Av: Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se

ATT SYNLIGGÖRA LÄRANDET:
Lyfta fram det som inte syns

Börja med en gratulations- portfölj. Låt eleverna lyfta fram saker de tycker att de lyckats väl med och är stolta över, och låt dem fira det genom att spara det i sin portfölj.
- Det kan vara ett bra sätt att börja arbeta med portfölj, eller portfolio, som det ofta kallas, säger Lars Lindström, professor i pedagogik.

- Efter hand kan man som lärare lägga till fler aspekter, men det är viktigt att barnen själva blir delaktiga i att beskriva och värdera sin egen kunskapsutveckling.

- Det kan vara klokt att börja portföljarbete i mindre skala, så att läraren som vill pröva på kan anpassa arbetssättet till sina egna syften, och samtidigt orka med. I början tar det extra tid för lärarna, och det kan upplevas som betungande, det är ingenting att hymla med. Men det är en arbetsinsats som på längre sikt kan ge mångfalt igen, menar Lars Lindström.

Lars Lindström är professor i pedagogik med särskild inriktning mot praktisk- estetiska ämnen, vid Lärarhögskolan i Stockholm. Han var en av de första i landet som intresserade sig för portföljmetodik, redan i början av 1990-talet, och har bland mycket annat lett en stor studie kring portföljvärdering av elevers skapande i bild, för Skolverkets räkning. I studien som omfattade närmare 500 elever på 17 skolor runt om i landet undersökte forskarna bland annat hur elevportföljer kan ligga till grund för utvärdering och bedömning av elevernas skapande förmåga.

vägen från nybörjare till mästare
- Bildämnet har av tradition innehållit mycket skapande, men lite reflektion. Fokus har varit på produkten, inte processen. Själv var jag också mer inriktad på produkten när jag började intressera mig för arbete med portföljer. Men där har jag svängt. Processen har också ett innehåll. Men det handlar mer om ämnesövergripande kompetenser som kreativitet, kritiskt tänkande och kommunikativ förmåga än om kunskaper och färdigheter i ett visst ämne.

När Lars Lindström och hans medarbetare gjorde studien kring portföljvärdering av elevers skapande var den kanske viktigaste delen att beskriva utvecklingen från det att eleverna löser enkla uppgifter med stöd, till dess att de ger sig i kast med komplicerade problem på ett sätt som vittnar om självständighet och säkerhet.

Forskarna försökte beskriva vad som skiljer nybörjaren från mästaren, både när det gäller produkten och processen. Kunskapskvaliteter när det gäller processen handlar om förmåga att arbeta undersökande, uppfinningsförmåga, förmåga att lära av andra och förmåga till självvärdering.

- Genom att sätta upp tydliga och mångsidiga kriterier för hur portföljarbetet ska värderas kan man förena strävandemål och uppnåendemål. Kriterierna ska inte vara för allmänna så att eleverna kan tolka dem hur som helst, men de bör inte heller i detalj reglera vad som krävs. Kriterierna bidrar till att skapa struktur, en yttre ram för elevernas arbete. Bra kriterier beskriver typiska nivåer, eller steg på vägen, i elevernas kunskapsutveckling. Vi hade totalt sju kriterier i vår utvärdering, tre som handlade om produkten och fyra som handlade om processen.

- Om eleverna ska kunna ta ansvar för sitt lärande måste det finnas tydliga mål och kriterier som visar hur de kan uppnås, annars blir talet om elevens ökade ansvar bara munväder. Skolan måste ge eleverna de redskap som krävs för att arbeta med självvärdering.

Lärande är en social process. När eleverna jobbar med portföljer och har klara kunskapskvaliteter att arbeta mot, blir det också lättare för skolan att skapa situationer där eleverna lär av varandra, menar Lars Lindström.

- Eleverna kan få gensvar från sina kamrater på sitt arbete och därmed också på sin egen värdering av sin arbetsprocess och sina produkter - resultat. Det avlastar också läraren när eleverna börjar prata med varandra, när det skapas en samtalskultur i klassen som bidrar till att eleverna ser varandra som samarbetspartner. Då kan lärarna bli en slags lagledare, coach, och kan ägna sig åt att vägleda och instruera eleverna mot mål som blir alltmer begripliga, hanterbara och meningsfulla för dem.

se och respektera elevernas tänkande
I en kurs på Lärarhögskolan där studenterna, redan i mitten av 1990-talet, fick arbeta med portföljer blev det oerhört tydligt hur viktigt det är att läraren tar vara på och visar att de ser eleverna och deras lärprocess.

När kursen var slut visade det sig att ungefär två tredjedelar av studenterna var nöjda eller mycket nöjda med kursen och också med att arbeta med portföljer. Den resterande tredjedelen var missnöjda både med kursen och med portföljen som examinationsform.

