Av: Rolf Ekelund
E-Post: rolf.ekelund@ekelunds.se

Skolan och lärarna saknar i hög grad adekvata professionellt producerade läroresurser. Det menar Rolf Ekelund, vd för läromedelsförlaget Ekelunds förlag, som vill ha en debatt om framtidens läroresurser – och det är inte läroboken i dess traditionella form.

läromedel i ungdomsskolan
För att en bra undervisning ska kunna komma till stånd krävs i allmänhet tillgång till någon form av läromedel.

Läromedlens uppgift är att ge lärare och elever förutsättningar att genomföra en bra undervisning baserad på aktuella läro- och kursplaner samt modern beprövad pedagogik genom att tillhandahålla adekvat stoff och studietekniska redskap.

De nuvarande svenska läro- och kursplanerna och modern pedagogik förespråkar en hög grad av individanpassning av undervisningen och att elevaktiva arbetssätt tillämpas.

Den idag moderna pedagogiken kan sammanfattningsvis benämnas processpedagogik.

Det finns många olika sorters läromedel. Dessa kan indelas i två huvudkategorier:

• Reguljära läromedel producerade av läromedelsförlag och liknande aktörer.
• Övriga läromedel, som museer, tidningar, webbplatser, egenproducerat material etc.

Läromedelsförlagens dilemma
Undervisning enligt den moderna processpedagogiken kräver mer flexibilitet hos läromedlen än vad läromedel producerade för en mer traditionell så kallad katederundervisning erbjuder.

De etablerade läromedelsförlagen har ännu inte anpassat sig till de behov av flexibla läromedel som den moderna processpedagogiken ställer.

Behovet av mer flexibla läromedel är inte enbart kopplat till processpedagogiken utan kvarstår oavsett vilken pedagogik som tillämpas. Dagens elever har så vitt skilda intressen och förutsättning för arbetet i skolan att de läromedel som ska användas i undervisningen i hög grad måste tillmötesgå de individuella behoven vad gäller svårighetsgrad, intresse och strategier för inlärning (jämför sid 14, under mellanrubriken Försommaren 2005).

Förlagens utgivning i dag, år 2005, bygger i stort sett på det grundkoncept för läromedel som introducerades för snart 50 år sedan.

En förutsättning för de etablerade läromedelsförlagens fortlevnad är alltså att de mycket snart bygger nya koncept som ger läromedlen betydligt större flexibilitet i alla avseenden.

läroboken – för hundra år sedan
Under 1900-talets två inledande decennier var vi i Sverige på god väg att införa en undervisning med relativt hög grad av individualisering och elevaktiva arbetssätt i folkskolan.

Ett dokument som bekräftar detta är 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor.

Många av de läroböcker som gavs ut under denna period hade en uttalad ambition att bidra till individualisering av undervisningen, att göra den mer laborativ och även att öppna undervisningen mot samhället och näringslivet.

Ekonomisk depression, auktoritära politiska strömningar och andra världskriget förändrade samhällsklimatet och för skolans del ledde detta till repression och uniformitet som i sin tur resulterade i tillbakagång till pluggskola och strikt katederundervisning.

Efter andra världskrigets slut blev influenserna från USA starka.

Lgr 62 och grupparbete
Efterkrigstidens socialdemokratiska regeringar strävade efter att genomföra ”en skola för alla” och den segregerande realskolan avskaffades successivt.

1962 fick vi den första läroplanen för en sammanhållen svensk grundskola. Läroplanen benämndes Lgr 62.

För första gången i svensk skolhistoria föreskrev nu läroplanen hur undervisningen skulle bedrivas. Genom att låta eleverna arbeta i grupp skulle man snabbare och effektivare nå målet en skola för alla.

Parallellt med denna utveckling av skolan och undervisningen avancerade den tekniska utvecklingen snabbt. I praktiskt taget varje klassrum fanns nu en diaprojektor och en rullbandspelare. TV:n var på god väg att göra sitt intrång.

