Av: Stig Roland Rask
E-Post: stigroland.rask@bredband.net

Krönika

Funderingar vid min text-tv

Jag satt en dag och zappade runt på min text-tv. Därmed har jag skamset erkänt att denna näst intill antika aktivitet är en av mina favoritsysselsättningar. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att det inte så sällan händer att de korta notiserna inspirerar till att söka fördjupad kunskap, till exempel via nätet.

Denna dag, som förresten var 18 september, fastnade jag först vid sidan 111 där jag med stolthet kunde läsa att av 141 länder får Sverige bronsmedalj i innovation, enligt den årliga mätningen från World Intellectual Property Organisation. Det är roligt att vi behåller vår tredjeplacering, citeras generaldirektören på Patent- och registreringsverket. Vi har många företag som är innovativa och vill fortsätta att ta fram nya saker, konstaterar hon.

Upprymd av denna pallplats bläddrar jag vidare och stannar förvånad till sidan 137. Där läser jag med växande förundran att 30.000 personer samlades i centrala Helsingfors i demonstrationer mot regeringens sparåtgärder och att liknande upprop ska hållas på andra orter i Finland under dagen. Samtidigt pågår strejker i protest mot de planerade nedskärningarna som lett till att i princip all kollektivtrafik i landet står stilla och att Finnair ställt in ett stort antal inrikesflyg. På följande sida kunde man läsa att regeringen föreslagit att övertidsersättningen halveras, att söndagstillägget minskas, att antalet semesterdagar reduceras för offentliganställda, att en karensdag införs vid sjukdom, att ersättningen den första sjukveckan minskas, att man blir utan lön vissa helgdagar och så vidare.

Det som gör mig intresserad av dessa upplysningar är att i den svenska skoldebatten har Finland lyfts fram som en förebild med en näst intill religiös hängivenhet. Skälet till detta är att i den så kallade PISA-undersökningen ligger Finland stadigt parkerade en aning före Sverige och de andra nordiska länderna. Trots att skillnaden inte är så stor – och att delar av den har enkla och logiska förklaringar – har vi fortsatt att skicka delegation efter delegation efter delegation till vårt östra grannland för att försöka hitta hemligheten bakom resultaten, för att kopiera den och importera den till Sverige.

Den fråga jag ställer i min tv-soffa är: Om den finska skolan är så överlägsen, varför är då inte den finska ekonomin det? Eller tvärtom; Och om den svenska skolan är så katastrofal, varför är då inte svensk ekonomi det? Består inte samhället av olika samband som till exempel orsak och verkan?

PISA en av många studier Varje år kommer det hundratals olika typer av studier där länder jämför i olika avseenden. De kan ha initierats av Nordiska rådet, EU, OECD, FN eller av andra former av privata eller offentliga institut, organisationer, universitet eller företag. De kan mäta allt från innovation, tillväxt och folkhälsa – för att över ett stort spektra av aspekter – landa i att testa hur vi mår i största allmänhet.

Det som förundrar mig – eller rättare sagt stör mig till den milda grad – är att Sveriges generellt sett goda placeringar i dessa olika analyser aldrig kommer skolan till del i form av att man lyfter fram den som en viktig aktör som skapat förutsättningarna för de goda mätresultaten.

Det händer aldrig, aldrig, ALDRIG, utan det är alltid, alltid, ALLTID PISA-undersökning och endast, endast, ENDAST den som det refereras till när det gäller skolan. Självklart skapar det bekymrade PISA-veck i pannan på politiker, myndighetspersoner och andra makthavare.

För mig är det en grundläggande och självklar insikt att vare sig vi tittar på hur Sverige klarat den ekonomiska krisen, hur innovativt svenskt näringsliv är, hur vi klarar den sociala sammanhållningen eller hur vi på ett öppet sätt försöker hantera flyktingssituationen – så har vi till en del den svenska skolan att tacka för detta.

Är det en alldeles orimlig tanke att ett utbildningssystems påverkan på ett samhälles utveckling är så omfattande och så mångfacetterad, att resultaten visar sig på så många olika plan och tar sig så många olika uttryck, att de aldrig kan mätas på ett enda sätt i en enda undersökning?

Jag är besviken på att skolan så sällan lyfts fram i positiv mening och eftersom ingen annan säger det ligger det väl på mina späda axlar att göra det.

TACK DEN SVENSKA SKOLAN för att Sverige ligger så väl till i så många internationella jämförelser! För visst är det där vi ska söka förklaringarna?

STIG ROLAND RASK
E-Post: stigroland.rask@bredband.net