Untitled DocumentFull tillgång till DIU genom årsprenumeration
Teckna årsprenumeration för att få tillgång till alla artiklar, åtta nummer per år fullproppade med pedagogisk inspiration. Även 5 och 10-licenser för arbetsplatsen till rabatterat pris. Prenumerera här.
Ofta när vi talar om skolans digitalisering
menar vi den del som handlar
om undervisning. Lärare ska förändra
sättet som undervisning genomförs
på är tanken. Och det finns en hel del
som talar för att det kan vara en bra idé.
Men skolans digitalisering är så mycket
mer än det. Inom skolan har vi en hel
del administration och processer som
med nödvändighet (eller i alla fall med
fördel) måste digitaliseras.
Vi har digitala system för det mesta
i skolan. Elevdatabaser och antagningssystem,
personalsystem, elevvårdssystem,
utvärderingssystem,
ekonomisystem, kvalitetssystem,
arkiveringssystem, kommunikationssystem,
intranät, extranät, LMS,
frånvarosystem, schemaläggningssystem,
mailsystem och så vidare. Jag kan
hålla på rätt länge om ni vill.
Den gemensamma nämnaren för
alla dessa system är att de är ämnade
att underlätta för verksamheten i stort
när man ska bedriva skola. Delar av
de system jag räknar upp uppfattar
den lokala skolan inte som något
som underlättar processerna. De ses
ofta som ett nödvändigt ont. Många
av systemen jag räknar upp gör att vi
med plågsam tydlighet känner igen
oss i Jonas Söderströms bok ”Jävla
Skitsystem”.
Den här delen av skolans, och
samhällets, digitalisering stöter inte
på så mycket motstånd rent principiellt.
Alla förstår nyttan av denna typ
av system. Exempelvis att ha eleverna
i en databas där vi kan föra bok på
vad de läser och dessutom skriva in
(och ut) vilka betyg de får. Nyttan är
uppenbar på så sätt.
Det vi däremot borde kunna diskutera
är huruvida dessa mer administrativa
system är okey så som
de fungerar i dag. Systemen är ofta
väldigt stora, svåra och inlåsande.
Många väljer att gå bort från stora
tunga system för att de tenderar att
bli så komplicerade och användarovänliga
att de närmast blir ett arbetsmiljöproblem.
Istället eftersöks enkla
system som löser en eller några saker
väldigt väl.
Min tanke är att vi i skolan måste
ställa krav på funktionalitet och användarvänlighet.
Vi måste säkerställa
att våra önskemål på olika system får
genomslag vid upphandlingar. Det
är inte acceptabelt att ett system som
hanterar elever eller personal är helt
låst (proprietära) så att vi inte kan få
ut (eller in) data ur systemen som vi
vill. De skolor som jobbar gentemot
exempelvis GAFE eller O365 behöver
ofta ta ut information ur ett antal
databaser för att föra in dem i andra.
Detta måste fungera. Vi måste baka in
det som ett krav på systemen vi köper
in till skolan.
Jag har varit med om att behöva
dividera med leverantörer av både
schemasystem, elevsystem, utvärderingssystem
med mera för att deras
system ska kunna samnyttjas tillsammans
med andra system. Det borde
vara en självklarhet idag 2015. För de
företag som låser in och är proprietära
bör vi genom upphandling och
på andra sätt sätta sådan press att de
låser upp sina system för vår vinning,
eller så bör vi välja andra system helt
enkelt.
Jag vet inte om Skolfederation är
svaren på alla frågor vi har för att hantera
digitala system i skolan. Men jag
upplever att det är en väldigt bra väg
fram för att ställa tuffare krav på leverantörer
när vi köper digitala system.
Om alla skolor, vid upphandling, ser
till att systemen är öppna, tillgängliga
och smidiga har vi vunnit mycket.
Inte minst för de som jobbar med systemen
i våra skolor.
Edward Jensinger, områdeschef gymnasiet,
Malmö stad, tidigare skolutvecklingschef
i Helsingborg, föreläsare, bloggare
och twittrare samt krönikör i DIU.
Full tillgång till DIU genom årsprenumeration:
Länkar, tilläggsmaterial, gör-det-själv-delar och samtliga artiklar får du tillgång som prenumerant. Teckna årsprenumeration, åtta nummer per år fullproppade med pedagogisk inspiration. Även 5 och 10-licenser för arbetsplatsen till rabatterat pris. Prenumerera här.