I detta läge såg förlagen möjligheter att vidga sina uppgifter. Man ändrade nu grundkoncept för utgivningen.

läromedel och heltäckande läromedelspaket
Tidigare hade förlagens utgivning i huvudsak bestått av läroböcker (skolböcker), vanligen en bok per ämne och årskurs. Läroboken innehöll det stoff som behövdes och ibland också frågor på texten och/eller arbetsuppgifter av standardkaraktär.

För att markera ändringen av grundkoncept myntade förlagen begreppet läromedel som benämning på de nya produkterna.Förlagens nya grundkoncept innebar att läromedlet förutom att innehålla det stoff som behövdes för undervisningens genomförande också serverade metodiken och därmed till stor del dirigerade undervisningsprocessen. I det nya läromedelskonceptet ingick även att man i högre grad än tidigare använde de nya medierna. Diabilder, ljudband etc kopplades till och integrerades med tryckta komponenter, böcker och häften.

Mycket snart, i slutet av 60-talet och under inledningen till 70-talet, började man tala om så kallade heltäckande läromedelspaket. Med heltäckande avsågs att läromedelspaketet innehöll allt det stoff och all den metodik som behövdes för undervisningen i ett eller flera ämnen. Heltäckande läromedelspaket bestod vanligtvis av ett antal samverkande komponenter, till exempel böcker, häften, ljudband, diabilder och kortlådor.

Naven i dessa heltäckande läromedelspaket var lärarhandledningarna, ofta omfattande ringpärmar, som innehöll fullständiga bruksanvisningar för undervisningens genomförande. Instruktionerna var ibland så detaljerade att lektionerna beskrevs minut för minut.

multimedia på 60-talet
Staten satsade i slutet av 60-talet stora belopp på produktion av heltäckande ”multimediapaket” bestående av TV-program, radioprogram, häften och böcker.

Den dåvarande enheten för skolradio och skol-TV inom Sveriges Radio kompletterades med det helstatliga TRU (Tv och Radio i Undervisningen). TRU sorterade direkt under ecklesiastikdepartementet och kunde styras såväl politiskt som i andra avseenden utan hänsynstagande till radiolagen och de regler om självständighet som gäller SR och därmed den ”ordinarie” produktionen av skolprogram.

De mindre videobandspelare, lämpliga för klassrumsbruk, som nyligen introducerats, ansågs ge förutsättningar för användning av TV i stor skala i skolan. Multimediapaketen skulle delvis ersätta läraren. Till exempel räknade man med att eleverna i gymnasiet skulle kunna arbeta självständigt med hjälp av TRU:s multimediapaket i så stor utsträckning att man skulle kunna göra besparingar på lärarresursen med upp till 30 procent.

Lgr 69 och undervisningsteknologi
En ny läroplan för grundskolan, Lgr 69, antogs 1969. Den baserades bland annat på B. F. Skinners teorier om operant betingning och andra undervisningsteknologiska influenser från USA.

Lgr 69 följde undervisningsteknologins principer med hierarkiskt ordnade mål och detaljerade anvisningar med angivande av undervisningens innehåll, metodik, de olika momentens omfattning i tid, utprövningar och utvärderingar av undervisningen etc.

Den undervisningsteknologiska trenden med heltäckande läromedelspaket kulminerade under 1970-talets första hälft.

Undervisningen upplevdes ofta av såväl lärare som elever som mekanisk och man talade om ”korvstoppning”.

dialogpedagogik
I mitten av 70-talet kom en kraftig reaktion mot den totalstyrande undervisningsteknologin. Paulo Freires så kallade dialogpedagogik blev vägledande.

Nu sattes den enskilda eleven i centrum. Undervisningen skulle utgå från elevens förutsättningar och behov och elevaktiva arbetssätt skulle tillämpas.

