Det är bara att erkänna.
Jag
har ibland svårt att hålla koll.
På mina tankar. På mina bokmärken.
Och på mina idéer.
Det kanske bara är jag som är drabbad,
men antalet sparade bokmärken i min
webbläsare växer mig över huvudet. Alla
de där bra länkarna som borde sparas
för att kanske bli en notis i Datorn i
Utbildningen, eller den bra webbsidan
med adresser till skoaffärer i London,
eller recensionen av en bok som kanske
borde läsas.
Det är så lätt att klicka på ”Spara
som bokmärke”, eller favorit som det väl
heter om man använder Explorer som
webbläsare, men när bokmärkena överstiger
ett visst antal måste de börja sorteras.
Och det är inte kul.
Dessutom händer det allt som oftast att
jag inte kommer ihåg varför jag sparat en
viss länk: Vad var det som var intressant
med den här, jo jag tänkte skriva om den
men när jag sparade länken så hade jag en
tanke om att kombinera den med något
annat. Vad var det nu igen? Och alla idéer
består ju inte heller av bokmärken till en
webbsida. I datorn ska idéer och tankar
ordnas hierarkiskt i filsystem, och det
passar inte riktigt mig.
bloggen – ett hjärnkontor
Jag har under åren prövat många sätt att organisera idéer
och spridda anteckningar i datorn. De flesta har startat storstilat och slutat
i glömska i ett undanskymt hörn på hårddisken i en mapp
med rubriken ”Att gå igenom”. Men det var innan jag kom på
att det går att blogga alldeles för sig själv, för sin
egen ordning och sinnesfrids skull.
Alla bloggar ju numera, i alla fall om
man ska tro tidningarna. Och i alla fall
om man är amerikan. Enligt de senaste
amerikanska undersökningarna har åtta
miljoner amerikaner sin egen blogg,
bloggläsandet exploderade förra året
och 27 procent av alla amerikaner som
använder Internet har läst en blogg, och
12 procent har postat kommentarer på
andras bloggar. Samtidigt är det bara 38
procent av Internetanvändarna som har
hört talas om bloggar. Så det är både känt
och okänt på samma gång.
Nu handlar ju bloggande för det mesta
om att publicera tankar om sitt liv, sitt
intresse eller nyheter. För min del har
bloggen blivit ett hjärnkontor på webben,
en loggbok när jag lär mig nya saker och
ett gemensamt tankeverktyg i projekt.
Jag kan skriva anteckningar, lägga upp
bilder, ljud och till och med dokument
(vilket jag i och för sig betalar några
kronor för varje månad, men det är det
värt för mig). Allt jag skriver arkiveras
automatiskt. Att kategorisera sina inlägg
är gjort på en halv sekund och dessutom
ligger alltihop på webben så jag kommer
åt det var jag än är.
Och jag behöver inte logga in på någon
webbsida varje gång. Det finns en liten
fiffig ikon som jag lagt i bokmärkesraden
på min webbläsare och genom den får jag
upp ett litet anteckningsfönster, skriver
det jag vill och postar till min blogg. Om
idéerna flödar när datorn inte är i närheten
kan jag skicka foton och mail direkt från
mobiltelefonen till min webblogg.
Det bästa av allt är att det inte krävs
någon kunskap i html eller något webbpubliceringsprogram.
Jag kan koncentrera
mig på innehållet. Bloggverktyget ser till
att det ser bra ut på webben, och det spelar
roll även om den inte är publik.
blogg i skolan
I det här numret skriver vi om använda bloggar i skolan. Men verktyget
som sådant går som sagt utmärkt att använda även
för den egna informationsinsamlingen, och planeringen.
