Skapande och lärande måste få mötas

Vi har nu ett fält med praktiker i skolan som genom IT upptäckt kraften i det skapande uttrycket. Många saknar dock erfarenhet av arbete med skapande av mediala uttryck och tolkning av detta, när det gäller bild, rörlig bild, multimedia.

Samtidigt har vi en annan grupp, främst bild-, musik- och medialärare, med erfarenhet av och kunnande att arbeta med media, men som alltför sällan kommer i lag med de lärare som arbetar med IT i sin undervisning.

Slutligen har vi en grupp, många kulturarbetare, som ser betydelsen av det skapande uttrycket i lärandet, men som är avskilda från den stora gruppen av praktiker i skolan. Vad skolan behöver nu är samarbete och dialog mellan dessa grupper för att utveckla formerna för görande, tänkande och lärande. När Malmö högskola föreslår ett nationellt forum, är det på denna breda samverkan som ett forum bör byggas.

nya teman i diskussion om lärande
Några nya teman i diskussionen om lärande blev tydliga vid flera större konferenser under hösten. Den senaste av dessa konferenser var Nätkulturer, i Umeå den 19-20 november. Här speglade ett antal forskare, elever och lärare de nya umgängesformer och mötesplatser som mer eller mindre spontant dykt upp – med Lunarstorm som det mest kända exemplet (se www.natkulturer.se för material).

Vad konferensen gjorde vara att lyfta fram dessa nya arenor, och se dem som delar av kulturlivet. Man kan med rätta tala om just nya kulturarenor. Och jag vill peka på en speciell aspekt. Här är inte frågan om IT kan komma att förändra världen, här har redan förändringen skett, den har lett till etablerandet av nya mänskliga umgängesformer och medieformer.

Här är inte tal om att hjälpa ungdom in i IT-bruket, här är det ungdomen som visar vägen genom att skapa nya former. Det handlar om hur man skaffar sig information, men också om hur man kommunicerar, skapar relationer och ger uttryck för sina åsikter, intressen och smak.

nya rum – nya samtal
Detta innebär ungdomars inträde i det offentliga samtalet – i nya rum, skapade av dem själva. I förlängningen handlar det om ungdomars steg in i demokratin.

Det är ingen slump att två dominerande mobilleverantörer använder slagorden ”connect yourself” eller ”make yourself heard”. Tekniken - det må vara mobil, handdator och trådlöst nät eller persondator och Internet - används av den unga generationen aktivt och fritt för att hantera världen: för att tolka den, samspela med den och erövra den. Tekniken har blivit medier för personliga uttryck och samspel. Här finns engagemanget och drivkraften.

Intressant var att Nätkultur-konferensen arrangerades av skolfolk, med rötter i ITIS och i AV-centralernas mediestöd för skolorna, och av ungdomsforskare. Så här avslutar man sitt upprop inför konferensen: ”Nätkulturerna blåser fram och verkar leva egna liv likt naturkrafter men de ger oss en möjlighet att bygga en ny världsbild där skolans vardag tagit till sig dem och inlemmat dem i sitt arbete”. Frågan blir förstås hur, hur berika skolan med nätkulturerna, hur föra in dessa världar som stoff för skolans reflektion och lärande?

skapande och reflektion
Kanske gavs en del av svaret på den frågan vid ett par andra evenemang under hösten. Kort tid före Nätkulturer ägde en konferens rum vid Malmö högskola, och en annan vid Utbildningsradion, UR, båda med liknande tema: estetiska arbetsprocesser i skola. Bakom dessa konferenser ligger ett långsiktigt projekt vid Utbildningsdepartementet, kring estetik och kultur i skola.

Det handlar om skapande uttryck och reflektion i skolan. Malmö högskola har haft ett regeringsuppdrag sedan flera år att utveckla modeller för kompetensutveckling för lärare avseende kultur och lärande i skolan. Projektet Kultur och skola (KOS) har nu slutförts och redovisades vid en konferens i oktober. I stället för ”fritt skapande” och ”god kultur” som mål, pekar man på ”skapande av mening” och estetiska uttryck som centrala element i skolan. ”Mening” rymmer både betydelsen meningen, dvs en förståelse av sammanhang, och meningsfullt, dvs motiv och känslor. ”Skapande av mening” tolkat som ett brett program för skolan rymmer alltså både drivkrafter och eftertanke. Det kan vara grund för en stark förnyelse av skolan.

Perspektivet är ett kulturbegrepp som är brett, en kunskapssyn som rymmer värderingar och ställningstaganden, och en estetik som inte bara är styrd av marknadskrafter. Man vill inkludera arbete med medier som delar i kunskapsprocesserna med referens till elevernas erfarenheter och populärkulturen. Vidare argumenterar man för en ’radikal estetik’ för skolan, där eleverna arbetar med analys, skapande och reflektion med samhällelig relevans i klassrummet – inte som avkoppling, inte som någon stunds finkultur utan som regelmässigt förhållningssätt.

kultur, estetik och skola
Arbetet har resulterat i en ny gren av lärarutbildning vid Malmö högskola, och ett förslag till ett nationellt forum för Kultur, estetik och skola som stöd för utbildning, utveckling och forskning (KES). Dokumenterade erfarenheter av skolverksamhet liksom forskning efterlyses.