Överdrifter med ”fri” undervisning utan aktivt ledarskap från lärarens sida florerade under några år och kom att kallas flumpedagogik.

Läromedlen blev lite mindre styrande men paketkonceptet bestod och utgivningen av stora läromedelspaket fortsatte. Förlagen gjorde kosmetiska revideringar av läromedelspaketen och signalerade att man lämnat ambitionen att styra hela undervisningsprocessen genom att undvika begreppet ”heltäckande”.

Lgr 80 och metodfrihet
Efter en omfattande utredningsprocess och intensiv politisk debatt kom så en ny läroplan 1980. Lgr 80 tog fasta på de nya trenderna och pläderade för elevaktiva arbetssätt. I motsats till Lgr 69 var Lgr 80 följaktligen inte alls styrande utan överlät till lärare och elever att själva bestämma såväl stoff som arbetssätt.

Men, som sagt, läromedelspaketen bestod och lärarna fortsatte att köpa och använda dem, dock inte alls lika slaviskt som tidigare.

De statliga försöken med att via TRUverksamheten göra TV:n (videobandspelaren) i stora multimediapaket till en bärande komponent i undervisningen misslyckades och organisationen avvecklades. SR och UR ändrade inriktning för sina utbildningsprogram. Man frångick paketen och den fortsatta programutgivningen kom i huvudsak att få karaktären av material för utvidgning och fördjupning av undervisningen.

det glada 80-talet
Metodfriheten gav lärarna möjligheter att pröva nya arbetssätt och att experimentera. Inom praktiskt taget varje kommun och varje rektorsområde förekom under 80-talet ett eller flera utvecklingsprojekt. Entusiasmen var stor. Man prövade inslag av Freinet- och Montessoripedagogik, undersökande arbetssätt, tematiskt arbete, projektarbete, åldersintegrerad undervisning, drama och rörelse med mera, med mera.

Visserligen fortsatte skolorna att köpa läromedelspaket från förlagen men man köpte allt färre exemplar av de i paketen ingående komponenterna. Lärarna ”slog sönder” läromedelspaketen och använde beståndsdelarna efter eget huvud, kopierade och kompletterade med eget material. Det blev modernt att ”göra egna läromedel”.

Samtidigt började skolans resurser krympa och mot slutet av 80-talet och fram genom hela 90-talet genomfördes ideliga sparpaket i skolorna. Nedskärningarna tilltog i omfattning sedan skolan kommunaliserats 1991. De få rörliga kontona fick ta mest stryk, och dit hör läromedelskontot.

Lpo 94 och processpedagogik
Med Lpo 94, den läroplan för grundskolan som fortfarande gäller, utvecklas tanken om elevaktiva arbetssätt, individanpassning och processpedagogik.

Inte heller denna läroplan fick någon större påvekan på läromedelsproduktionen. Förlagen arbetade vidare med det beprövade konceptet och fortsatte produktionen av omfattande läromedelspaket. Förlagens försäljning av läromedel minskade emellertid ganska dramatiskt år efter år. Att försäljningsupplagorna krympte ansågs av förlagen bero på skolornas minskade läromedelsanslag.

Lärarna kopierade allt flitigare. För att spara pengar ville förlagen tro. Skolornas omfattande kopiering berodde och beror säkert till viss del på att pengar till läromedelsinköp saknas men i huvudsak kopierar lärarna av pedagogiska skäl. De ser helt enkelt ingen annan möjlighet att åstadkomma den önskade och nödvändiga flexibilitet och individanpassning som modern undervisning kräver.

datorn och Internet kommer till skolan
Under 90-talets mitt och senare år gjorde datorn och Internet sitt intåg i skolorna. KK-stiftelsen gav generösa bidrag till kommunerna för inköp av maskiner, servrar, programvara och uppkopplingar.

Många trodde nu att datorn skulle ersätta de konventionella läromedelspaketen och ge lärare och elever bättre förutsättningarna för att genomföra en fungerande processpedagogik.

