Krönikan:
Korsord, tipspromenader
och nya zeeländska lammrecept
Varje måndag ringer min gamla mor. Jag vet att
det är hon, eftersom hon är ensam om att använda
vår fasta telefon. Sitter du vid datorn, inleder hon samtalet,
utan några inledande presentationer, artighetsfraser eller
annat onödigt. Anledningen till att hon ringer är att hon
behöver hjälp med de sista svårlösta rutorna i lokaltidningens
fredagskorsord. Oftast har hon lyckats lösa 99 procent
av korsordet under helgen, men för att det ska kunna
lämnas in behöver naturligtvis allt vara löst. Annars kan
man inte komma ifråga för det hedersomnämnande och de
trisslotter som står på spel.
Att lösa korsord med hjälp av Google är inte alltid helt
enkelt. Det beror på frågeställningens art. Ibland kan det
vara riktigt svårt, och även om jag utvecklat en viss kompetens
i ämnet, har jag fler än en gång fått ta till det sista
knepet, det vill säga att jag prövar mig fram genom hela
alfabetet tills nämnda sökprogram bjuder på träffar som
indikerar att jag hittat rätt bokstav.
Det är egentligen helt fantastiskt hur nätet på mindre
än tjugo år fullständigt förändrat våra möjligheter att
komma åt information. All världens faktasamlingar finns
numera i byxfickan och vi behöver egentligen aldrig sväva
i okunnighet om någonting. Det handlar om en oerhört
stor förändring.
Jag har en god vän som troget i många år satt samman
en söndagstipspromenad för en idrottsförenings räkning.
Han berättade att när han började hade vinnaren ofta lyckats
pricka in åtta, nio eller ibland tio rätt av tolv möjliga.
För några år sedan började drygt hälften av de inlämnade
tipskupongerna ha tolv rätt, så vinnaren fick utses med
hjälp av lottdragning. Idag lägger min gode vän ner stor
möda på att hitta frågor som är ”ogooglebara” för att slippa detta förfarande.
Jag minns faktiskt min allra första sökning på
internet. Den ägde rum en fredagseftermiddag i april
1996 och platsen för denna historiska tilldragelse var SOinstitutionen
på den skola där jag arbetade. Institutionen
hade förärats skolans första uppkopplade dator och jag
hade just fått en genomgång i sökandets ädla konst. Vad i
all världen vill du veta, frågade jag en kollega som just kom
in i rummet. Efter en kort stunds betänketid förslog hon
ett lammrecept; Jag plockade fram en lammstek ur frysen i
morse, berättade hon. Ett nytt recept för tillagningen vore
intressant. Kanske något från Nya Zeeland? Där kan de väl
laga till lamm?
Fylld av tilltro till denna nya informationskanal skrev
jag in ”New Zeeland+sheep+reciepe” i AltaVistas sökruta.
Modemet började arbeta frenetiskt och efter några sekunder
hoppade det mycket riktigt fram två lammrecept. Jag
förvånades dock över att det bara kom två svar och ännu
mer förbryllad blev jag över att det tydligen var en man
från Polen som lagt ut recepten. Nåja, de såg mycket goda
och aptitliga ut.
Just då passerade en annan kollega bakom ryggen och
tittade nyfiket på vad jag höll på med. Nya Zeeland stavas
New Zealand på engelska, informerade han förnumstigt
… och recept stavas recipe och ingenting annat, fortsatte
denne besserwisser – och man pratar inte om sheep i matlagningssammanhang,
utan om lamb.
Jag korrigerade snabbt och generat mina tre små fel
och gjorde en ny sökning. För som ni förstår utspelas detta
i AltaVistas forntid och långt innan Googles välvilliga algoritmer
började rätta till våra misstag. Direkt dök det upp
tusentals träffar med de mest utsökta lammrecept. Min
kollega fick svårt att välja, men fick säkert till en alldeles
utsökt fredagsmiddag.
Samtidigt insåg jag det fantastiska i, att trots
mina tre misstag i sökningen, så hade jag ändå fått
träffar. Det fanns helt enkelt en man i Polen med samma
skrämmande okunnighet i stavning och ordval när det
gäller lammrecept från Nya Zeeland som jag själv. Våra
bristande kunskaper var helt identiska, vilket sammanförde
oss. Därför blev min allra första sökning på nätet också
en minnesvärd lektion i hur omfattande detta nätverk var
– och hade det denna täckning 1996, hur stort och omfattande
är det då inte i dag?
Det sägs att den svenska skolan de senaste åren genomgått
fler reformer än någonsin tidigare. Möjligen är detta
sant, men märkligt nog brukar man då hänvisa till de olika
typer av administrativa förändringar som skett, och missar
att inkludera den gigantiska utveckling inom informationsutbyte
och lärande som nätet inneburit. Glädjande
nog visar också den nyligen redovisade PIAAC-undersökningen
att Sverige hamnar högst av alla deltagande länder
när det gäller förmågan att lösa problem med hjälp av
dator.
På mindre än tjugo år har nätet revolutionerat vår
informationsinhämtning – vare sig vi är korsordslösare,
tipspromenerare eller avser att anrätta en lammstek
på nya zeeländskt vis.
Eller är elev i en modern och framåtriktad svensk skola!
