Globalisering, teknikutveckling och
ekonomiska kriser förändrar snabbt
vårt samhälle och arbetsliv. Skolans
undervisning måste spegla dessa
förändringar och möta de nya krav som
kommer att ställas på våra ungdomar.
En internationell diskussion om vilka
förmågor som kommer att krävas i
framtiden har pågått sedan slutet 1990-
talet. Vanligen pratar man om ”21st century
skills” eller på svenska ”framtidskompetenser”.
Diskussionen handlar dels
om vilka dessa kompetenser är, hur
de bäst kan tränas och om, och i så
fall hur, de kan mätas.
Det är givetvis
omöjligt att veta vilka kompetenser
som blir mest avgörande i framtidens
samhälls- och arbetsliv men vanligen
tänker man på analytiska, problemlösande,
kommunikativa färdigheter
och samarbetsförmåga. Här spelar
inte bara kunskaper och färdigheter in
utan i hög grad sådant som motivation, beteende och attityder, dvs. socialt-emotionella faktorer som vanligen kallas icke-kognitiva förmågor. Dagens skola är
inte särskilt van att träna och utveckla
sådana kompetenser hos eleverna och
vi saknar verktyg för att mäta dem.
I juni 2012 kommer två internationella
forskningsprojekt, som arbetat
med dessa frågor, att presentera sina
resultat vid Framtidens lärande och forskarseminarier.
Hur kan man träna
samarbetsförmåga?
Det ena projektet, kallat ”Innovative
Teaching and Learning Research”
(ITL), försöker inventera innovativa
undervisningsmetoder och studera
hur dessa påverkar elevernas kunskaper.
Det leds av en forskargrupp från
USA och samverkar med skolmyndigheter
i sju länder (Australien, England,
Finland, Indonesien, Mexiko, Ryssland
och Senegal. Projektet finansieras av
Microsoft). Forskare i varje land har
identifierat 24 skolor i varje land som
ansågs nydanande. Dessa jämfördes
med ”vanliga” skolor. Därefter genomfördes
en lång rad klassrumsobservationer
där man utifrån ett speciellt
schema kartlade i vilken utsträckning
lärarna faktiskt använde sig av innovativa
undervisningsmetoder. Totalt har
drygt 4 000 lärare studerats.
Flera intressanta slutsatser drogs
av observationerna, slutsatser som
gäller för samtliga medverkande
länder, trots att de har mycket olika
skolsystem och ekonomiska villkor.
Den första att skillnaderna i undervisningsmetodik
är mycket större
mellan lärare inom samma skola än
mellan skolor. Det innebär att i skolan
är innovation är ett individfenomen,
inte ett organisationsfenomen,
vilket i sin tur försvårar förstärkning
och spridning av nydanande undervisningsmetoder.
Den andra och viktigaste slutsatsen
var att eleverna utvecklade sina
analytiska, problemlösande och kommunikativa
färdigheter i den grad som
lärarens uppgifter krävde det av dem,
men inte mer! Kunde elevuppgifterna
lösas med enklare medel och utan
samarbete så nöjde sig de flesta elever
med detta. Lärarens undervisningsformer
och elevuppgifter bestämmer
alltså i hög grad hur väl eleverna
utvecklar sina framtidskompetenser.
Vidare framkom det när studien pågått
några år, att de lärare som blivit
granskade och diskuterat sina undervisningsmetoder
med granskarna
utvecklade sin undervisning över tid.
Detta medföljde stora förbättringar
i elevernas resultat ifråga om de s.k.
framtidskompetenserna.
Även om nydanande undervisning
ofta berodde mer på enskilda lärare
än på skolmiljön, har man identifierat
ett antal faktorer som skapar ett mer
innovativt skolklimat, som samarbete
mellan lärarna, en intresserad
och stödjande skolledning och goda
möjligheter att integrera IT i undervisningen.
Projektet kommer nu att gå vidare
och utveckla ett kompetensutbildningsprogram
för lärare baserat på
sina resultat.
Kan man mäta kreativitet och
kritiskt tänkande?
Forskarna som genomfört ITL-projektet
konstaterar tyvärr också att
innovativt innehåll och nya undervisningsmetoder
ofta stöter på problem
när de möter examensprov och nationella
prov av traditionellt slag.
Det andra forskningsprojektet som
presenterar sina resultat under våren,
utgår i hög grad från detta faktum.
”Assessment and Teaching of 21st
Century Skills” (ATC21S), som involverar
en lång rad ledande experter på
provkonstruktion och kunskapsmätning,
utgår från erfarenheten att de
allra flesta skolsystem i hög grad styrs
av de slutprov, examina eller nationella
provsystem som finns.
Skolan lär till stor del ut det som
kommer att testas i de avgörande proven.
Provsystemen styr ofta mer än
läroplaner och kursplaner. Därför har
projektet lagt stor vikt vid att definiera
vilka dessa nya kompetenser är och
att utveckla metoder för att testa och
mäta dem.
Projektet leds från Australien och
genomförs tillsammans med skolmyndigheter
i Finland, Portugal, Singapore, Storbritannien och USA.
Initiativtagare och finansiärer är
Cisco, Intel och Microsoft.
Forskarna har genom litteraturstudier
identifierat tio kompetenser
under fyra huvudrubriker och var och
en av dessa beskrivs ur fyra aspekter:
kunskaper, färdigheter, samt attityder,
värderingar och moral (Knowledge,
Skills, Attitudes, Values and Ethics –
KSAVE).
Projektet har hittills utvecklat
mätmetoder och genomfört tester på
några av dessa kompetenser på cirka
5 000 elever i de sex medverkande
länderna. De exakta mätmetoderna
är ännu inte offentliga men tydligen
har man använt många olika tillvägagångssätt,
t.ex. övningar mellan elever
både i fysisk och virtuell miljö för att
mäta samarbetsförmåga. Hur man
mäter kreativitet och kritiskt tänkande
vet vi ännu inte.
I sommar kommer man att publicera
sina verktyg och metoder samt
resultaten från mätningarna. Vidare
utlovas också slutsatser som forskarna
dragit om hur deras resultat bör
påverka utformningen av läroplaner,
undervisning och nationella tester.
De ansvariga för kunskapsmätningen
PISA, som organiseras av
OECD, och andra internationella
kunskapsmätningar följer projektet
noga och har sagt att man sannolikt
kommer att förändra sina tester för
att i framtiden bättre kunna spegla de
kompetenser som ATC21S mäter.
Att fundera över vilka kompetenser som behövs i framtidens samhälle öppnar många spännande perspektiv. I denna diskussion får man inte glömma att skolan också har en viktig roll i att förmedla ett historiskt och kulturellt arv - annars får vi historielösa och kulturellt vilsna medborgare. Det är inte lätt att veta hur balansen mellan gammalt och nytt ska se ut. Inte heller hur vi ska kunna testa eller mäta att eleverna faktiskt tillägnat sig nya kompetenser. Vidare är det inte självklart att alla de nya kompetenserna bäst tränas och utvecklas i skolan. Arbetsfördelningen mellan skolan och arbetslivet och skolans roll i samhället behöver återigen diskuteras.
