Skapar distans närhet? ”Distans skapar närhet”,
skrev Datorn i utbildningen redan 1994 som en första spegling i denna tidskrift
av mina egna erfarenheter av att bygga och leda en distansutbildning vid KTH
i Stockholm. Formuleringen ”Distans skapar närhet” bottnade i
en stark upplevelse. Till min förvåning visade det sig nämligen
att jag fick närmare personlig kontakt med många av studenterna här
än jag var van vid från vanliga undervisningsformer, i ungdomsskola
och högskola under två decennier.
Orsaken var uppenbar. I vanlig undervisning var rasten
och någon enstaka håltimme
ofta måttet för en personligare kontakt. Här hade vi plötsligt
mer tid att tala personligt
och ostört med varandra, över nätet. Brev låg kvar och
väntade tills mottagaren
hade tid. Det personliga samtalet fick ökat utrymme. Det gav en skjuts
av entusiasm.
Och så småningom en insikt om att nöjet måste regleras
– dygnet hade ju inte fått
fler timmar.
De val vi gjorde, visade sig betydelsefulla. Som en
röd tråd genom kursen (multimedia
20 poäng) löpte varje deltagares eget projekt. Målet med kursen
var en utvecklad
projektplan och en första skiss att förmedla konceptet. En av grunderna
för antagning
var just projektupplägget, gärna förankrat i den egna arbetsplatsen
och företrädd av
en grupp, dvs. med flera deltagare från samma arbetsplats. Kursen avsågs
fungera
som ett stöd för att realisera detta projekt (problembaserat skulle
vi säga idag). Säkert
bidrog detta till den, i dessa sammanhang, höga examinationsfrekvensen
på cirka 75
procent.
Betyder det mer specifikt att distansmediet är
ett individorienterat medium? Även
bortsett från att dessa erfarenheter inte kan generaliseras, är det
inte en självklar slutsats.
Närheten gällde även kollektivet. Våra kurser började
med en veckas introduktion,
för att etablera personliga relationer och skapa ett förtroende utifrån
vilket man sedan
kunde tänkas dela resultat, tankar och bekymmer över nätet (flexibelt
kanske vi skulle
säga idag). Denna kombination av fysiskt och virtuellt bidrog till känslan
av närhet.
Lärares och studenters kommentarer kring inlämningsuppgifter, vilka
redovisades i
gemensamma fora på nätet, visade sig rymma en stark kollektiv kraft.
Det reducerade
centreringen runt läraren och utvecklade den kollektiva dialogen. Närheten
växte inte
bara på individnivå, utan även inom kollektivet.
Men inget sker automatiskt. Närhet kan nås
över distans. Men kan erfarenheterna
ovan generaliseras? Under vilka omständigheter och villkor? Vad gäller
för elever som
är yngre än exemplets studenter? Eller elever för vilka den sociala
kommunikationen
är avgörande? Eller för elever för vilka det skrivna ordet
inte är det bästa mediet? Och
få saker gäller absolut. Det är sällan fysiskt eller virtuellt
som gäller, utan snarare: hur
ser fruktbara kombinationer av nät och klassrum ut?
I detta nummer av Datorn.i.utbildningen möter du ett antal forskare och
praktiker
från området. I den mån det ges några svar är de
konkreta, knutna till bestämda sammanhang,
bestämda upplägg, arbetsformer, lärare och uppgifter.
Vi önskar Dig en God Jul och Gott Nytt År, med både yttre villkor
och egen inspiration
att experimentera vidare!
