Av:Gunilla Célen
e-post: gunilla.celen@ljunga.savsjo.se

Hur gör du för att lära dina elever hur de kan hantera Internet på ett säkrare sätt?

Förresten, vems ansvar är det? SO-lärarens? Klasslärarens eller handledarens? Svensklärarens?

Eller är det kanske föräldrarnas ansvar att se till så barnen beter sig på ett säkert sätt när de är ute på nätet.

Det är många saker det handlar om dessutom. Källkritik, upphovsrätt eller hur man beter sig när man chattar är några exempel. Det enklaste är ju att förbjuda chatt, mail och Lunarstorm och bara låta dem använda webbsidor man själv tipsat om.

Frågan är väl bara hur det svarar upp mot formuleringarna i Lpo om att ”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola: kan använda informationsteknik som ett verktyg för kunskapssökande och lärande”.

Skämt åsido, det kan vara svårt att få till det och riktigt bra material som stöd har saknats. De fl esta lärare jag känner snickrar ihop något själva eller passar på att puffa in goda råd om till exempel källkritik när eleverna arbetar med egna arbeten. Att många elever uppger att de inte får undervisning i det informationssökning är ett gott skäl att ta tag i det.

ansvar och mognad
När man frågar kollegorna vems ansvar det är att undervisa om källkritik, eller i vilken ålder eleverna är mest mottagliga varierar svaren kraftigt. En del tycker det är lagom att diskutera det i femman, andra tycker det är alldeles för tidigt i sjuan eftersom eleverna ännu inte är tillräckligt mogna då.

Min personliga åsikt är att det inte spelar så stor roll om samtliga elever är tillräckligt mogna – hur länge skulle man vänta i så fall? Om några lär sig att själva avgöra hur tillförlitlig sidan är och resten får uppfattningen att alla sidor inte är att lita på så är väl det ett gott resultat? Och när eleverna blir osäkra kan de fråga läraren.

ploppande rutor
Jag frågade en av eleverna hur hon avgör en sidan tillförlitlighet.

– Jo, sa hon, om det är mycket reklam på sidan och ploppar upp rutor så litar jag inte så mycket på den. Om man hamnar på svt:s sidor och de nyss gjort ett reportage om ämnet jag söker på litar jag på det. De brukar ju vara tillförlitliga.

Jag sa inget om att det inte fi nns någon absolut objektivitet eller att man inte ska lita på media, det tyckte jag hade varit att krångla till det för henne. Hon hade ju med hjälp av magkänsla lyckats genomskåda någonting viktigt som räcker ganska långt.

Tillbaka till vem ansvar det är. Om du inte vet, ta ansvaret själv! Kanske har vi sagt så många gånger att IT ska vara ett ”naturligt redskap i vardagen” att vi glömt att vi också emellanåt måste undervisa om redskapet?

En orsak till att många lärare inte undervisar i sökteknik är kanske svag tilltro till sitt eget kunnande? ”Jag som inte ens kan katalogsöka och mest googlar, jag har väl inget att tillföra. Ungdomarna kan nog mycket mer än jag.”. Då undrar jag, hur livsviktigt är det att eleverna eller du kan det – till vardags? Nu ryser alla lärare (och bibliotekarier) som är experter på informationssökning, men jag menar att med Google och de vanligaste sökknepen kommer man ganska långt. Övning ger också färdighet och man bör få tillfälle ofta för att bli säker. Det gäller både lärare och elever. Varför inte lägga in ”Veckans sökmästare” stående på schemat

När det gäller sökteknik och undervisning om källkritik fi nns det många goda exempel där skolbibliotekarien ingår i arbetslaget och planeringen. När eleverna är på skolbiblioteket får de stöd och hjälp av bibliotekarien som är väl insatt i det arbete eleverna håller på med. För andra, som inte har någon skolbibliotekarie, kan ”Säker på nätet”, ett utbildningspaket om säkrare Internetanvändning från Medierådet vara till hjälp.

säkert startpaket
Tillsammans med mina elever har jag använt ”Säker på nätet”. Materialet är utformat för elever i åldern 8-10 år, så mina femteklassare är egentligen lite för ”stora”. Men hittills har det fungerat väl även för dem och det satte igång ett samtal om vad man kan och behöver kunna bland eleverna.

– Visserligen kan jag de här sakerna, men många av mina kompisar kan inte så mycket. Det skulle vara lagom att göra det här i 3:an ungefär, menade en elev.

En annan elev sa att det kanske vore bättre att lära sig om sökning i samband med ett verkligt arbete, inte på det här sättet med påhittade uppgifter. Det är ju det vanligaste sättet att lära sig, men det blir ofta så att någon i gruppen kan, några till i gruppen lär sig under tiden och någon sitter hela tiden längst bak och vågar aldrig klämma ur sig några frågor när det går för snabbt. Att åtminstone någon gång ha en styrd uppgift för att se till att alla lär sig på egen hand är kanske inte är så dumt?

Hittills har vi testat nättestet, en frågelek som tar upp olika aspekter av säkrare Internetanvändning. Eleverna besvarar frågor om hur de hanterar personuppgifter på Internet, om vett och etikett på nätet samt om chattspråk. Testet är lättsamt och det går inte att svara ”fel”, vilket är ett plus. Meningen är ju inte i första hand att kolla vad de kan utan snarare att hjälpa dem att tänka kring de här frågorna. Om de svarar fel kommer en skylt upp som hjälper dem att tänka till, och de kommer inte vidare innan de har funderat igenom frågan och kommit fram till rätt svar.

När eleverna är klara kan de skriva ut ett fi nt diplom vilket många yngre tycker är skoj.

föräldraprat
En riktigt bra övning är hemläxan om säkerhetsregler på nätet.

Eleverna får helt enkelt ta hem ett arbetsblad med femton påståenden om säkerhetsregler på nätet. Barn och föräldrar får tillsammans värdera påståendena och rangordna hur viktiga de är. I min klass ansåg elever och föräldrar att viktigast av allt var påståendet ”Jag lämnar aldrig ut personuppgifter i ett chattrum eller på en webbplats”. Påståendet ”Jag berättar för en vuxen om jag stöter på något konstigt eller som gör mig arg eller ledsen” kom på andra plats och som trea kom ”Jag frågar alltid mina föräldrar om lov innan jag köper något på nätet” vilket säkert speglar en skräck som många föräldrar har.

Den här övningen innebär ett bra tillfälle för föräldrarna att prata igenom Internetanvändning och säkerhetsfrågor med sina barn, vilket jag tycker är strålande, både i min roll som lärare och som förälder.

Jag tog också hem ett frågeformulär och prövade frågorna tillsammans med min 13-åring och det blev ett väldigt bra samtal som förmodligen inte hade blivit av på samma strukturerade sätt utan stöd. Så varför inte prova materialet, både med eleverna och de egna barnen.

Gunilla Célen
lärare, Ljungaskolan och
utvecklingsledare, IT i skolan
e-post: gunilla.celen@ljunga.savsjo.se