Ann Catrin Johansson

Varför IT i skolan?

Den nödvändiga förändringen i skolan – där IT är en självklar del – möter motstånd. Ann Catrin Johansson, Gefle Pedagogiska Centrum, satte hindren under luppen vid ett mycket uppskattat inlägg vid höstens Ostkustkonferens.

    Det går mode i språket. För några år sedan utbrast varenda människa precis! i tid och otid. Idag fokuserar vi eller ännu värre fokar på uppgiften, intresset, livet. När vi inte orkar foka längre tar vi time-out.
    Den pedagogiska debatten innehåller också modeord. Själv är jag utbildad på begreppet dialogpedagogik. Därefter var det självförvaltning och åldersblandat som blev skallet för dagen. För närvarande är den pedagogiska debattluften tjock av ord som 6-16års perspektiv, kvalitetssäkring, teambuilding, inlärningsstilar och framförallt IT.

Vilja till förändring

    Till skillnad från vardagsspråkets modeord har de pedagogiska ett identifierbart ursprung. De härrör ytterst från riksdagen och skolverket och står för samhällets önskan att förändra skolan. Signalerna till skolan om att verksamheten måste anpassas till nutida och troliga framtida behov, har kommit allt tätare de senaste 15 åren: Lgr 80, förändringar i lärarutbildningen, Lpo 94, Lpf 94, Avtal 2000, nytt betygssystem och IT-satsningar.
    Skolan har genomgått vissa kosmetiska förändringar i fråga om organisation och benämning av organisationens delar (årskurser i stället för stadier som kom till i stället för folkskola/realskola) och gruppering av ämnen (från historia, geografi, religion etc till SO tillbaka till historia, geografi ..). Men i allt väsentligt undervisar lärare, framför allt i de högre årskurserna, på samma sätt som under folkskolans och realskolans och läroverkens tid.
    Själva verksamheten är mumifierad och det enda man byter ut är kistdekorationerna.
    Det finns givetvis en hel del lärare och en och annan skola som utvecklat sitt arbetssätt i linje med direktiven i Lpo/Lpf 94. Detta har de gjort till priset av att ständigt behöva försvara och förklara sitt sätt att arbeta gentemot kollegor, skolledare och föräldrar.

... och motstånd

    Krafterna som verkar för ett bevarande synes starkare än krafterna som arbetar för förändring.
    Den pedagogiska debatten förs mestadels överallt utom innanför skolans väggar. Läroplaner och andra direktiv har genom åren avfärdats av lärare och skolledare med ord som sagor eller metafysik. Trots krav på förändring går livet sin gilla gång bakom klassrummets stängda dörr.
    Lärarna har verkat som egna företagare i pedagogik – med skolledarnas välsignelse. Men nu har ett litet oansenligt ord dykt upp på den pedagogiska arenan: IT.
    Det pratas om IT överallt. Otaliga är de kommuner som stolt utropat sig till IT-kommun. Hur menar de då? Har alla telefon i deras kommun? Eller tillgång till fax eller gratis TV?
    Nä, det handlar förstås om datorer fast IT egentligen är så mycket mer.

"Varför IT i skolan?"

    Ja, det är så självklart så vi borde inte behöva orda om det.
    Datorerna är här, överallt, i alla yrken, det är en jämställdhetsfråga mellan könen och mellan samhälls-klasser, vi lever i en brytningstid, ett paradigmskifte, samhället behöver kreativa, nytänkande människor och så vidare, och så vidare.
    Det viktigaste med datorernas intåg är dock inte själva intåget, utan den effekt de kommer att ha på skolans verksamhet. I takt med att det lilla oansenliga ordet IT manifesteras in-real-life (IRL) och står där i klassrummen som högst påtagliga datorer, kommer det att betyda mycket mer för skolans inre verksamhet än vad de flesta lärare, skolledare och skolpolitiker inser.
    Det kommer inte att räcka med att renskriva berättelser som alibi att man använder IT i undervisningen.

