"12 tankar kring skolans digitalisering"
Edward Jensinger och Lotta Persson föreläser kring temat på konferensen Framtidens lärande 23-24 maj. Likvärdig skolutveckling kräver en medveten strategi och ett tydligt ledarskap med helhetsperspektiv. Frågan om skolans digitalisering är komplex med många infallsvinklar. Här kommer vi att ta upp 12 tankar kring det digitala utvecklingsarbetet och med det också en del ytterligare funderingar att ta ställning till och inspireras av.

Kan rektorn fixa beställningarna?
- Saker ska vara som vi vill!

Rektorer i svenska skolor har många olika ansvarsområden. En av uppgifterna är att vara inköpsansvarig på skolan. Digitala verktyg ska vara pedagogiska verktyg men vilka kunskaper har rektorerna för att köpa in digitala verktyg. Hur är beställarkompetensen?
På DIU och partners resa till BETT 2017 medverkade Edward Jensinger och föreläste om de olika stegen i arbetet med skolans digitalisering. I detta och det förra numret av DIU kan du läsa om några av tankarna kring detta.

Att driva skola är en mycket krävande verksamhet hur man än vänder och vrider på det hela. Rektor ansvarar för en skolas alla områden gentemot elever och vårdnadshavare men också gentemot personal, förvaltning, politisk nämnd. Ja, rektorsrollen är i sanning ett arbete för en tusenkonstnär.

Arbete för en tusenkonstnär
En rektor ska kombinera att vara lärarnas och personalens pedagogiska ledare men också arbetsgivare, politikernas tjänsteman (eller friskoleföretagets styrelses dito) och elevens rektor. Dessa tre nivåer, lärare/personal, arbetsgivare och elever hamnar ofta i olika typer av intressekonflikter. Dessa intressekonflikter åligger rektor att hantera utan att någon känner sig förfördelad.

Utöver detta har en rektor en myriad av arbetsuppgifter. Rektor ska arbeta med pedagogik, utveckling, administration, personalvård, personalförsörjning, elevvård, elevrekrytering, marknadsföring, författa handlingsplaner och rapporter, budgetarbete, omvärldsbevakning, systematiskt kvalitetsarbete, analyser, arbetsmiljörapporter, kvalitetsrapporter, hållbar utveckling, likabehandling, genusarbete, APT, SVG, förvaltningsmöten, nämndsmöten, klassrumsbesök, tjänstefördelning, schemaläggning, lönesättning, spontanbesök av elever, personal, vårdnadshavare, Öppet Hus och marknadsföring, föräldramöten, medarbetarsamtal, uppdragsdialoger och så vidare i all oändlighet. Dessutom ska rektor vara väl insatt i alla lärarnas olika ämnesplaner likväl som de ska ha förståelse för övrig personals (exempelvis SYV, bibliotekarier, specialpedagoger, administratörer, lokalvårdare) särskilda förutsättningar. Och rektor ska vara bra på allt detta. Annars är risken att ”allt” blir rektors fel om någonting går åt pipan.

En skola omsätter en hel del pengar
Vi ska heller inte glömma att en normalstor skola i Sverige faktiskt omsätter en hel del pengar. Det är inte ovanligt med skolor som omsätter både 40, 50, 100 och 150 miljoner kronor. Skattemedel! Då är det också viktigt att rektor har förmåga att vända på slantarna på ett bra sätt. Det håller inte att man som rektor handlar möbler, kemikalier eller vad det nu kan vara, utan att ha täckning för det ta i budget. Rektor är också inköpsansvarig på skolan. Rektor behöver klara av att värdera vad som måste köpas in och vad som kan avstås från att inhandla. Dessutom måste rektor kunna avgöra om det som ska köpas in ska vara av modell/kvalitet/sort X, Y eller Z. Rektor behöver helt enkelt ha det som kallas för beställarkompetens.

Det här med att köpa in varor är ofta inte så komplicerat. Ska du köpa in bänkar till ett klassrum så har man som rektor ett utbud att välja på. Rektor väljer om det ska vara enkla bänkar eller bänkar för två elever och så vidare. Det är förhållandevis enkelt.

Vem har beslutanderätten till IT?
Samma sak gäller den IT-utrustning som köps in på skolan. Rektor får, i väl fungerande organisationer, välja mellan att köpa in datorer och plattor av olika prestanda, funktionalitet, märken och prisklasser. I mindre väl fungerande organisationer har rektor inte själv möjlighet att påverka vilka verktyg som ska användas i undervisningen. Istället har vi olika varianter av att en IT-avdelning styr skolans pedagogiska arbete genom att ta beslutanderätten ifrån rektorn och verksamheten.

Det är fortfarande, 2017, rätt vanligt att rektorer som köper IT för miljontals kronor faktiskt inte riktigt vet vad det är de beställer alternativt att de inte har möjlighet att påverka sin egen ekonomi genom att göra informerade val vid beställning av IT-utrustning.

