Av:Patrick Lönnberg
E-Post:patrick.lonnberg@mailbox.swipnet.se

Programmering med C++ på schemat

Programmering har fått allt större utrymme i gymnasieskolan. Den kursplan som börjar gälla i juli innehåller inte mindre än tre kurser i programmering.

Kurserna är en A- och en B-kurs på 50 poäng vardera och en C-kurs på 100 poäng, alltså totalt inte mindre än 200 nationella poäng. Trots det utökade poängantalet så finns det mesta av dessa tre kursers innehåll i dagens DA209, programmering med C++, på 80 poäng och i dags-sländan DTR207 (SKOLFS 1998:11) på 90 poäng. Uppskrivningen av poängen har säkert att göra med uppgraderingen av ämnets generella värde för samhället.

Den planerade kursen, Programmering A, på 50 poäng är inte så mycket mer än en orientering, men föreslås ingå i NV-programmets matematik-data inriktning. I praktiken kommer säkert många att också ta de andra två kurserna som individuellt val om möjlighet därtill ges.

språkförbistring
Vilket programmeringsspråk man skall använda är en fråga som brukar utlösa mycket adrenalin - och inget sägs heller om detta i Skolverkets kursplaner, men kanske vågar man ändå sticka ut hakan och hävda att C++ just nu tycks ha ett visst övertag i kampen mot Java.

En del skolor kommer inte att välja något av dessa språk för A- och B-kurserna utan stannar för gamla hederliga Pascal eller kanske Visual Basic. C++ får då huvudsakligen komma först på C-kursen.

basen
Böcker anpassade till gymnasieskolans nuvarande nationella kurs i C++.

Sedan ett år tillbaka finns kursböcker som är anpassade till gymnasiekursen DA209. Det är Libers Programmering med C/C++ av den mycket kända svenska författaren av databöcker, Ingvar Gratte, och Gleerups Se strukturerat med C++ av Ralf Axelsson, Kerstin Petersson och Lars Jakobsson. Båda böckerna är mycket bra och fungerar också utmärkt även för självstudier.

Många elever arbetar sig själva snabbt igenom dem och behöver sysselsätta sig med större utmaningar. Därmed inte sagt att de två böckerna enbart sysslar med elementa utan båda två introducerar till exempel klassbegreppet. Däremot inte arv och polymorfism, som den kommande C-kursen förutsätter.

Båda böckerna förefaller med fördel kunna användas i de kommande kurserna A och B. Dock inte i C-kursen, där de är för magra.

vill ha mer
Om vi antar att vi har en elevgrupp med högmotiverade datorentusiaster, som även arbetar hemma, kan det finnas anledning att fundera på om man inte skall utnyttja tiden lite bättre och använda C++ på 3 veckor av Jesse Liberty, utgiven på svenska av Pagina 1999.

Boken är mycket välstrukturerad och täcker mer än väl den programtekniska delen av de tre kurserna (200 poäng) i programmering. Funktioner, klasser, vekto-rer, variabler, pekare, arv och polymorfism förklaras på ett utmärkt sätt, liksom det mera generella om objektorienterad design, programmering och analys samt lite grann om preprocessorns funktion.

Källkodsexemplena är tydliga och inte så långa. Det går snabbt att knacka in dem och de fungerar utan modifikation i alla kompilatorer som klarar gällande ANSI C++. Källkods-förklaringarna är också mycket bra och ger en kumu-lativt växande förståelse såvida man inte är den personlighetstyp som block-erar sig med "varför" vid varje ny liten detalj.

Alla kapitel har också en sammanfattning, och ett mycket värdefullt avsnitt kallat "Frågor och svar". Slutligen finns en seminariedel med test och övningar. Svaren till dessa tester och övningar finns i en bilaga längst bak i boken.

Det där med "3 veckor" måste nog betyda 21 gånger 8 timmar. Minst. Boken är lunta på 700 sidor och allt för tung för lata elever, men något de studieglada gärna går omkring och visar upp i korridorerna: "Vi med skolans tjockaste bok!"

erfarenhet och vilja
Om vi har lyckan att inte enbart ha stu-diemotiverade elever utan också högreceptiva sådana som har programmerat lite grann tidigare, kan man fråga sig om inte C++ - programmering av Stephen Prata, Pagina Förlag AB, är det bästa alternativet.

Boken, som är på nästan 1000 sidor, är dock inte något man sätter i händerna på nybörjare. Den kräver en hel del av läsaren och i normala fall är den att betrakta som högskolelitteratur. Bland annat används den - sedan flera år tillbaka - på en del av KTHs kurser i programmering med C++.

Det hindrar inte att till exempel de forskarinriktade NV-klasserna i Norra Real, Stockholm, också har valt denna bok för sina kurser i programmering. Och det finns säkert flera skolor runt om i landet som gjort detsamma. För bara två år sedan fanns det ju egentligen inget annat alternativ än Stephen Pratas bok. Idag finns det ett antal utöver vad som nämnts i den här artikeln.

Författaren Stephen Prata är professor i fysik och astronomi på College of Marin i Kentfield, Kalifornien, och är en av världens mest välre-nommerade författare inom genren.

Pagina gav 1999 ut den 3:e reviderade upplagan av boken, som nu också följer den ANSI/ISO-standard, som med största sannolikhet kommer att förbli oförändrad de närmaste åren. Nytt i den tredje upplagan är också ett kapitel om hur in- och utmatningen fungerar.

Stephen Pratas bok är också textmässigt betydligt kompaktare än Jesse Libetys nybörjarbok men lika välstrukturerad. Hans Fällmans översättning är tydlig och mycket bra. Han har föredömligt ansträngt sig att använda den etablerade "svengelskan" inom facket och undvikit obegripliga försvenskningar av uttryck och begrepp, som sedan aldrig definieras. Den tiden är förbi när engelskspråkig datalitteratur - översatt till svenska - var helt omöjlig att läsa.

Patrick Lönnberg
E-Post:patrick.lonnberg@mailbox.swipnet.se