Av: BOSSE ANDERSSON
E-Post: bosse.andersson@diu.se

INTERAKTIVA SKRIVTAVLOR:
Utmanande eller konserverande?

Historien visar att ny teknik initialt ofta används för att reproducera gamla beteenden och arbetssätt snarare än att förändra dessa, inte minst inom skolans värld. Forskningsrapporter bekräftar att detta också gäller vid införandet av interaktiva skrivtavlor. Men behöver det vara så, och vad kan vi lära av andra länder där man använt dessa tavlor under några år?

I mitt arbete får jag en hel del förfrågningar av skolledare, lärare och it-ansvariga om interaktiva skrivtavlor. En del av dem har en kritisk och undersökande ansats i sina frågor medan andra sprudlar av entusiasm och vill ha praktiska frågor besvarade. För att ha mer att stå på i mina svar har jag sökt efter forskningsrapporter i ämnet. En intressant rapport är skriven av Kevin Burden föreståndare för Digital media, training and evaluation centre vid Hulls Universitet.

faser av teknikanvändning
Burden bygger sin artikel på forskning från bland annat I.W Gibson som menar att skolor har en tendens att gå igenom två och i bästa fall tre stadier i sin användning av informationsteknik: Den första fasen kallar Gibson infusion och där har skolor fokus på att utrusta klassrummen med hårdvara och till mindre grad mjukvara. Användningen av informationsteknik är i denna fas ett mål i sig. Den andra fasen handlar om integration av tekniken kopplat till läroplan och kursplaner. Tekniken börjar användas som ett medel för att hjälpa lärare att underlätta vad de redan gör. Exempelvis har till viss del matematikprogram ersatt lärarens arbete under lektionerna, istället för att muntligt och vid tavlan drilla eleverna har programmen ersatt denna funktion. Samma sak gäller grammatik träning i språk, skrivande har blivit lättare med stöd av ordbehandlingsprogram etcetera. Burdens poäng är att datorn används för att effektivisera undervisning och lärande inom det existerande paradigmet i skolvärlden och att i de flesta skolor och undervisningssystem används informationsteknik på detta sätt. Och att längre än så kommer inte en del skolor och lärare.

Men det finns ett tredje steg om man vill fortsätta. I detta stadium används den fulla potentialen i tekniken till att omvandla det existerande paradigmet i sig. Det vill säga att utmana och förvandla vår förståelse av vad undervisning och lärande handlar om. I detta stadium börjar en förändring i hur barn, elever och lärare arbetar tillsammans. Det möjliggör för dem att göra saker annorlunda inte bara mer effektivt. IT-verktygen blir i dessa falla ett konstruktivistiskt verktyg med fokus på kunskapskonstruktion. Att Burden använder sig av Gibsons teorier beror inte på att det är en modell av existerande skolpraktik utan för att den erbjuder en modell för hur användandet av elektroniska skrivtavlor kan komma att utvecklas under de kommande åren. Med den begränsade empiri som Burden har tillgång till beskriver han hur de elektroniska skrivtavlorna antas användas i vart och ett av Gibsons stadier.

steg 1: infusion
Vid anskaffandet av ny teknik i allmänhet är skolor angelägna om att de ska ha det senaste och bästa som är tillgängligt, utan att man tänkt så mycket på om den passar in i respektive skolas kontext. Från de observationer Burden gjort i Storbritannien anser han att skolor generellt har dålig beställarkompetens och inte lägger ner speciellt mycket utforskande av vad de köper in för elektronisk skrivtavla. Denna fas kännetecknas av att:
• Tavlorna köps oftast in isolerat från vad de ska användas till.
• Det finns få eller inga strategiska tankar bakom hur de är tänkta att användas kopplat till kurs- och läroplaner.
• De används oftast i IT-klassrum för att förstärka existerande hårdvara.
• De används oftast som enkla presentationsverktyg
– ’glorified blackboards’.
• Liten eller ingen interaktion med deltagarna.
• Företrädesvis passivt lärande, förmedling och presentation.

