Av: Nils Fagerberg
E-Post: fagni@edu.jonkoping.se

VEM SYNS I MEDIA?
Arbetaren som drabbad,
korkad statist

Korkade eller goda? När svenska arbetare någon gång syns i media, hur framställs de då?

Vad får de uttala sig om och vilken vikt läggs vid deras ord och åsikter?

Jag hade uppe frågan i min fordonsklass. Vi utgick från artikeln ”Korkad eller god – bilden av arbetaren i tv-världen” ur Dagens Arbete (fackets gemensamma tidning för Metall, Industriarbetarna, Grafikerna och Pappers). Artikeln lästes och diskuterades livligt.

arbetarklassen osynlig
I artikeln oroar sig bland andra dramatikern Bengt Bratt för bristen på arbetarskildringar i tv. Resultatet blir att människor från arbetarklassen känner sig osynliga och inte värda att behandlas.

Forskaren Sven Ross slår fast att orsaken till att det ser ut som det gör är att dels speglar tv-samhällets allmänna värderingar (där medelklassens livsstil är norm), dels beror det även på journalisternas och författarnas egen (medelklass-)bakgrund. När arbetare någon gång finns med i tvserier är de därför ofta reducerade till servicepersonal åt medelklassen eller statister i bakgrunden.

Det blev riktigt bra och engagerade diskussioner i klassen, om makt, om vem som är nyttig för samhället och liknande. Vi fick alla en rejäl tankeställare om hur våra värderingar och vår världsbild påverkas av starka krafter.

privatliv eller yrkesliv
På Dagens Arbetes webbplats finns ett annat intressant reportage ”Journalisterna skapar sina offer” i vilken det berättas: ”Företaget lägger ned, beskedet slår ner som en bomb och journalisterna är snabbt på plats. Arbetsgivare redovisar siffror, politiker kommenterar och experter förklarar. Arbetarna befinner sig i bakgrunden. När de väl hörs får de besvara frågan: Hur känns det?”

Det visar sig att när arbetare väl kommer till tals får de uteslutande uttrycka känslor och visa upp sitt privatliv. För medietränade män med makt är det annorlunda slår Dagens Arbete fast.. ”De får ge fakta, analysera läget och framställs nästan alltid som rena yrkesmänniskor”.

Samhällets toppar, chefer, politiker, olika experter och andra högt uppsatta vet hur de ska hantera journalister för att få fram sitt budskap på bästa sätt. Det är inte lika lätt för en ovan intervjuperson.

På samma webbplats kan du också läsa undersökningen som ligger till grund för artikeln i sin helhet, ”De drabbade – en studie av varseljournalistik”flerik Niva och Anna Tiberg har i en C-uppsats vid journalistutbildningen på Mitthögskolan studerat rapporteringen kring tre omfattande varsel; Continental i Gislaved, Ericsson i Kumla och Flextronics i Katrineholm. Intressant läsning med bland annat en givande genomgång i det tredje kapitlet av journalistikens uppdrag, nyhetsvärdering, hur världen definieras i media, vem som får uttala sig och hur ofta, källor som förmedlare av fakta och känslor, med mera.

Niva & Tiberg avslutar kapitel tre med att konstatera att journalister har: ”... ett uttalat uppdrag att informera medborgarna och låta olika åsikter komma till tals”.

Hur lever press, tv och radio egentligen upp till det? Vem syns i media? Frågan är intressant, inte endast för oss på praktiska, yrkesinriktade utbildningar. I nyhetsbevakning är det ofta de säljande rubrikerna och de dramatiserande vinklarna som får företräde!

inspirationsmaterial
Den lilla pockettidningen ”Media i fokus”, som Arenagruppen ger ut i samarbete med LO, utkommer med tre nummer om året och tar ofta upp teman som jag har haft nytta av vid mediegranskning och källkritiskt arbete. Den ger värdefulla kunskaper om hur medievärlden fungerar.

Nummer 1 2004 av ”Media i fokus” handlar just om dem som inte syns i media: arbetarklassen, kvinnorna och ”invandrarna”.

Tre intressanta artiklar belyser ämnet. Petter Ljunggren har läst tidningarna utifrån vilka klasser och grupper som syns. Hans granskning visar att arbetarklassen i det närmaste är helt osynlig och frånvarande, den finns inte i mediernas värld.

Eva-Lotta Hulténs uppdrag var att studera genus i tre stora morgontidningar. Hon blev förvånad över hur väldigt ojämlikt och stereotypt det fortfarande är. Resultatet var en kraftig manlig dominans och makt i slips och kostym, trots allt tal om jämställdhet.

Det etniskt kluvna Sverige speglas av medier på flera olika sätt. Lawen Mohtadi belyser i sitt reportage hur viktigt det är att kunna tolka de roller som massmedier tilldelar människor med olika bakgrunder. Årets andra nummer följer upp med temat ”Mediernas rasism” som bland annat behandlar demoniseringen av fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic.

Likaså bjuder ”Mediegranskning i skolan: Nyheter – Hur man skall granska ett nyhetsprogram” av Mikael Kowalski (på webbplatsen filmpedagogik under fliken handledningar, ”Se och prata film” ) på flera bra övningar. I förra numret av DiU (5/04) lyftes en bildövning från handledningen fram, men det finns mycket mer användbart att hämta där.

goda nyheter
Som en trevlig motvikt till all eländesskildring i pressen kan ställas den sedan några år årligt återkommande pocketboken ”Goda Nyheter”.

Goda Nyheter från 2003 är den tredje i ordningen och finns nu ute. I den kan du läsa genomarbetade reportage om komplexa och viktiga händelser långt från sensationsjournalistikens frossande. Boken borde vara användbar i samhällskunskapen och är väl värd 50-lappen den kostar.

Jag vill också påminna om nyutgivna boken ”Medieresor” (recenserad i DiU 4/04). En riktig guldgruva i vilken du hittar många bra tips på övningar. Ett helt avsnitt i boken behandlar nyheter.

låt andra röster höras
En av Internets stora fördelar är mångfalden, ”allt” finns där. Varför inte botanisera bland sidorna och i undervisningen använda pressröster som du inte brukar besöka i vanliga fall?

Varför inte låta röster, som inte dominerar massmediescenen, höras och synas i klassrummet? Låt eleverna ta del av golvets synpunkter och funderingar som en tankeväckande motvikt till huvudkontorets budskap.

De ligger därute och väntar på att användas!

Nils Fagerberg
E-Post: fagni@edu.jonkoping.se