Av: Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se

Malmö högskola:
Nya grepp på lärarutbildningen

Det har varit en omtumlande första termin på utbildningen för en grupp lärarstudenter i Malmö. I stället för läsanvisningar och tentor har de ställts inför frågeställningar som de ska uttrycka sin mening kring i olika medieformer.

– Målet är att de ska fråga sig: Hur blir jag en bra lärare? Inte: Hur ska jag göra för att bli godkänd på kursen? Det säger Per Dahlbeck, lärare på enheten för Kultur, språk och medier på lärarutbildningen vid Malmö högskola.

När studenterna kom till utbildningen i höstas sattes de i produktion direkt. Under sin första termin har de hunnit med att uttrycka sig genom film, tidningsproduktion, scenisk framställning och stillbild. Produktionerna har utgått från olika rubriker, den första frågeställningen var lärandets förutsättningar och den sista rubriken för terminen handlar om framtidens möjliga skola.

– Vi startar i att de är tänkande människor och vi bryter mot skolkulturen, säger Per Dahlbeck. Studenterna får gå mer till sig själva. De har olika erfarenheter och kunskaper, det gäller att våga lyfta fram dem.

Men skolkulturen sitter djupt, hos både lärare och studenter, och för en del har det varit frustrerande att inte få klara besked om man nödvändigtvis måste läsa kurslitteraturen eller inte. Och med det här sättet att arbeta blir självdisciplin en nödvändighet.

kärlek och lärande
En grupp studenter skildrade lärandets förutsättningar genom att göra en film som tog upp ämnet kärlek, och att man aldrig lär sig kärlekens innehåll. Lärandets förutsättningar blev tydligt i filmen, menar Per. Och med den filmen som utgångspunkt kan lärande diskuteras ur många olika synvinklar. För minst lika viktigt som produktionen, om inte viktigare är att efteråt titta på det som producerats, ta in det, analysera och diskutera.

– Det de gör är inte utbildningsfilmer, utan något de bär med sig.

Den introduktion som lärarstudenterna möts av är inspirerad av Mep-utbildningen på Dramatiska institutet. Mep är en påbyggnadsutbildning om medier, estetiska arbetsprocesser och lärande, för lärare och pedagoger som syftar till att ge förståelse för hur kunskaps- och lärprocesser påverkas i ett allt mer mediebaserat samhälle. Per Dahlbeck har själv gått utbildningen.

– Det är en pedagogisk, praktisk revolution. Det var en praktik i ett annat sätt att tänka. Från första dagen sattes vi i produktion och jag har lärt mig att uttrycka mig i film, bild och ljud.

öppen diskussion
Per Dahlbeck har en stark övertygelse om vikten av att integrera mediepedagogik i undervisningen på lärarutbildningen som ett sätt att förändra formerna för undervisningen. Det är viktigt att hålla sikte på innehållet och integrera form och innehåll i utbildningen, annars blir undervisningen i IKT gärna en kurs i bildbehandling eller en kurs i att göra hemsida.

En av de grupper med lärarstudenter som arbetade med att göra tidning kring en av rubrikerna behövde en mötesplats på nätet. Den utvecklades snabbt till ett ständigt pågående nätmöte där studenterna diskuterade och hade synpunkter på varandras arbete.

– Tänk om vi lärarutbildare i arbetslaget kunde göra likadant, ha en öppen diskussion på nätet. Visa att vi är oeniga, synliggöra diskussionen.

berätta med dokusåpa
Per Dahlbeck var tidigare lärare och rektor på Backaskolan i Malmö. Där jobbade han mycket med medier, framför allt film med eleverna.

– Första gången vi skulle göra film på Backaskolan skulle alla elever göra animerad film. Det blev tråkigt. Det måste finnas en mening i det man gör.

När högstadieeleverna började jobba med att skildra sig själva genom att göra en dokusåpa med ett avsnitt i veckan blev det annorlunda. Pers tanke från början var att de skulle skildra skolarbetet, sitt liv i skolan. Så blev det inte, visst fanns skolan med, men det var elevernas liv och tankar som synliggjordes. Deras berättelser och deras problem.

Så småningom utvecklades projektet: En annan skola startade med dokusåpor och filmerna utväxlades mellan skolorna. Efter ett tag blev det mycket tydligt att det var stor skillnad mellan filmerna från de olika skolorna, skillnader i elevernas berättelser om sina liv.

– Filmerna från den andra skolan blev ganska snabbt politiska. Filmerna eleverna gjorde på de två skolorna var helt olika. Men det fanns aldrig tid att stanna upp och fråga varför. Det skulle jag vilja gå vidare och fördjupa mig i – skillnaderna.

Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se