steg 2: integration
I denna fas har skolor utvecklat mer tid och tankar till det strategiska tänkandet om hur tavlorna ska användas. I regel finns det en bättre medvetenhet att interaktiva skrivtavlor är verktyg som ska stödja styrdokumenten och inte bara ett stycke hårdvara som används isolerat från lärprocesserna. Enligt Burden tänker man i skolor på hur elevernas resultat kan förbättras med stöd av tavlorna, men man är i stort begränsade till att göra saker mer effektivt än att göra saker på annorlunda sätt. Integrationsfasen utmärks av:
• Strategiskt fokus på användning i hela skolan.
• Förflyttning av tavlor från IT-klassrum till vanliga klassrum.
• Integration mer till existerande programvaror och redskap kopplat till kurs- och läroplanerna.
• Att en större vidd av verktyg och redskap används till exempel video.
• Att eleverna uppmuntras till att delta.

steg 3: omvandling
Skolor som befinner sig i denna fas är mycket sällsynta enligt Burden. Den förutsätter en grundläggande återuppskattning av IT:s roll och potential i allmänhet och i synnerhet interaktiva skrivtavlor. Tyngdpunkten har betydligt förflyttats från tavlorna som ett presentationsverktyg
– även om de i stor grad just är förbättrade presentationsutrustningar
– till att använda dem som ett interaktivt verktyg som möjliggör för barnen och eleverna att bli involverade i lärprocesserna, att konstruera kunskap och förståelse. Omvandlingsstadiet kännetecknas av
• En rikare tillgång till genuina multimediaresurser som kopplas ihop via ett verktyg ( video, ljud, text, bilder).
• Att klassrums- och elevresurser produceras och används specifikt i sin kontext, dvs teknologi används på sätt som ingen tänkt på eller gjort tidigare.
• En genuin interaktion med användarna genom aktiva tavlor.
• Tyngdpunkt på att använda tekniken som medel för elevernas kunskapsproduktion. De är aktivt involverade i att producera resurser via tavlorna vilket visar på deras djupa eller fullständiga förståelse av ämnet. De används i tvärvetenskapliga eller ämnesövergripande projekt.

När Burden skrev sin rapport (2002) ansåg han att de flesta skolor i Storbritannien befann sig i fas ett eller två och han ställde frågan: Hur kan vi stödja och hjälpa skolor så att de utvecklar sin förståelse av vad skrivtavlorna kan bidra till för att effektivisera lärandet, och förflytta sig till fas tre, det vill säga: Vad kan göras annorlunda med stöd av tavlorna? Men enligt författaren är det inte för givet att användandet av informationsteknik i skolan följer ovanstående mönster och utveckling.

Vi vet från forskningen att hur lärare använder tekniken beror till största del på deras övertygelser och attityder till undervisning och lärande i allmänhet. Detta innebär att de lärare som antagligen tar till sig IT och använder tekniken på ett djupare sätt är de som redan betraktar lärande som en resa och inte som ett mål. De ser inte kunskap som något statiskt och på förhand givet som ska förmedlas utan mer som att mening skapas i kunskapsprocessen.

lärande med stöd av elektroniska skrivtavlor – en modell
Hur kan skrivtavlorna bidra till lärprocesserna om man som Burden utgår från ett konstruktivistiskt synsätt att se på lärande, ett synsätt som också vår svenska läroplan lutar sig emot. Burden använder sig dels av professor Stephen Heppells modell om hur multimediaresurser kan stödja lärandeprocesser, den består av tre nivåer som bör integreras. Modellen kan användas för att få en grund att stå på som kan förklara hur elever och lärare kan lära med stöd av interaktiva skrivtavlor. De tre nivåerna är: 1. Berättande – initiera, betrakta och lyssna. 2. Interaktiv – ’surfa’, undersöka, navigera och söka. 3. Deltagande – som nivå två men med tillägg av eleven som upphovsman och presentatör.

Till Heppells modell lägger Burden professor John West-Burnhams hierarkiska modell för lärande som innebär att vi rör oss från ytinlärning, mot ett djupgående totalt lärande. Begreppen yt- och djupinlärning känner vi igen, men vad innebär ’fullständigt lärande’?

