Carina Näslundh
Att betrakta en bild:
Från nordisk sommarkväll till Stockholms tunnelbana
Veckans matsedel, julkort, parafraser på Mona Lisa. På Fruängsskolan
i Stockholm möts man av elevernas bilder överallt. Att gå genom en
korridor är som att vandra i ett konstgalleri. Teknikerna varierar, en del är
gjort i dator, en del är tecknat med blyerts, annat målat i olja. Det viktiga
är bilden - inte verktyget.
På skolan har man arbetat med datorn i bildundervisningen i snart tio år. Men
det innebär inte att de traditionella teknikerna försvunnit.
– Datorn blir en penna till, säger Dipak Lahiri, bildlärare. Men den ger helt
andra möjligheter att experimentera med färger och former. Byta ut
miljöer, folk, skapa berättelser och analysera.
Blyerts och dator
Den traditionella tekniken är grunden, eleverna får ofta börja ett
bildprojekt med att göra en skiss, eller målning, för att sedan föra
över den till dator och bearbeta den, experimentera, men alltid med ett klart
mål. Bilden ska bli klar. Den ska hänga på väggen, där alla
kan se den. Och den kommer att kommenteras, inte bara av bildläraren utan
också av kamrater, föräldrar och andra som ser den.
– Eleverna lär sig att lära av varandra och att hitta enkla lösningar,
menar Dipak. Och de lär sig att prata och berätta om sina bilder. Alla bilder
diskuteras och kritiseras, både under tiden som de produceras och när de
är klara. Då lär de sig att stå för vad de gjort.
Dipak försöker att inte styra sina elever om de fastnar i en uppgift utan att
istället visa på olika vägar till andra lösningar, som eleven
själv kan ta ställning till.
Kod och MTV
– Det finns många koder i elevernas bilder, säger Dipak. Koder som jag inte
kan och som de får lära mig.
Dagens ungdomar är bildkompetenta. De är vana att se bilder, sortera bilder
och byta bilder - snabbt. Det märks också i deras eget bildskapande.
– Bilderna har ofta bara en förgrund. Bakgrund och mellangrund kan saknas helt
och hållet. Det är som collage. De sätter ihop bilder på ett annat
sätt.
Samling kring en bild
Sedan drygt ett år pågår ett samarbetsprojekt som involverar alla
elever på högstadiet och lärare i bild, musik, data, media, språk
och SO-ämnen.
Med Richard Berghs, snart hundraåriga, målning “Nordisk
sommarkväll” som utgångspunkt har eleverna skapat berättelser och
bilder. Därifrån har projektet vidareutvecklats till ett helt multimediaprogram.
– Vi började med att betrakta bilden och eleverna fick ställa frågor.
Varje fråga är viktig. I och med att de ställt frågan har de
också början till ett svar.
Frågorna berörde många aspekter, till exempel, hur ser
människorna ut, hur var miljön då, hur såg samhället ut?
Det innebar att de måste söka svaren på sina frågor inom
många olika ämnesområden. Sedan fick alla bygga upp en
berättelse, skriva en analys, med bilden som grund.
Hundra år senare
Nästa steg var att göra en parafras av bilden - hundra år senare, i
vår tid. Även denna gång med en berättelse, en beskrivning av
bilden, människorna och deras liv.
– De har fått en enorm självkänsla. Fantasin har fått
medhåll. De har lärt sig att uppskatta vad de själva och andra har gjort
och lärt sig att analysera.
Många har gjort djupa berättelser, byggt upp en hel värld kring
människorna på bilden.
Tålamod
– Man måste ha tålamod när man arbetar så här,
säger Dipak Lahiri. Alla behöver tid att tänka. Det går inte att
jäkta. De diskuterar med oss och med varandra. Och de ställer frågor.
Frågorna är viktiga, de förändrar rollerna i klassrummet, menar
Dipak. Elevernas frågeställningar driver arbetet framåt. Alla delar med
sig av sina erfarenheter och kunskaper, elever och lärare samarbetar och lär
gemensamt. Den traditionella lärarrollen byts ut mot en handledarfunktion.
Multimedia
Nästa steg har varit att man har gjort en multimediapresentation. Det krävde
att många delar fungerade tillsammans. Bilderna skulle vara klara, texter skrivna
och inlästa (många elever läste in sina egna texter), musik och
ljudeffekter valda. Eleverna fick skaffa sig en överblick över materialet och
komma på ett navigeringssystem.
Det unika med produktionen är att den är gjord av elever – för elever.
Framtiden
Projektet med “Nordisk sommarkväll” är inte avslutat. Ett år till
räknar man med att fortsätta. Hittills har man ungefär 130
målningar och berättelser gjorda av högstadielever och fler kommer det
att bli.
I den multimediaproduktion som är gjord presenteras bara en del av materialet.
– Vi vill gärna behålla en del som bara är till för oss, än
så länge, säger Dipak Lahiri. Vi vuxna njuter också av detta, av
att se på bilderna. Och det är fantastiskt att en enda bild kan ge så
mycket.
Carina Näslundh
Kvinnan och mannen står framför varandra och ler
kärleksfullt.Bakom dem står den blå tunnelbanan som just
anlänt. Himlen är blå och träden alldeles sommargröna,
det är varmt.
Mannen har precis kommit hem från Afrika. Han håller krampaktigt i sin
resväska, vet inte riktigt vad han ska säga, han bara ler mot den vackra
kvinnan som han inte sett på länge.
Hon är blyg, ler tillbaka med händerna bakom ryggen. Hon känner
sig glad över att han äntligen kommit tillbaka hem.
Kvinnan bär sin finaste klänning, en rosa sidenklänning med en svart
rem runt midjan. Mannen har en svart kostym och finskor, båda har klätt
upp sig för varandra.
Man kan se att de har längtat efter varandra.
Sofia Holmström
Richard Bergh har målar originalet "Nordisk sommarkväll". Jag har
använt samma människor, men i en annan miljö.
Kvinnan och mannen står tysta framför varandra på en
gräsplan nära en flygplats.
I bakgrunden stiger ett flygplan upp i himlen. Bredvid mannen står en packad
resväska och mannen håller en hatt i händerna.
Det är tydligt att mannen ska resa bort.
Kvinnan tittar åt ett annan håll, som om hon känner sig illa till mods.
"Varför måste han resa iväg?", verkar vara hennes tankar.
Tänk om han aldrig mer kommer tillbaka.
Mannen har fått jobb i en annan stad och är tvungen att ta det på
grund av ekonomiska skäl.
Han letar efter ord, men finner inga. Ingen av de två vill ta första steget
för att säga adjö, utan låter tankarna komma och hoppas att de
förstår varann ändå.
Mannen vet att han gör sin fru illa, och känner sig självisk.
Hon bär en lång vit klänning med rem runt midjan, mannen har
blå kavaj och bruna byxor. Båda ser högtidliga ut. det är ett
svårt avsked.
Marie Kojzar
Datorn i Utbildningen nr 4 1996. Artiklar ur Datorn i Utbidlningen är copyrightskyddade ©. De får
användas för enskilt bruk. I övrigt får de
enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill
du ha hela numret på papper, sänd en
beställning via detta system!
|
