Lärplattan – ny dimension i lärandet

Det är lätt att tro att det är så enkelt att implementera lärplattan i skolan. Den är så intuitiv, så lätt att använda, eleverna själva kan hantera den, du behöver knappt kunna nåt som lärare. Den kanske nästan implementerar sig själv?

Jag åker ut på lärplatteakut till skolorna. Många lärare i min kommun har fått tillgång till en lärplatta och de behöver ibland lite hjälp för att komma igång. Några har redan en smartphone så de är ganska bekanta med tekniken och hur man gör för att hämta hem appar. Andra undrar var utforskaren finns och hur man skriver ut. Det är en bred klyfta, men entusiasmen och glädjen är stor.

Det är några saker man som lärare bör tänka på för att nöjdheten med lärplattan ska bestå. Våga styra är det första. Att som lärare lära sig att använda lärplattan själv. Känna sig bekväm med hur den funkar. Det börjar krylla idéer direkt när du ser vilka möjligheter det finns!

Jag tror också att det är bra att låta eleverna leka och utforska och delta i den pedagogiska planeringen. Men låt aldrig lärplattan bli pausunderhållning eller elevens egen pryl som du som lärare aldrig blir riktigt bekväm med. Ibland säger man att den är så lätt att använda jämfört med pc, ”om man har 5-10 minuter kvar på lektionen kan man träna multiplikationstabellen en stund, man behöver inte vänta på att bli inloggad på datorn”. Det är ju visserligen sant, men plattan är värd mer än så.

Kraftfullt verktyg för lärande
Om vi hade råd att låta alla elever få varsin skulle vi verkligen ha ett kraftfullt verktyg för lärande. Planera sitt arbete, föra anteckningar när man diskuterar med klasskompisar, söka och samla information från webbsidor, filmer, artiklar, hämta och lämna material i skolans lärplattform, spela in intervjun, filma lite, fota förstås, helt enkelt samla allt material man behöver för att kunna visa sitt lärande.

Att det också är väldigt praktiskt för elever som har lite svårt att hålla ordning på sina grejer är en viktig sak. Låt den ta plats, som den multifunktionella pryl den är. Det är lätt att bli överentusiastisk, men ingen teknisk pryl är bättre än den pedagogiska planeringen medger.

Lena Gällhagen och Elisabet Wahlström har kommit ut med två böcker kring lärplattor Lär och lek med surfplatta i förskolan och Lär med surfplatta åk 1-3. Båda böckerna har en självklar plats på skolor och förskolor i min kommun.

Thomas Kroksmark, professor på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, skriver i förordet till Lär med surfplatta åk 1-3: ”Den tekniska utvecklingen och spridningen av de digitala artefakterna har gått betydligt snabbare än den didaktiska och pedagogiska kunskapen om och kompetensen i hur lärarnas undervisning och elevernas lärande ska stödjas och förändras i digitala miljöer.” Han avslutar med att konstatera att boken fyller ett stort och viktigt behov och det är ingen överdrift.

Det finns många goda exempel på lärare i skolan som har både intuitiva och faktiska kunskaper om hur digitala artefakter kan stödja lärande, det kan inte minst guldäppleutdelningen varje år vittna om. Men klyftan finns där, klyftan till dem som fortfarande ser arbete med IKT som en krydda till det verkliga skolarbetet. Något som gör det hela lite roligare. Eller som något man slänger in som belöning.

Nya dimensioner – praktiska tips
Med datorerna och lärplattorna öppnas nya dimensioner. Jag gillar att författarna ägnar ett kapitel åt Det utvidgade klassrummet, att de visar på lärplattans möjligheter att göra saker som inte varit möjliga tidigare.

”Du och dina elever kan utforma undervisningen på nya spännande sätt. Surfplattan ger er många verktyg som behövs för att söka kunskap, kommunicera, dokumentera, analysera och samarbeta.” Det är ju detta som är själva bevekelsegrunden för att jobba med IT i skolan, att det går att utveckla lärandet. Inte bara för att hänga med utan för att komma längre.

