. Från att vara den där
blyga lilla flickan på högstadiet som
mådde dåligt när hon skulle tala inför
en grupp människor, till att vara en
avslappnad tjej som kan stå i evigheter
och tala om ett visst ämne, och
samtidigt tycka att det är kul!
Seminariepedagogiken ser jag som
ett effektivt och roligt arbetsätt som
faktiskt gör det lättare att både lära
sig och tänka på ett helt annat sätt än
tidigare. Jag kan bredda min kunskap
mer nu och känner redan, när jag har
ett och ett halvt år kvar på gymnasiet,
att jag är mycket mer redo för både
universitet och arbetslivet.
Mycket har hänt på 50 år i världen.
Jag tror att BETT fick mig att förstå
att även skolvärlden rör på sig, sakta
men säkert. Jag både tror och hoppas
att vi, om 50 år, kommer kunna blicka
tillbaka och fundera på hur skolan,
klassrummen och lärandet såg ut förr.
För varför ska inte skolan få sin förändring
när resten av världen ser helt
annorlunda ut sedan 60-talet? Jag vet
faktiskt inte, gör du?
Framtidsspaning på BETT
DIU hade med sig tre gymnasieelever
från YBC i Nacka till BETT, Lovisa Feist,
Catja Färdig och Daniel Tano. De tre
medverkade i det seminarium DIU
anordnade på svenska ambassaden och
de begav sig ut på spaning på BETT med
utgångspunkt i sina erfarenheter som
elever i en nytänkande skola och med
sina tankar om framtidens skola. I var
sin artikel speglar de sin bild av BETT och
sina tankar kring framtidens skola.