Förlåt, Hollywood, musikindustri och telekomindustri, men vi skriver
och läser mer
än någonsin. Det ges ut fler böcker, fler tidningar än
någonsin tidigare. Och instruktionen
till mp3-spelaren, videokameran och mobilen är ännu i dag – ett
tryckt häfte.
Att erövra skriftspråket och att knäcka läskoden är
fortfarande nödvändiga nycklar
för att erövra kulturen.
Just nu drar en pedagogforskare fulla hus, landet runt,
med demonstrationer av en
ny ansats till läs- och skrivintroduktionen. Den norske forskaren och lärarutbildaren
Arne Trageton har i en bred försöksverksamhet funnit nya sätt
att öppna dörren till
det skrivna språket. Datorn i utbildningen har i en serie artiklar under
2004 speglat
hans resultat och rapporterat från svenska försök med Tragetonmetoden
– att skriva sig
till språket, med lek och egna relevanta texter, att göra det med
dator för att komma
förbi de tidiga skolårens motoriska begränsningar och knäcka
läskoden i samband
med skrivandet. Naturligtvis väcker detta stort intresse, både bland
pedagoger och
föräldrar.
Ett av de första genombrotten för IT i skola
visade sig i att svensklärare plötsligt
ville in i datasalarna. Det var kring 1990, då datorerna oftast var samlade
i särskilda
salar. Där traditionen var att naturvetare huserade i salen, kom plötsligt
svenskläraren
och knackade på dörren. Det blev trångt, ibland hettade det
till. Bakgrunden var
det processinriktade skrivandet, för vilket datorn var det perfekta verktyget.
Texter
kunde bearbetas gång efter gång, utan tröstlös omskrivning.
Datorskrivandet kunde
för många förlösa skrivandet.
Skriftspråk säger vi, men de är egentligen
många. Inte bara olika språk, utan många
former. Berättelsen, sagan, redovisningen, tidningen och dikten... Det
är många olika
former av skrivande. Startpunkten för skrivandet är materialet, budskapet,
historien.
Det är här lusten och drivkraften finns. Ovan nämnde Tragetons
bok Att skriva sig till
läsning, just utkommen på svenska hos Liber (ISBN 47-05236-8) är
en rik bok, där
skrivandet i alla former står i centrum. Alltifrån det första
lekfulla – eller hårdnackat
tävlingsinriktade – hackandet på tangenterna på tastaturet
till författandet av poem.
Utöver en metod för skriv- och läsintroduktionen presenterar
den även ett brett
reflekterande kring datorn i klassrummet. Här resoneras om möblering
i klassrummet,
ergonomin bakom att stå vid datorn, vikten av ögonkontakt med läraren
och den
pedagogiska betydelsen av pararbete mellan elever. Och det är arbetet med
texten,
med innehållet som löper som en tråd genom boken.
I årets första nummer gick vi till skrivandets
källa, till berättandet. Vi presenterade i
ett temanummer storytelling som metod. Och i nummer två sagoberättandet
i skolan.
Ett berättande som kan utföras med flera verktyg än pennan och
tangentbordet, naturligtvis
kan penseln och kameran vara väl så uttrycksfulla.
I detta nummer ägnar vi oss åt dagboken,
journalen i dess nya datorbaserade form,
webblogg eller bloggskrivandet. Det är ett nytt personligt skrivande på
nätet som fått
stort genomslag. Här är det ett systematiskt skrivande för offentlighet,
direkt, utan
alla former av html-formatterande. Direkt till webben. Systematiskt i den meningen
att man återkommer, mer eller mindre regelbundet och fyller på.
Texterna läggs
automatiskt upp i tidsföljd, senast skrivna högst upp på sidan.
Bloggen är ett delat
skrivande inte bara i meningen att det (oftast) kan läsas av många,
utan också därför
att möjligheten (oftast) finns för andra att foga till sina kommentarer.
Skrivandet
vidareutvecklas. Och temat för höstens SVIT05, den 1 november på
en plats nära dig,
är naturligtvis ”språk och kommunikation”.
