En vanlig uppfattning är att
skolan inte har förändrats på 100 år.
Tvärtom, hävdar Peter
Becker, exempelvis har lärarens arbete omvandlats radikalt. Från
ett ensamarbete till ett lagarbete.
Läromedlens utveckling avspeglar
denna förändring. Och nu går vägen mot öppna och delade
läroresurser.
– Var det lättare att vara lärare förr?
Det här är en diskussionsfråga som
vi
ibland ställer när vi arbetar med lärargrupper
i projektet Delade Kunskapsrum,
från forskargruppen kring lärande vid
Interactive Institute. Var och en förväntas
ta en position (i rummet!) i förhållande
till påståendet, någonstans mellan ja och
nej. Kring motiveringarna för ställningstagande
i den här frågan uppstår ofta en
spännande diskussion.
I flera avseenden var lärarens tillvaro
enklare förr. Ramarna var tydligare. Var
och en hade sitt schema, sin klass, sin sal,
sin lärobok. Därmed var förutsättningarna
klara. Och eleverna visste varför de var
där. Skolans roll, utbildningens roll och
karriärvägarna – vägen till jobb, var tydligare.
Och klasstämpeln var tydlig. Man
valde sin gren/linje, man gick sina skolor,
man fick ett jobb inom sin bransch och i
sin samhällsklass. Inget av det här är lika
entydigt idag. I dagarna kom beskedet att
skolan framöver ska arbeta timplanelöst.
Skolklasser består numera av grupper som
arbetar på olika betygsnivåer, och med
olika val. Och lärarna arbetar i lag med
flexibla elevgrupperingar.
radikal förändring
Lärarens arbete har förändrats radikalt. Det som förr var
ett utpräglat ensamarbete har successivt blivit mycket mer av ett lagarbete,
där förberedelser, genomförande och efterarbete görs delvis
gemensamt och på kontorstid.
Det som var ett utpräglat individuellt
arbete har blivit mer av ett kollektivt
arbete. Det betyder nya krav på samarbetsförmåga,
men också möjligheter att
dra nytta av varandras starka sidor. Lättare
eller svårare är inte givet. Men annorlunda.
Det är inte sant att skolan är oförändrad
sedan århundraden. Skolbyggnaden står
visserligen kvar, men många friskolor
inrymda i helt andra byggnader illustrerar
hur också detta snabbt förändras.
den gamla läroboken
En av de tydliga förändringarna rör Läroboken. Den klassiska
läroboken stod för introduktion, bakgrundsmaterial, arbetsuppgifter,
och lärarhandledningen hade både måldiskussion, metodupplägg
och diagnostiska prov. Vi fick kompletta, heltäckande läromedel. De
var producerade av team med erfarna och kunniga lärare och sakkunniga,
bearbetade av förlagets experter på språk, illustration, formgivning
och prov.
Läroboken, så som vi mött den från
1970-talet, var en del i ett komplett lärobokspaket.
Upplagorna var givna, naturligtvis
med en viss konkurrens, och de
utgjorde stora delar av en årskull. Läromedelsförlagen
gick strålande. Det här håller
nu på att vittra bort. Genom valen, önskan
att få styra själv, valfrihetsrevolutionen,
som gått genom alla de västerländska
ekonomierna i ett antal decennier och även
kommit till skolorna, vill lärare inte längre
bli serverade stora färdiga paket som inte
kan ruckas, anpassas och individualiseras.
Det är varken kopiatorerna, datorerna eller
Internet som är orsak.
Men tekniken har utvecklats i motsvarande
riktning och förstärkt trenden.
Internet har passat perfekt, då den medger
all den anpassning och individualisering,
som man någonsin kunde önska sig.
Därtill möjliggör Internet billig distribution.
Så vittrar konceptet lärobokspaketet
sönder, och nya former banar sig fram,
långsamt och tvekande.
runda böcker höll inte
Den runda boken, det interaktiva läromedlet på cd, höll inte.
Men verktygen för text, bild, ljud, video blomstrar, och verkstäderna
för matematik, för språk har kommit för att stanna, eller
snarare för att vidareutvecklas.
Och Internet som källa är oslagbart,
som snabb, billig och allomfattande distributionsform.
Det ger oss källor men
dessutom mycket mer, dialog med vetenskapsmän,
direktkontakt med mätstationer,
satelliter och forskningsexpeditioner,
direktkontakt med topp-politiker eller
med vänklasser långt borta. Samtidigt nya
frågor och problem: nya kunskaper krävs
för att hitta i, värdera och effektivt bruka
detta medium. Därtill krävs nya uppgörelser
kring hur material kan användas och
återanvändas, vilka rättigheter som bör
gälla i denna nya värld.
Krävdes förut bibliotekskunskap för
att
hitta i och väl bruka biblioteket, så nog
krävs en del för att bruka det världsvida
kombinerade biblioteket och basaren. I
detta och följande nummer tecknar vi
en bild av och försöker ge en handledning
kring denna omställning, i ett antal
artiklar.
ny lärobok— nya kompetenser
Den nya läroboken kräver nya kunskaper, speciellt hos den lärar-
och personalkår som ska vara inspiratörer och handledare i lärprocesserna.
Den kompetensutveckling som sommarens it-proposition talar om är i hög
grad nödvändig, för skolans hela personal. Den måste bland
annat ta upp
De nya mötesplatserna för ungdomar
– nätkulturer med kommunikations-
former som mobil, SMS,
nätforum som Lunarstorm, digital
bild via mobil och nät, radio/ljud
över nätet (Podcasting).
De nya källorna, deras användning
och värdering.
Det egna skapandet och kommunicerandet
som en del av lärandet.
Det öppna och fria återanvändandet
av material från nätet för utbildningsbruk.
Främjande av tillgången till våra
gemensamma medie- och kulturarvs-
resurser över nätet.
Kompetensutveckling byggd på
regionala/lokala nätverk kombinerade
med samarbete över nätbaserade
forum
Samverkan med lärarutbildning och
forskning.
I syfte att både åstadkomma kompetensutveckling,
stimulera lokal
skolutveckling och en nationell
dialog kring en utvecklad vision
kring lärande och skapande med
stöd av IT och medier.
Sigosseeseminariet i Stockhom i september
var ett led i arbetet för öppna och
delade läroresirser De SVIT-arrangemang
som nu förebereds till den 1 november
är också en del i arbetet för att lyfta
fram dessa behov, peka ut dem tydligt
och med kraft. Vi ses den 1 november
på SVIT05.