Det visade sig att de studenter som var nöjda hade haft lärare som tagit deras reflektioner och tankar på stort allvar. Den missnöjda gruppen däremot, hade inte känt sig sedda av sina lärare. Många hade lagt ner ett gigantiskt arbete på sina portföljer, men ansåg inte att de hade fått något gensvar. Upplevelsen av bekräftelse eller besvikelse färgade av sig på värderingen av kursen som helhet, de nöjda var exempelvis nöjda även med de gemensamma föreläsningarna, medan de missnöjda uttryckte missnöje även beträffande dessa.

- Alla elever måste få bli synliga. Som lärare måste man visa att man ser och respekterar elevernas tänkande, man måste ge gensvar. När eleverna själva tar ett större ansvar för sitt lärande, ställer de också andra krav på sina lärare.

På Lärarhögskolan startades en kurs för lärarna om metodiken kring att arbeta med gensvar, både i form av återkoppling till den enskilde studenten och i form av gensvarsgrupper med studenter. Efteråt uttryckte nio av tio studenter sin uppskattning av portföljen som examinationsform.

knäcka skolans kod
Lars Lindström och hans medarbetare genomförde nyligen en studie på uppdrag av Kommunförbundet. Elever på högstadiet fick vid 30 slumpvis valda tillfällen under en vecka, svara på frågor om hur de upplever att det är att gå i skolan. Det visade sig att det finns en stor grupp elever som trivs i skolan, de tycker att aktiviteterna i skolan är kul och meningsfulla. De menar att de saker de lär sig i skolan är sådant de kommer att ha nytta av senare i livet.

När forskarna tittade närmare på hur dessa elever klarar sig i skolan, visar det sig att det fanns två huvudgrupper bland de högmotiverade eleverna: dels akademikerbarn med mestadels höga betyg, dels barn med arbetarbakgrund. Inget av barnen med arbetarbakgrund lyckades få höga betyg. Trots det engagemang många av dem visade, fick de genomgående låga eller i bästa fall medelmåttliga betyg.

- Eleverna från studieovana hem kan ha missat vad skolan förväntar sig av dem. De kanske inte har knäckt skolans kod, tror Lars Lindström, som nu leder en fyraårig studie, med medel från Vetenskapsrådet, för att utröna de bakomliggande sambanden. Tidigare forskning visar på vikten av att skolan är tydlig med sin målsättning och formulerar kriterier som visar på hur målen kan uppnås.

- Är målen oklara och vägen dunkel, sker lätt en utslagning av dem som inte sedan barnsben fått väderkorn på vad som krävs för att lyckas.

Men portföljmetodik ska inte ses som någon universallösning för att lösa detta problem.

- Portföljen ger bara möjligheter, och kan i rätta händer bli ett effektivt redskap för att lära elever att lära. Men portföljen har inget egenvärde. Det går att stoppa in saker i den utan eftertanke. Då förlorar den sitt värde!

Över huvud taget menar Lars Lindström att det gäller att vara varsam med portföljen som arbetssätt.

- Som alla pedagogiska redskap bör det användas med måtta och utnyttjas där det ger bäst utbyte, man ska inte överutnyttja sina pedagogiska redskap.

utveckling sker i mötet
- Information finns det gott om, men det gäller att kunna foga samman den på ett sådant sätt att världen blir överskådlig, förutsägbar och möjlig att påverka. Det finns en övertro på elevers förmåga att helt på egen hand "nosa sig fram" till kunskap.

Det är i mötet mellan människor som utveckling sker. Skolan måste erbjuda utmaningar, skapa nya horisonter och där spelar samtalet en avgörande roll.

Förstudien av elevers skolupplevelse, som Lars Lindström nyligen avslutat, visar att lärarna hade ordet och talade under 25-30 procent av lektionstiden, för ett tiotal år sedan talade läraren cirka 70 procent av tiden. Men den tid som användes för arbete i grupp har inte ökat utan ligger konstant på omkring 5 procent. Resten av tiden jobbar eleverna enskilt, med individuella uppgifter. Ungefär hälften av lektionstiden ägnar eleverna sig dessutom åt att tänka på andra saker än själva undervisningen.

- I dag sker de flesta innovationer i grupp. Det blir allt vanligare att grupper av forskare eller praktiker med olika kompetenser samverkar för att lösa en uppgift. Det är ett givande och ett tagande och ett sätt att utnyttja allas kompetenser på bästa sätt. Det blir då mer meningsfullt att tala om kreativa miljöer än om kreativa individer. Geniet som sitter ensam på sin kammare och uppfinner för sig själv tillhör en svunnen tid. Det är en utveckling som måste få konsekvenser också för arbetet i skolan.

Carina Näslundh,
E-Post: carina.naslundh@canit.se