Andra viktiga aktörer inom området är Skolverket och Kulturrådet vilka tillsammans drivit Kultur för lust och lärande. Multimediabyrån vid Myndigheten för skolutveckling har tillsammans med Svenska filminstitutet tagit fram Agenda M - ett diskussionsunderlag för ett mediepedagogiskt utvecklingsarbete och planerar ett antal gemensamma aktiviteter kring detta tema under 2004. (Till det återkommer DIU i början av nästa år.)

Gemensamt för många av dessa strävanden är en bred grundsyn på kulturen som skapad av många och en självklar och integrerad del i skolan, med en självständig kritiskt prövande hållning till samhällets alla aspekter. Knyter vi samman detta med ungdomens egen erövring av nätet och skolans görande med IT som verktyg och medier får vi en demokratisk murbräcka in i framtiden. Men det kräver att ett förändrat perspektiv på IT.

ändrat perspektiv
Under 90-talet har en dominerande inriktning i skolans arbete varit mot individens utveckling, med individualisering och enskilt arbete som viktiga arbetssätt. IT har i mycket kommit att förknippas med detta enskilda arbete, med konstellationen eleven-datorn/programmet med läraren som handledare.

Torsten Madsén, skrev 1999 i manuset till ”Att skapa goda betingelser för lärandet”.

”I Sverige har man under senare delen av 1990-talet kunnat se några ganska tydliga tendenser i skolarbetet. Allt fler lärare har blivit medvetna om bristerna i den traditionella katederundervisningen, där hela klassen undervisas samtidigt om samma innehåll. Man försöker därför på många håll utveckla nya arbetsformer. Dessa tar sig emellertid ofta formen av ett mera renodlat individuellt arbete, t.ex. genom att eleverna har en egen planeringsbok för den gemensamma kursen, eller att de får fördjupa sig individuellt inom valfria områden. IKT används ofta på ett sätt som innebär att man förstärker denna tendens. Eleverna arbetar ofta enskilt framför datorn, och många undervisningsprogram fungerar som ett ytterligare stöd för en långtgående individualisering.”

Särskilt tydlig har den individinriktning som Torsten Madsén pekar ut varit inom området e-learning på företag, vilket är ett av områdets stora problem. Utvecklingen – och forskningen – pekar tydligt i annan riktning.

kontexten för lärandet
Nätets kommunikation och dialog ger nya möjligheter. Det är dessa möjligheter ungdomarna upptäcker på egen hand. När högskolorna för tio år sedan gjorde sina pionjärförsök med virtuella klassrum, blev den kollektiva karaktären en uppenbar tillgång till dialog, både elevlärare och elev-elev.

Det var en direkt bekräftelse av Vygotskijs teorier om betydelsen av dialogen, språket och den kulturella och sociala kontexten för lärandet. ’Communities of learning’ blev ett viktigt begrepp. Idag skapar allt fler kommuner egna kollektiva lärmiljöer på nätet för skolorna med virtuella skolbänkar och klassrum (se diu nr 7). Nya verktyg och möjligheter skapas.

Allt detta kräver att nya traditioner och nya perspektiv utvecklas. KK-stiftelsens attitydundersökning i höst visar således att kommunikation lärare-elev och lärare-förälder via Internet är outvecklad. Däremot är kommunikationen inom grupperna större. Ungdomskulturen visar hur vissa grenar av kommunikationen, när den fritt får utvecklas, blivit explosionsartad. Vi har långt kvar när det gäller möjligheterna och formerna för dialoger över nätet.

språk är tänkande och handling
Låt oss för nästa steg i resonemanget åter anknyta till Vygotskij, en av de mest citerade forskarna under 80-och 90-talet (fast han avled 1934!). Han betonar att vi behöver redskap för vårt tänkande, och dessa får vi del av via kulturen. Tecken, symboler, tankestrukturer - språket är en nyckel. Och tankar kläs inte i ord, ”de förlöper i ordet”, de växer fram mitt i det språkliga formulerandet.

I perspektivet av ett vidgat textbegrepp sker detta formulerande/tänkande även i bild och andra medieuttryck, liksom i vårt kroppsspråk. Vi tänker i vårt mångspråkliga görande. I fyllandet av sommarlovspåsen formulerar vi vår tanke.

Men hur uppstår lärandet i dialogen mellan görandet och tänkandet?Vi behöver en djupare förståelse av kunskapsprocesserna. Mellan elevernas engagerade görande och tänkandet i det konkreta sammanhanget, i samspel med samhälle och arbetsliv. Där läraren iscensätter lärande situationer och genom språket och kulturen stöder dialogen. IT och medier bär många av de språk i vilka det tjugoförsta århundradets lärande ’förlöper’. Vår utmaning är att på en gång utveckla och lära oss att använda dessa språk för och i lärandet. Är inte detta möjligheten för skolan i framtiden: att vara en scen för mötet mellan görande och reflekterande?

Det här är en utmaning för praktikerna men även för forskningen inom lärande. Jag efterlyser en dialog mellan IT-praktiker, kultur- och mediefolk inom skolan och forskare med fokus på det lärande som sker i växlingen mellan görande och tänkande, kring personligt och gestaltat skapande. I denna växling ligger både drivkraften och nyckeln till lärandet, i skapande av mening. Men det kräver att vi förändrar vårt perspektiv på IT, medier och kultur och deras roll i skolan.

Peter Becker,
Chefredaktör och forskare vid Interactive Institute. E-Post: peter.becker@diu.se