Om jag var där? Jo, jag var också med på
SVIT-konferensen. Men jag fanns inte på Lärarhögskolan i Stockholm
utan tog del från hemmaplan.
Jag hade tänkt mig att åka till Lärarhögskolan
men planerna blev ändrade och det beslutet och möjligheten att få
följa seminariet på distans, gav mig många positiva tankar
om framtida seminarieformer.
förberedelserna
viktiga
Jag förberedde mig väldigt noga inför seminariet för det
tror jag är en förutsättning för att distansformen ska vara
meningsfull. Vi deltar ibland i sådant som vi bara ägnar halva vår
uppmärksamhet åt och sedan är vi besvikna över kvaliteten
och undrar vad det egentligen gav oss.
Ofta är det kanske inte kvaliteten på innehållet
utan kvaliteten på vår uppmärksamhet
som är problemet då.
För mig innebar den insikten att jag hade läst
på ordentligt om hur dagen skulle se ut. Jag hade sladdar och kopplingar
under kontroll och alla länkar inlagda som favoriter i de två datorer
jag hade ställt bredvid varandra.
Jag hade förstås också tagit fram den färdigbredda
smörgåsen och kokat mitt te och lagt ett äpple till menyn på
skrivbordet.
Två datorer för kommunikation
Avsikten med att ha två datorer igång var för att jag då
skulle kunna ta del av föreläsningarna på den ena och kommunicera
och göra mina egna anteckningar på den andra. Dessutom var det en
extra försäkran om något skulle haka upp sig på en av
datorerna.
hemma men ändå där
Jag läser Mats Östlings inlägg i forumet
:”Det finns material att hämta hos Myndigheten
för skolutveckling och Datorn i utbildningen, forumet är igång,
SMS-funktionen är på plats, de medieintresserade
pedagogerna är på väg - då kör vi väl igång!”
så började seminariet
All min teknik fungerade som den skulle, men ingen fanns där på skärmen
och jag undrade vad jag missat. Jag som hade läst så noga.
Det visade sig att inledningen från LHS inte var med
i live-sändningen. Så jag fick stilla mig en halvtimme tills det
började även för mig.
När sändningen väl började, var det
samma sändning som jag såg, som den som visades för deltagarna
i föreläsningssalen
på LHS.
fördelar och nackdelar
Självklart missar man den gemenskap som man får av att träffas
fysiskt, när man följer det hela på distans. Diskussionerna
på rasterna uteblev för mig och även möjligheten att få
träffa människor som det var längesedan jag såg och att
få knyta nya kontakter.
Men tiden, kommunikationen, överblicken
och mycket annat fick jag på pluskontot.
Det här gjorde att jag fick tid för både
eftertanke och reflektion och att påbörja de här raderna.
framtiden
Vi är alla olika, och för mig är detta en form som ger mig stort
utbyte. Det passar inte alltid och i alla sammanhang, men det är viktigt
att det finns som alternativ.
Någon ryser kanske vid tanken på att vi sitter
solitära vid våra datorer och kan inte tänka sig detta. Vi får
därför inte ta bort den ena eller den andra formen. Båda formerna
behöver finnas som komplement,
sida vid sida.
Den som av olika fysiska skäl inte kan ta sig till seminarier
och föreläsningar, ja för dem är detta idag en självklar
lösning.
Vad jag skulle önska för ett kommande seminarium
är att webbdeltagare ska få en större känsla av äkta
deltagande. Den som deltar via webben är en deltagare på samma villkor
som andra.
Självklart ska man då även anmäla sig
till seminariets webbversion på samma villkor. På seminariedagen
loggar man in sig vilket motsvarar den namnskylt som deltagarna i den fysiska
miljön får att sätta på bröstet. Webbdeltagaren loggar
in och visar sin närvaro för de andra på detta sätt.
Det möjliggör även delar av den rast-kommunikation
som diskuterades tidigare.
Det skulle också innebära att man som arrangör
efter seminariet kan konstatera och summera antalet deltagare man haft i salen
men även antalet deltagare på webben.
workshop på webben – går det?
Workshops är inte heller något man måste avstå ifrån.
En av Multimediabyråns kurser kan utgöra en sådan
workshop.
Webbdeltagaren följer någon av de utvalda kurserna
och får livesupport, under den timmen.
min dyrbara tid
En ansenlig tid före och efter seminariet, skulle jag ha tillbringat på
tunnelbanan och sedan pendeltåget. Den tiden ägnade jag förutom
reflektion och eftertanke, även till att göra arbetsuppgifter som
var viktiga för mig.
Jag kunde delta i ett seminarium jag kanske annars inte skulle
ha haft möjlighet
att delta i. Det är jag nu mycket glad över att jag gjorde.
Det var ett mycket bra och inspirerande
seminarium och jag ser redan fram emot nästa års SVIT-konferens –
via webben förstås!
förberedelserna
viktiga