Verktyg för skaparkraft När jag ser mina tolvåriga
döttrar framför datorn, är det ofta i brevväxling. Eller
i arbete med sidor på Lunar. Bakom dem ser jag en hel värld av datorbruk,
men också en klyfta. Låt mig backa lite i tiden.
Det dröjde några år in på 80-talet
innan jag fick tillgång till en editor, ett slags
ordbehandlingsprogram, för den ABC80/800 jag då använde. I flera
år skrev jag
mina texter först för hand på papper, för att sedan skriva
in på datorn. Varje rad fick
ett nummer, men man kunde skriva och rätta. Om man hade en extern band-
eller
diskettstation kunde man spara på band eller stora mjuka 5,25 tums flexiskivor
för
att senare hämta fram.
Tanken svindlar när jag tänker tillbaka.
År 1985 kom en revolution för dem som
använde Mac. I kombination med PageMaker bjöds inte bara en ordbehandlare
utan
ett komplett program för layout med typsnitt och illustrationer på
sidorna. Och därtill
laserskrivaren, som gjorde att dessa formgivna sidor kunde skrivas ut på
papper.
WYSIWYG blev ett begrepp, What-You-See-Is-What-You-Get, det vill säga att
skärmbild och utskrift skulle vara identiska. En förvandling vi i
dag har svårt att
minnas. Nåja – det dröjde lite innan vi hade lärt oss
utnyttja detta underbara. Sidorna
kunde ofta te sig som provkartor över typsnitt. Och så småningom
kunde man göra
samma sak på IBM PC. En reklambyrå hemma!
När Windows 3 dök upp 1990 accelererade utvecklingen.
Vi fick program för punkt-
och linjegrafik, kompletta grafiska verktyg. Skanna in bilder, redigera och
manipulera.
Var mans mörkrum i datorn. Med syntar, keyboard, ljudkort med midi och
programvaror
skapade andra sig en ganska avancerad musikstudio. Abba, se upp!
Det var publiceringsverkstäder, men också
ekonomiverkstäder med kalkylprogram, matematik- och fysikverkstäder.
Så fick vi verktyg för hemmakontoret, för att sköta bankaffärer,
köpa varor och hämta information över nätet. Det är
det här som fått persondatorn att lyfta. Inte pornografin. Inte skvalet.
Utan skapar- och uttryckskraften. Nu står vi precis inför genombrottet
för den personliga videoverkstaden, med DVkameror, DVD-brännare, snabba
diskar och datorer utrustade med Firewireanslutning. Posten är snabbt ute
med sin kortfilmstävling: gör en 1-minuts kortfilm på temat
”från/till”, skicka in och tävla om en komplett utrustning.
Du kan bli en ny Modysson! (www.fromto.se)
Och allt det här har med skolan att göra.
Lärandet är en process som rymmer både
tillägnande och uttryckande. Ett växlingsspel mellan att ta del av
information och andras perspektiv, och å andra sidan att själv räkna fram, formulera,
avbilda och gestalta. De
nya medierna, de digitala teknikerna, ger oss lättillängliga och billiga
redskap för att
både ta emot och ge tillbaka. De är unika i sin två-vägsmöjlighet.
Att kunna höra så
många, men också tala till så många. Där tv, radio
och tidningar var monopoliserade,
blir vi alla med webb och dator både sändare och mottagare. När
eleverna arbetar som
journalister och gör en skoltidning, när mina döttrar deltar
i Lunarstorm, då kliver de
ut i det offentliga samtalet. Och de ställs också inför redaktörers
svåra frågor om etik
och moral, vad får man skriva? Detta är nyttiga och avancerade lärprocesser.
Hur utnyttjar vi denna potential i skolan och samhället? Det är dags
att lyfta fram
skaapandet i skolans arbete. Att sprida fortbildning och resurser och verktyg
för sådant.
Att forska kring skapandet och dess roll i lärprocesserna. Det här
måste bli huvudfrågor
i kommunala IT-planer liksom i statliga IT-satsningar. Att kunna fråga
och söka är
nödvändigt, men man måste också lära sig, träna
sig och uppmuntras – att ge svar!