IT är pedagogiska verktyg
Först och främst måste vi fastslå en sak. Datorer och plattor som ska användas i undervisningen är pedagogiska verktyg ungefär på samma sätt som att en lärobok i matematik är det. Att lärare i matematik beslutar tillsammans med rektor vilka läroböcker som köps in till skolan är därför självklart. Jag tror inte att man i någon stad låter ett stadsbibliotek besluta över skolans läromedel för att det skulle passa deras bibliotekssystemen eller liknande. En sådan tanke tycker de flesta är mycket dum, nästan så att exemplet anses som löjligt. Men när vi ska köpa in digitala verktyg till skolan är det fortfarande så att i många kommuner låter man en IT-avdelning styra de verktyg lärare och elever ska ha i den pedagogiska verksamheten. Det är, i min värld, lika dumt och löjligt som exemplet med stadsbiblioteket och läroböckerna. Pedagoger ska styra de pedagogiska verktyg som de ska arbeta med. Svårare än så är det egentligen inte.

Det är därför viktigt att man som rektor har en förståelse för vad som är viktigt när det kommer till inköp av digitala verktyg. Det är inte så att rektor måste vara en IT-guru utöver alla de där andra kompetenserna hen också ska besitta. Men rektor måste ha en förståelse för den verksamhet hen driver och vilka verktyg som stödjer den verksamheten.

Elevernas och utbildningens behov ska styra
Alla i skolans värld är nog rätt införstådda med att olika utbildningar, stadier och inriktningar, mår bäst av att inte tvingas ha ett och samma verktyg bara för att en kommuns administrativa system är baserat på en stor leverantörs administrativa system. Rektor och lärare behöver betänka vad elevernas behov är. Elever som arbetar mycket med ljud, bild och film har ett annat behov än elever som arbetar mycket med text. Elever som går i lägre årskurser har andra behov än elever i högre årskurser. Tittar vi på gymnasiet är det självklart att elever på ett fordonsprogram med mycket arbetsplatsförlagd utbildning har helt andra behov än elever som går ett teknikprogram med mycket programmering. För att inte tala om elever på estetiska program, ekonomiprogrammet eller språkintroduktionen. Det måste alltid vara elevernas och utbildningens behov som styr vilka lärverktyg som köps in. Detta är rektors roll. Detta är det rektor måste besitta kompetens om. Att tillsammans med lärare gå igenom vilka pedagogiska behov som föreligger och utifrån dessa behov ta beslut om vilka verktyg som köps in till skolan.

De vanligaste verktygen i svensk skola idag är, utan rangordning, pc, Mac, Ipad och Chromebook. Dessa verktyg har förstås många gemensamma nämnare. Men de har, när man går in på djupet av deras funktionalitet, många skillnader, många olika fördelar och nackdelar.

Dyrt kan vara billigt
Tittar man på dessa verktyg kan man snabbt se skillnaden i kronor och ören. Det är mycket tydligt att vissa datorer kostar upp emot 15 000– 20 000 kronor medan en Chromebook kanske bara kostar 2000 kronor. Det är förstås känt att de olika verktygen klarar av eller passar för olika saker. Bara för att en dator är dyr behöver dess ”total cost of ownership” inte vara högt. Det kan vara så att ett dyrare verktyg fungerar utan problem för användare och organisationer vilket gör att dess faktiska kostnad primärt bara är inköpspriset medan andra, billigare, verktyg skulle kunna strula så mycket att både undervisningen störs genom att verktygen inte är pålitliga liksom att många personer i personalen får lägga mycket tid på att hjälpa elever hantera trasiga maskiner. Detta är också något som måste övervägas. Lärares och elevers handpåläggning på en dator som inte fungerar är också en kostnad som kan översättas till pengar.

En riktlinje för rektorer är, enligt mig, att man ska kunna kräva att teknik som ska användas i pedagogisk verksamhet ska fungera. Ni vet, så där som teknik tenderar att fungera hemma. Inga konstiga hinder i form av systemuppdateringar som pressas ut, inloggningar eller anpassningar bör förekomma. För mig är en fungerande dator eller platta och ett väl dimensionerat trådlöst nät något som är normen för verksamheten och något som ingår i en bra, rimlig, digital arbetsmiljö.

Jag själv har i egenskap av rektor köpt in digitala verktyg till elever för allt mellan 2 000 kr och 20 000 kr stycket. När skillnaderna är så stora i både pris, prestanda och funktionalitet är det förstås viktigt att rektor, den som beslutar om inköpen, har en förståelse för vad som bäst passar för den verksamhet hen driver. Vem skulle annars ha den förståelsen?

Saker ska vara som vi vill!
Konklusionen vad gäller rektor som beställare, eller det som kallas rektors beställarkompetens, är den att en rektor inte måste vara den som kan mest om tekniken men hen måste vara den som förstår vad tekniken kan innebära för pedagogiken och ta beslut utifrån överväganden kring pedagogik och ekonomi. Då IT i skolan handlar om pedagogik bör rektor hålla svansföringen hög och se till att skolan utrustas med sådana verktyg som gynnar lärare, elever och pedagogik. Rektor får inte glömma att i en normal kommun är cirka 75 procent av alla datorer inköpta av skolan. Då kan vi inte komma med mössan i hand och be om lov. Då ställer vi krav på att saker ska vara som vi vill.

Saker ska vara som vi vill!

EDWARD JENSINGER
gymnasieområdeschef Malmö
E-post: edward.jensinger@gmail.com

Referens
Edward Jensinger och Lotta Persson föreläser kring temat på konferensen Framtidens lärande 23-24 maj.
Texten är ett utdrag ur boken ”12 steg till skolans digitalisering” av Edward Jensinger, Gleerups 2016. Mellanrubrikerna är DIU's