Jörgen Lindh
jl@ie.hh.se
Stödjer dataläromedel PBL?
Tillgången på information har under senare år ständigt ökat i takt med
mer avancerad teknologi. Frågan är emellertid hur vi tillgodogör oss
den ökade mängden information ...? I denna artikel diskuteras
förutsättningarna för att vi i skolmiljön med moderna dataläromedel
kan omsätta information i kunskaper.
Informationsteknologi (ofta
förkortat IT) är ett samlingsbegrepp för användning av olika tekniker
för att samla in, bearbeta och kommunicera information. Exempel på
sådan teknik är datorer, telefoner, video, TV, faxar. Det som
framförallt bidragit till den explosiva utvecklingen är kombinationen
av tele- och mikrodatorteknik. Det senaste tillskottet är utbredningen
av Internet. På Internet kan man surfa omkring bland tusentals
databaser jorden runt och blixtsnabbt hämta hem massor av information.
Det visar sig dock att mycket av detta är ostrukturerad, obearbetad
information som inte har något användningsområde i skolmiljön. En del
information kan närmast betraktas som skadlig; till detta kan säkert
räknas våldspornografiska alster och information som leder fram till
hemmatillverkade bomber. Man frågar sig med rätta - menar jag - hur vi
inom skolan skall möta den våg av information som sköljer över oss.
Finns det några allmängiltiga (undervisnings)metoder som är bättre än
andra när det gäller att bearbeta information? Kanske - kanske inte ...
Under senare år har en undervisningsmetod kallad PBL alltmer
börjat göra sig gällande både i Sverige och utomlands, vilken har
kommit att förknippas med IT. PBL står för problembaserat lärande.
Ibland används alternativt förkortningen PBI, där I då står för
inlärning, men det är i grunden samma sak som avses. Vid den nyligen
genomförda Rikskonferensen i Ronneby "Skapa och lär med dator som
verktyg" handlade flera av seminarierna om PBL.
Metoden har tidigare presenterats i Datorn i Utbildningen (95/4)
av Göran Wendelhof, som är lärare på Birgittaskolan i Linköping. Det
basala i metoden är dess utgångspunkt från verkliga, upplevda problem
eller situationer. En viktig del i PBL är att kunna beskriva/definiera
dessa problem. Tanken är sedan att eleven stegvis skall söka lösningar
på problemen och i denna process successivt skaffa sig kunskaper
angående det upplevda problemet/situationen.
Vid konferensen i Ronneby hade Peter Andersson från Vaggeryd ett seminarium under epitetet
"Pedagogik, datoranvändning och IT". Han beskrev erfarenheter från
PBL och redovisade de olika stegen i PBL enligt nedan:
1. Klargöra termer och begrepp som är oklara.
2. Brainstorma fram faktorer som påverkar den beskrivna situationen
så att den belyses utifrån många synvinklar.
3. Systematisera de förslag som framkommit under steg 2. Sortera bort
det som verkar oväsentligt.
4. Definiera huvud- och delproblem.
5. Vilka kunskaper finns i gruppen för att förstå
situationen/ problemet? Vad behöver bearbetas ytterligare?
6. Vad är det just du behöver lära dig mer om? Hur skall du lämpligast
skaffa dig den kunskap och de färdigheter du behöver?
7. Gruppdeltagarnas samlade kunskaper diskuteras och granskas i
förhållande till situationen/problemet.
Sammantaget kan PBL beskrivas som en sök(process) mot ökade
kunskaper. En undervisning som baseras på en sådan metod kan nog
sägas ha förekommit sedan många år tillbaka. Jag tycker mig känna
igen detta från min tid som geografilärare i grundskolan på 70-talet
då vi sysslade med grupparbeten eller från mina fysiklektioner då
eleverna byggde radiomottagare.
Vid min institution på Högskolan, där jag nu arbetar, sysslar
studenterna med utveckling av system. Denna utveckling tar alltid
sin utgångspunkt i praktikfall, s k cases, oftast hämtade från
verkligheten, 'det verkliga livet'. Vi benämner dem med Checklands
terminologi för 'ill-structured problems', dvs de är sällan
tillrättalagda som problem kan vara i vissa läroböcker. Vid
systemutvecklingen fungerar vi lärare som handledare, dvs vår
roll ändras radikalt från den traditionella föreläsningsrollen.
Jag tror således ingalunda att PBL är varken nytt eller speciellt.
Det nya tror jag kanske är de förbättrade möjligheterna - de moderna
teknikerna - att genomföra detta arbetssätt.
Man frågar sig huruvida befintliga dataläromedel stödjer PBL? Jag
skulle då vilja påstå att den s k standardprogramvara som oftast är
tillgänglig i skolmiljön i allt väsentligt stödjer denna metod. Vi har
kalkylprogram som kan användas vid organiserandet av PBL-aktiviteter.
I ett rutblad kan man på ett konkret sätt åskådliggöra arbetsprocessen
för ett problembaserat lärande. Ett enkelt s k Gannt-schema kan
användas för att beskriva skeendet, där aktiviteter skrivs ut längs
den vertikala axeln och viktiga tidpunkter i processen markeras på
den horisontella axeln. Med textbehandlingsprogram finns möjligheter
att kontinuerligt dokumentera arbetsprocessen: från idé till lösningar.
Grafikprogram kan här bidra till att skapa presentabla slutrapporter.