Ett vettigt arbetssätt

    Krav kommer att resas från såväl elever som föräldrar på tillgång till och ett vettigt utnyttjande av datorer. Ett vettigt utnyttjande kommer att resultera i ett totalt förändrat, flexibelt arbetssätt som i sin tur kommer att kräva organisationsförändringar, framförallt i de högre årskurserna.
    Att arbeta med datorer kräver bland annat längre arbetspass vilket gör att det nuvarande splittrade schemat blir ohållbart.
    Ett vettigt arbetssätt innebär till exempel projektarbeten. Detta driver i sin tur fram samverkan mellan lärare i olika ämnen, eftersom eleverna inte kan ha projekt i varje enskilt ämne då det skulle betyda 10 - 12 projekt. Lärarna kan inte ha handledning på 40 - 50 projekt.
    Lpo och Lpf kräver individualisering, samarbete, elevinflytande. Ett förändrat arbetssätt i enlighet med gällande läroplaner förutsätter en annan elevsyn och dito kunskapssyn än den idag förhärskande. Detta medför i sin tur en förändrad lärarroll och därmed en förändrad elevroll.
    Effekten av IT i ett pedagogiskt sammanhang blir att dessa genomgripande förändringar kommer att tvingas fram.

Vägen kan synas lång

    Det pratas till exempel mycket om att det är svårt att hantera datoranvändningen så länge som inte varje elev har tillgång till en egen dator.
    Jag tycker tvärtom – det är bra att eleverna inte har varsin dator.
    Låt eleverna samsas om ett fåtal datorer i varje klassrum för att tvinga lärarna till en individualiserad undervisning.
    Då kommer lärarna att konfronteras med följande fråga:
    Vad gör man med resten av klassen när två sitter vid datorn?
    Den frågan sammanfattar hela problematiken i att förändra arbetssättet i skolan.

    "Jag tycker tvärtom – det är bra att eleverna inte har varsin dator."

    Lösningen ligger i att individualisera och införa egen planering för eleverna.
    Vänta med att förse varje elev med varsin dator tills individualisering, elevinflytande, samarbete och ett undersökande arbetssätt är ett faktum i alla ämnen i alla årskurser.
    En dator till varje elev gör det ju fullt möjligt att undervisa på gammalt sätt – gammal metodik förpackad i ny teknik.
    Många lärare anar att något omvälvande kommer att ske. En del ger sig i kast med uppgiften och strävar för att lära sig handha maskinen och grunnar över hur den ska komma in i undervisningen och vad det egentligen kommer att betyda.
    Andra lägger ner mycket energi på att tänka ut olika sätt att kontrollera Internet.
    Utan att på något vis jämställa Internet med Bibeln skulle man dock kunna kalla de kontrollivrande lärarna för en sorts nutida katekesförfattare. Katekesen kom ju till för att makten skulle kunna kontrollera folkets bibelläsning.
    Ytterligare andra slår ifrån sig med både pekpinne och tavelkrita och menar att datorerna tar för mycket tid från undervisningen.
    Vad menar man då med undervisning?

Kontrollbehov?

    De som har stort kontrollbehov och de som slår ifrån sig, kommer att få stora problem.
    Båda sorterna behöver total kontroll över situationen för att inte riskera att ställas inför ett problem som de inte kan lösa, en diskussion som de inte vågar ta, en fråga de inte kan besvara.

  • Slå på en dator och du har problem. Alltid krånglar nå’t. Det finns mängder av felmeddelanden ens dator kan visa upp. "Man kan icke räkna dem alla." Risken finns att en 11-åring kan lösa problemet åt magistern.

  • Självbild i gungning! Släpp ut eleverna på Internet och du kan när som helst hamna i ett etiskt dilemma. Tänk vilken samhälls-kunskapslektion Hells Angels egen hemsida skulle kunna vara underlag för.

  • Vågar du ta debatten?! Frågor man inte förberett sig för finns det ett lysande svar på – som i sig innebär ett stort steg mot en utvecklad lärarroll:"Hördu, det vet jag inte, men vi kan hjälpas åt att ta reda på det."
Problemlösning, diskussion och elever som ställer frågor är viktiga i Lpo och Lpf. Datoranvändning kan alltså medverka till att skapa situationer där dessa saker kommer naturligt.