West-Burnham definierar denna fas som en sofistikerad nivå av lärande där individen arbetar på en intuitiv nivå där hon är involverad i att skapa en personlig mening av världen genom utmaningar men också genom att känna att vi är beroende av andra som lär och att vi måste arbeta tillsammans.

Kopplat till användandet av elektroniska skrivtavlor blir dessa vid ytinlärning ett passivt presentationsverktyg med fokus på memorering, där eleverna inte är aktiva och interagerar. Användandet av Powerpoint via tavlan är ett exempel där lärnivån i grunden är passivt. Programmet lägger inte till något betydelsefullt värde till lärprocesserna och innebär inget nytt mer än att presentationen kan se mer professionell ut.

Men om det handlar om djupinlärning så finns det en stor skillnad i det värde som de elektroniska tavlorna tillför. Då uppmuntras åhörarna att engagera sig och interagera i lärandet. Läraren använder en mycket vidare repertoar av resurser där videoklipp, ljudfiler, bildoch text kombineras via ett media och eleverna har möjlighet att interagera med det som sker vid tavlan. Istället för memorering fokuserar sig läraren på att nå reflektion och förståelse och använder gruppen för detta.

Vid en fullständig nivå får användandet av de elektroniska skrivtavlorna ett betydligt annat uttryck, enligt Burden. Förutom de tekniker och förhållningssätt som används vid djupinlärning krävs det att användarna kan och får möjlighet att konstruera mening genom deltagande i en aktiv process. Detta kräver att eleverna har tillgång till verktyg som bärbar dator, tablet pc eller dylikt. Eller där tavlorna också är elevernas verktyg där de kan presentera sina produktioner och arbeten enskilt eller i grupp för att visa att de nått en fullständig, ingående förståelse av ett ämne eller händelse. Förutom att eleverna blivit mer refl ekterande, skapat kunskap, förståelse i en interaktiv process så har de i detta stadium blivit mer intuitiva, producerat visdom och mening i kunskapsskapandet genom att delta i ett samarbete kring problemlösning.

användbart i Sverige?
Burden understryker att även om det han observerat av lärares användning av elektroniska skrivtavlor till största del kan klassifi ceras som vara på vad West-Burnham kallar ytinlärningsnivå så menar han inte att kritisera dessa lärare utan hans roll är att föra vidare det han observerat. Han för också fram att det fi nns en mängd bevis för att de elektroniska tavlorna ökar elever och lärares motivation.

Nu bygger Burdens empiri och slutsatser på användandet av elektroniska skrivtavlor i brittiska skolor när de var i en introduktionsfas och tolkningen av hans slutsatser till svenska skolor och sammanhang får varje läsare göra. Men för alla som är ansvariga för en skolas it-användning och de som planerar att köpa in dessa bör Burdens synpunkter och observationer kopplat till Gibsons, Heppels och West-Burnhams teorier vara en utmärkt grund att stå på inför anskaffandet och sedan införandet av dessa tavlor.

Att tillsammans med dem som ska använda utrustningen arrangera sammanhang för samtal, diskussion, refl ektion och görande så att tavlorna stödjer skolans uppdrag och kunskapssyn. Burden framhåller att det är vår syn, föreställningar och praktik på hur vi ser på lärande och kunskap som styr hur vi använder ny teknik.

Under de senaste tjugo åren har många letat efter ett allmängiltigt svar till hur IT ska användas i skolan, eller en ’killer application’. Men forskning har visat att det inte är mängden datorer i skolan, eller ett speciellt verktyg eller system som är avgörande för om tekniken bidrar positivt till elevers lärande utan det är hur vi använder tekniken som är utslagsgivande.

Kanske det kan vara så att de som vi uppfattar som duktiga lärare blir bättre med it-stöd och de som upplevs som mindre bra blir sämre med tillgång till it-verktyg som interaktiva skrivtavlor?

Bosse Andersson
E-Post: bosse.andersson@diu.se