I boken får man många förslag på hur man i arbetet med lärplattan kan knyta an till förmågorna i grundskolans läroplan. ”Det ska vara tydligt vad eleven tränar och varför”. Förbättringshjulet med sina fem steg: Planera, Genomföra, Synliggöra och publicera samt Åtgärda och förbättra är bra att ha som stöd när man planerar sin undervisning. Det finns en originalmodell som man hänvisar till men författarna har alltså lagt till ett steg som man kallar Synliggöra och publicera.

Att beskriva och förklara vad man lärt, att publicera, ger ett djup i lärandet. Synliggöra och publicera är ett av mina favoritkapitel i boken. Det innehåller tips om appar som är en bra hjälp vid bloggande, både med text, ljud, videoklipp och radio. Självklart finns en bra text kring hur man kan jobba med upphovsrätt, källkritik och etik i anslutning till detta. Bra helhetstänk! Kanske är det just när man själv ska publicera sina alster som man kan förstå det där med upphovsrätt?

Stöd för dem som behöver mest
Om boken hade riktat sig till äldre elever hade det gärna fått vara ett kapitel om lärplattan som fantastiskt teknikstöd för elever med läs- och skrivsvårigheter. Den inbyggda talsyntesen är kanske inte den bästa, men det finns fantastiska appar där du kan skriva och få din text uppläst. Snart kommer Inläsningstjänst med en egen app där elever kan få sin litteratur uppläst.

En elev med läs- och skrivsvårigheter behöver träna läsning, men just när man ska förbereda sig inför en lektion eller skriva ett arbete är verkligen inte rätt tillfälle. Det går åt så mycket energi att få ihop och läsa ut texten så en del av förståelsen riskerar att gå förlorad. Om man kan få dela på det där, träna läsning för sig, få faktatexter eller skönlitteratur uppläst för sig har man vunnit mycket. Då kan eleven analysera skönlitteratur, samla fakta och koncentrera sig på förståelsen och reflektionen utan att bli störd av att bokstäverna snurrar och krånglar.

Alla elever har rätt att få den hjälp som de behöver. Rätt teknikstöd kan betyda allt för de här eleverna, inte minst självförtroendemässigt. Många föräldrar i mina klasser har berättat att de ägnar timmar varenda vardagskväll åt att läsa texter för sina barn. En fin stund, absolut, men man kan vilja göra något annat tillsammans. För eleven betyder det mycket för självförtroendet att få klara sig själv, att fixa läxorna på egen hand som kompisarna.

Förutom appar med talsyntes finns det skanningsappar. Man fotar helt enkelt texten och omvandlar bilden till uppläsbar text på ett litet kick. Mattetalet blir förståeligt om man får det uppläst. För eleven med annat modersmål kan också lärplattan vara ett mycket bra hjälpmedel med sin uppsjö av lexikon.

Bra tips i bokform
Jag skulle gärna berätta om vartenda kapitel i de båda böckerna, de innehåller så bra tips. Men gå och köp dem istället! Men du behöver inte ladda ner alla appar du läser om. Antalet appar säger inget om hur medvetet en lärare jobbar med lärplattor. Det blir inte bättre och bättre ju fler appar du laddar ner. Snarare handlar det om att se den pedagogiska möjligheten i en app, som författarna ger flera exempel på.

Genomgående visar författarna på hur man kan arbeta på ett medvetet sätt med lärplattan. Hur och var den kan komma in i lärprocessen. Extra roligt är att författarna föreslår kreativt tänkande kring appar som kanske inte alls är skapade för lärande. Men de kan bli – i händerna på en kreativ och klok pedagog. Ett av bokens exempel är appen Wordfoto. ”Tänk dig att ni har maximalt tio ord på er att beskriva något eller berätta en historia. Ta sedan ett foto och låt orden skapa bilden.” Appen är troligen inte tänkt som annat än underhållning, men en klok och kreativ pedagog ser ett kraftfullt verktyg för lärande.

Böcker

• Lär och lek med surfplatta i förskolan och
• Lär med surfplatta åk 1-3

GUNILLA CELÉN
utvecklingsledare, Sävsjö