    "Datorerna åstadkommer inte någon förändring av sig själva. Det måste till ett gediget pedagog-iskt arbete."

    Det finns för närvarande försvinnande lite forskning om datoranvändningens effekter på inlärningen. Det finns desto mer forskning om inlärningsprocesser, hjärnans funktion, barns utveckling och behov. Förändringsarbete bör ta sin utgångspunkt i den forskningen och hantera datorerna därefter.

Verktyg för att skapa

    Datorerna och datorprogrammen är verktyg, hjälpmedel, läromedel. Man måste använda olika verktyg beroende på arbetsuppgift. Man måste använda olika läromedel beroende på uppgift. Alla inser att om man ska skruva är det en fördel att använda skruvmejsel och inte en kofot.
    Alla inser också att en bok om forntida mat inte är mycket att ha i hemkunskapsundervisningen trots att båda handlar om mat. Men när det gäller datorprogram är det inte alldeles säkert att vi inser skillnaden.
    En del lärare söker det optimala datorprogrammet. Programmet som har allt, kan allt, gör allt. Dessa lärare tror att datoranvändning ska göra lärarlivet enklare genom att programmet ska ta över undervisningen.
    Samma lärare avfärdar verktygsprogrammen där de förutsätts skapa själva eller tilllsammans med elever. För krångligt, för tidskrävande – med andra ord för omstörtande eftersom det förutsätter ett annat arbetssätt än korvstoppning och drill.
    Den norske skolforskaren och professorn Tom Tiller sa vid en föreläsning i Gävle:

    "Alltför många lärare är lata och oengagerade, de sitter och tittar på reformerna och väntar på att de ska gå över."

    De som värjer sig mot verktygsprogram hör antagligen till den kategorin och kommer att få problem när eleverna väl vet vad datorer kan användas till förutom att skriva med.
    Verktygsprogram där användaren skapar egna övningar, multimedietillämpningar, tidningar osv kommer att bli stort. Med bland annat dessa program bearbetar man insamlad information och det är i bearbetningsprocessen som kunskapsutvecklingen sker. Verktygsprogram befrämjar även kreativiteten.

Tre programtyper
    Trenden går mot tre typer av program:
  • Program för att söka information till exempel på Internet eller på CD-ROM.

  • Program för att bearbeta informationen: desktop, multimedieverktyg osv.
  • Program för kommunikation.
    Detta gör att vi måste ha tillgång till olika program och läraren måste kunna mer och framförallt annat inom datoranvändning än enbart ordbehandling.
    Vilken språklärare som helst måste kunna ljud- och bildhantering vilket i sig inte är mer komplicerat att lära sig än att sätta sig in i Word.

Vad skulle inte Freinet gjort med datorer?

    Salig Celestin Freinet arbetade träget med att publicera och sprida sina elevers arbeten. Till sin hjälp hade han en hektograf på vilken han tryckte elevernas alster. Arbetena skulle även förses med bilder.
    De tidningar som producerades på detta vis distribuerades bland annat till vänklasser på annan ort.
    Freinet såg även till att eleverna brevväxlade med varandra och använde sedan elevernas utökade informationskällor i undervisningen.
    Vad skulle inte han ha gjort med hjälp av datorer?
    Det finns alltså en reformpedagogisk tradition att knyta an till och det viktiga är inte datorerna utan arbetssättet.

Fortbildning behövs

    För att förändra arbetssättet med eller utan IT krävs fortbildning. Ett intressant inslag i kommunernas IT-satsningar är just den fortbildning lärarna bestås.
    I bästa fall är det en genomtänkt satsning med tonvikt på de pedagogiska frågorna. I sämsta fall är det fråga om enskild handhavandeträning med hjälp av diverse självgående instruktionsprogram på CD eller video.
    Det är oerhört nyttigt för lärare att gå på datorfortbildning, ur skolutvecklingsperspektiv. Lärare rekryteras mestadels från medelklassen och har en i grunden positiv erfarenhet av sin egen skoltid. Vi har haft lätt för oss i skolan och sällan eller aldrig upplevt något tillkortakommande som elev. Enskilda ämnen som man personligen har lite svårare för väljer man naturligtvis att inte undervisa i.
    Alltså är man rätt nöjd med sakernas tillstånd och blir inte så förändringsbenägen.