KK-stiftelsen satsade också några hundra miljoner kronor på läromedel i form av multimediaprogram på cdromskivor och Internetmaterial. Såväl de etablerade förlagen som många andra fristående producenter erhöll bidrag enligt 50/50-principen.

Framgången för multimediaprodukterna uteblev emellertid även denna gång. Lärarna vände de nya digitala läromedlen ryggen. Skolornas tillgång till datorer var (och är) alltför begränsad och programmen var i regel inte särskilt väl anpassade till kursplanerna och skolans behov. Läromedelsanvändningen ute i skolorna förändrades inte nämnvärt av den produktion KK-stiftelsen stöttat.

Den pågående trenden med minskad försäljning av traditionella läromedel fortsatte och skolornas kopiering ökade i takt med de minskade läromedelsinköpen. Kopiatorerna blev allt snabbare och mer avancerade med färg, bättre bildåtergivning med mera.

nuläget – nya IKT-baserade läromedelskoncept
Från slutet av 90-talet prövas nya läromedelskoncept baserade på IKT. Företag, organisationer och institutioner bygger portaler på webben och framför allt distansundervisning via Internet utvecklas snabbt.

Företaget Bok & webb producerar så kallade bok-och-webbar, läromedel som består av två likvärdiga komponenter, en bok och ett anslutande webbmaterial.

De etablerade läromedelsförlagen lägger en del fördjupnings- och kringmaterial kopplade till läromedelspaketen på sina respektive hemsidor på Internet. Sådant Internetmaterial har dock sällan någon viktig funktion att fylla utan ska nog främst ses som ett sätt från förlagens sida att visa sin närvaro på nätet.

försommaren 2005
En duktig ämneslärare i tyska som jag känner kom hem från Tyskland där hon deltagit i en EU-kurs för tysklärare. Hon berättade för mig att samtliga tjugo lärare som deltog i kursen sagt att det inte längre går att undervisa med ett för alla elever gemensamt läromedel. De konventionella läromedelspaketen fungerar inte på dagens elever. En betydligt högre grad av individanpassning än vad sådana läromedel kan erbjuda krävs.

Lärarna gör därför ”egna” läromedel genom att kopiera texter och övningar från många olika läromedel. De kopierar även texter från andra källor som till exempel böcker och tidskrifter och förser dessa texter med arbetsuppgifter som lärarna själva formulerar. Kopiorna organiseras i nivågrupperade buntar, en för de riktigt duktiga eleverna, en för de ganska duktiga, en för normalpresterande elever och en eller flera buntar för de svaga eleverna.

Förutom att skaffa texter med lämplig svårighetsgrad till de olika nivåerna gäller det också för läraren att försöka hitta texter med innehåll som intresserar de elever som finns på respektive nivå.

skolans dilemma
Trots den negativa marknadsutvecklingen (jfr avsnittet Lpo 94 ovan) och de ovan beskrivna behoven av nya läroresurser har inget av de större svenska läromedelsförlagen hittills visat intresse av att förändra produktionen. Inför läsåret 2005/2006 lanseras nya läromedel enligt det traditionella, nu snart 50 år gamla, konceptet.

Övriga aktörer producerar och publicerar diverse fristående disparata läroresurser i form av hemsidor, programvaror, trycksaker etc. Dessa läroresurser saknar ofta tydlig förankring i skolans vardag på så sätt att man vid produktionen inte tagit hänsyn till de villkor som gäller för undervisningen på det berörda stadiet (åldersgruppen) vad gäller anpassning till kursplanerna, svårighetsgrad, normal timplan (anpassat omfång), anpassade arbetsuppgifter, tillgänglighet etc. Dessa läroresurser används därför endast i begränsad utsträckning i undervisningen.