Tillgången till databaser, både externa och interna, gör att det finns
många källor att söka i, förutom de traditionella som läroböcker,
ordböcker och uppslagsverk.
Jag har i min avhandling (Lindh, 1993) betonat vikten av att vi
ser till helheten när vi introducerar datorstöd i undervisningen.
Komponenter i en samskapande modell för datorstödd undervisning är
bl a lärare, elever, bruksanvisningar, läroböcker, andra tekniska
hjälpmedel än datorer, uppslagsböcker. Att isolerat använda
datorprogram i undervisningen utan samband med andra läromedel tror
jag är en föga framkomlig väg.
Vad beträffar datorprogram som specialkonstrueras till
undervisningen bör de åtminstone uppfylla följande minimikrav för
att användas i ett PBL-orienterat arbetssätt, här formulerat som tre
I:n.
Integration
De bör kunna integreras med andra läromedel i undervisningen.
Det bör bl a finnas stöd i form av studiehandledningar och läroböcker.
Datorprogrammen bör kunna integreras med andra program, dvs möjligheter
att kunna hämta och lämna information till omgivande program.
Interaktion
Det bör finnas stora möjligheter för eleverna att ställa frågor
och få svar från programmen, samt att kunna ändra och komplettera i
programmen.
Individualisering
Det bör finnas goda möjligheter att arbeta på sitt eget
individuella sätt med programmen och att jobba på sin egen
(svårighets)nivå.
Tyvärr brister många av de s k skoldatorprogrammen i dessa
avseenden. Flertalet program kännetecknas av informationsförflyttning
i stället för informationsbearbetning. Information tas från en bok och
flyttas över/skrivs till datorskärmen eller omvänt till skrivbok. På
detta sätt engageras inte hela, den stora, hjärnan utan det är en
sorts reflexiv rörelse som på sin höjd aktiverar den förlängda
ryggmärgen.
Olyckligtvis är den typ av datorprogram som kan sägas stödja ett
ytinriktat lärande ofta vanligt förkommande (Marton, 1987). Ett
lärande som i stället befrämjar ett mera reflekterande och
förståelseinriktat arbetssätt, ett s k djupinriktat lärande,
kräver en helt annan pedagogisk uppläggning. Den bör vara uppbyggd
utifrån de tre I:na ovan.
Steen Larsen, lektor i psykologi vid Köpenhamns lärarhögskola,
som hade en föreläsning vid Högskolan i Halmstad den 20 maj över
temat "IT i ett pedagogiskt perspektiv" hävdar betydelsen av nya
pedagogiska angreppssätt för att möta den informationsteknologiska
revolutionen. Han menar att det paradoxala kanske kommer att inträffa,
att trots att vi har en generation som har större tillgång till
information än någon annan tidigare generation, kommer den att ha ett
mindre vetande.
Vi har att handskas med en turbulent omvärld; en värld som är
komplex och dynamisk, i ständig förändring. Att kunna välja rätt
information och att ibland välja bort information är en färdighet
som är viktig att träna sig i. Likaså är förmågan att kunna bedöma -
att värdera information - av ökad betydelse. Det är därför viktigt
att det bereds tid för våra elever i skolan att träna textanalys och
att uppöva källkritik. Denna övning tror jag kan ske inom alla ämnen,
men det är givet att svenskämnet här har en central roll. Slutligen
är det också viktigt att kunna bearbeta den utvalda informationen,
så att vi kan integrera den med redan förvärvad information och göra
den användbar i vår bas av kunskaper.
För att kunna hantera utvecklingen av den informationsteknologiska
utvecklingen krävs ett synsätt som inte enbart tar sin utgångspunkt
från ett tekniskt perspektiv. Jag tror att det krävs insikter om
hjärnans tankebearbetningsprocesser, om fruktbara pedagogiska modeller,
om kommunikativa processer mm. Med andra ord: det krävs ett
tvärvetenskapligt förhållningssätt.
Vid Högskolan i Halmstad är vi en grupp forskare som från olika
synvinklar studerar möjligheterna att använda datorstöd på ett mera
ändamålsenligt sätt. Gruppen har ämnesföreträdare från pedagogik,
informatik, psykologi, media- och kommunikation.
Vi tar gärna emot synpunkter och förslag ang datapedagogiska
frågor (se E-mail-adress nedan).
Jörgen Lindh
Univ lektor ADB,
Inst för ekonomi
Högskolan i Halmstad
Box 823301 18 Halmstad
E-mail-adress: jl@ie.hh.se
Referenser
Checkland P: "Systems thinking, systems practice", John Wiley & Sons,
1991
Frankelius P, Rosén C-G: "Företaget & Omvärlden - handbok i strategisk
information", Liber-Hermods, 1993
Larsen S: "IT i ett pedagogiskt perspektiv", föreläsning Högskolan i
Halmstad, 1996
Lindh J: "Datorstödd undervisning i skolan - möjligheter och problem",
Studentlitteratur, 1993
Marton-Dahlgren mfl: "Inlärning och omvärldsuppfattning", AWE/GEBERS,
1987
Datorn i Utbildningen nr 2 1996. Artiklar ur Datorn i Utbidlningen är copyrightskyddade ©. De får
användas för enskilt bruk. I övrigt får de
enbart spridas efter överenskommelse med redaktionen. Vill
du ha hela numret på papper, sänd en
beställning via detta system!
|