    "Att som verksam lärare gå på datorkurs kan betyda att man för första gången i livet kommer i en inlärnings-situation där man inte riktigt fixar det hela"

    Att som verksam lärare gå på datorkurs kan då betyda att man för första gången i livet kommer i en inlärningssituation där man inte riktigt fixar det hela.
    Man förstår inte, man hinner inte med, hjälp – alla andra verkar kunna, vågar inte fråga, vill ha hjälp hela tiden, det blir fel fast man är säker på att man gjort rätt...
    En del lärare uppvisar då samma flyktbeteenden som eleverna tar till. Man glömmer grejor/papper/glasögon. Man sysslar med annat än förelagd uppgift. Man pratar bort tiden. Man stör genom att kommentera högt eller skrika rätt ut.
    Mänskligt – och tankeväckande, om man reflekterar över sina egna reaktioner.

    "Så här känner sig elever som är uttråkade, rädda, inte förstår. Den insikten borde leda fram till en förändrad elevsyn"

    Lärare måste ta personligt ansvar för att utveckla sitt förhållningssätt till undervisning och sin elevsyn. Det är livslångt lärande även för lärare.
    Även för lärare med ett stort eget engagemang och utvecklingsvilja, kvarstår många problem och hinder.
    Lärarna är ganska övergivna och utelämnade åt modeordens tyranni eftersom kommunala beslutsfattare sällan tar ansvar för sina moderiktiga skolplaner det vill säga ger inte pengar till fortbildning och tekniksupport i paritet med vare sig datorinköp eller kommunala mål.
    Många kommunala beslutsfattare är skrämmande okunniga inom såväl IT-området som i pedagogik och tror att allt ordnar sig bara man trycker ut en del datorer i skolorna. Staten har dessutom överlämnat allt ansvar till kommunerna vilket får en att grubbla över begreppet likvärdig skola.
    Till detta kommer att vissa kommuner erhåller fondmedel för IT, vilket är jättekul för de lyckliga, medan andra enbart har nedskärningar att erbjuda. Det enda som fondmedlen egentligen tillför är den slutgiltiga bekräftelsen på att IT-utveckling till stor del är en fråga om pengar.

    "Dessutom måste kommunerna satsa fortbildnings-pengar på nyexade lärare. De nya lärarna är i många fall helt enkelt inte färdig-utbildade på grund av lärar-utbildningarnas IT-motstånd"

    Till råga på allt är lärarutbildningarnas IT-satsningar så gott som obefintliga vilket gör att de nya lärarna inte är någon större draghjälp i förändringsarbetet.
    Det beror självklart på att lärarutbildarna har samma profil som alla andra lärare. Vissa kan och vill ta sig an IT, andra vill men kan inte, de flesta vill inte alls och därför framhärdar man i att utbilda lärare som ska arbeta fram till minst 2030 utan att ta in datorer i högskoleundervisningen annat än som skrivmaskin när redovisningar ska skrivas.
    Skandal, var ordet!

Skolan måste förändras

    Lärare och skolledare måste försättas i en situation som tvingar fram en förändring.
    Mitt svar på frågan Varför IT i skolan? är alltså att datorerna kan komma att bli den murbräcka som till sist lyckas rasera motståndet mot den förändring av skolans verksamhet som samhället efterfrågat de senaste 15 åren.


Ann Catrin Johansson

Utvecklingschef Gefle Pedagogiska Centrum
tel: 026 - 64 80 00
författare till "IT - för barn" och "Elevmedverkan och åldersblandat åk 4-6", Ekelunds förlag


Datorn i Utbildningen nr 4 1996. Artiklar ur Datorn i Utbidlningen är copyrightskyddade ©. De får användas för enskilt bruk. I övrigt får de enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill du ha hela numret på papper, sänd en beställning via detta system!

[Åter till början av sidan]

Datorn i Utbildningen, Frejgatan 32, 113 26 Stockholm
Uppdaterad: 980729