Skolan och lärarna saknar alltså i hög grad adekvata professionellt producerade läroresurser. Man försöker efter bästa förmåga att på egen hand kompensera för denna brist genom att göra ”egna” läromedel (kopiering med mera). Kvaliteten på sådana egenproducerade läromedel blir naturligtvis skiftande såväl vad gäller pedagogik, innehåll och språk som tekniskt utförande.

Ett klart definierat behov av professionellt producerade läroresurser föreligger således men de så kallade marknadskrafterna tycks inte fungera. Läromedelsförlagen sitter fast i sitt upplagetänkande och förefaller ovilliga att ändra sitt grundkoncept. Övriga aktörer verkar oförmögna att anpassa sin produktion till skolans verkliga behov.

I detta läge, då även starka önskemål om förbättrad kvalitet på undervisningen framförs från många håll, framstår behovet av tillgång till för modern undervisning bland dagens elever (jämför avsnittet Läromedelsförlagens dilemma) anpassade professionella läroresurser i skolan som mycket stort.

framtiden – plattformar
Kanske kan vi redan nu skönja konturerna av nya grundkoncept för utformning och distribution av läroresurser anpassade till dagens elever och en modern individanpassad undervisning.

Kommunerna är för närvarande i full färd med att bygga digitala Internetbaserade plattformar för skolans verksamhet. Syftet är att skapa lättåtkomliga mötesplatser för kommunikation mellan lärare och elev, övrig skolpersonal, föräldrar med flera berörda personer. I plattformarna ska vanligen också finnas tillgång till diverse dokumentation kring eleverna, information om hemuppgifter med mera. Plattformarna lämpar sig även väl som hemvist för elevernas digitala portfolio och individuella utvecklingsplaner (IUP).

Det ligger nära till hands att anta att även läroresurser kommer att placeras i plattformarna. Sådana läroresurser kan utformas som välstrukturerade banker med innehåll i form av texter, bilder, arbetsblad, spel, simuleringar, animationer, filmer och ljud samt studietekniska redskap (arbetsuppgifter etc) för elevernas arbete. Läroresursen kan anpassas till skolans behov vad avser kursplaner, elevernas ålder, grad av mognad, förmåga till läsförståelse och bildtolkning, intressen etc. Innehållet i läroresursen struktureras på lämpligt sätt så att lärare och elever lätt kan orientera sig i materialet och göra önskade val av innehåll för en viss undervisning, ett bestämt mål för en undervisningssekvens etc. En läroresurs enligt ett sådant koncept skulle alltså kunna tillfredsställa långtgående behov av individanpassning och användas i all undervisning oavsett metodik och elevernas arbetssätt.

Mycket av innehållet i läroresursen såsom texter, bilder och arbetsblad skrivs lämpligen ut i det antal exemplar som för tillfället behövs i undervisningen. Vissa centrala delar av materialet kan med fördel sparas i elevernas portfolio. Vid läsårets slut kan man binda samman (limbinda) varje elevs portfoliomaterial. Eleverna kan på så sätt erbjudas att få sina egna individuella skolböcker.

dynamiska böcker
En del av den nya läroresursen kan bestå av dynamiska böcker.

Till exempel kan innehållet i för skolan lämpad facklitteratur programmeras och märkas på sådant sätt att det kan användas dynamiskt i undervisningen. I sådana dynamiska böcker är sökmöjligheterna mycket stora och mångfasetterade vilket innebär att eleverna ges möjlighet att snabbt skaffa information anpassad till behovet vid till exempel ett specialarbete eller en uppsats (jämför projektet Märkning av utbildningsinnehåll, Donald Broady m fl, Uppsala universitet).

framtiden är redan här
Det lite slitna begreppet ”framtiden är redan här” kan väl användas för att beskriva den nuvarande situationen. Skolan har ett uttalat behov av nya flexibla, välstrukturerade läroresurser. Teknik och faciliteter för produktion och distribution av sådana finns att tillgå.

Vem antar utmaningen?

Rolf Ekelund Vd,
Ekelunds förlag
E-Post: rolf.ekelund@ekelunds.se